Träningsglädje

Jag älskar min lilla Facebookgrupp som jag disciplinerar hårt. Inte med mina jävligt jobbiga grejer som jag gärna bjuder in till, utan vad gäller länkar och sådant till egna grejer. Det är faktiskt det värsta spammet av alla. Ju större grupp, desto värre blir det om man inte styr upp. Det gäller både självreklam online och offline.

Anyhow, jag bjuder upp till dans i april och lockar med en jävligt jobbig utmaning. Fast i ärlighetens namn blir det så jobbigt man gör sig. Utmaningen är i alla fall ett träningspass för varje dag som finns i april. Sist jag kollade var det 30. Vad som räknas till träning avgör man själv men i min värld är det alla aktiviteter som kräver ombyte. Savasana i yoga är inte så väldans jobbigt men man är oftast ombytt och därmed är det träning. Enkelt.

Om du vill vara med på utmaningen och ännu inte är med i gruppen så måste du först gå med här (sök på ”vägen till toppform”). Är du med i gruppen så har du redan fått en inbjudan. Om du twittrar eller instagrammar så använd #jävligtjobbigt.

Min sambo fick symbolisera jobbigheten. Han har lovat att vara med i utmaningen med motiveringen ”hur många dagar kan det vara i april”. Färre än de 200+ dagar som den här tjejen sprungit i rad i alla fall.

Om man vill åka långlopp på skidor utan trängsel och i fina spår ska man åka Årefjällsloppet. Det är dessutom lite tuffare än Vasaloppet enligt kommentatorer på TV4 Sport och dagens största statusmarkör är extrema fysiska utmaningar enligt en diskussion i Studio 1 på P1 tidigare i veckan. Välkommen hit nästa år alltså.

Förra året badade Årefjällsloppet i solsken – och det blev repris på det också denna gång. En himla rolig skillnad gentemot förra året var att det blev vitklädda svenskar som segrade: Daniel Richardsson (vit klubbdräkt genom Hudiksvalls IF)  och Charlotte Kalla (vit klubbdräkt genom Piteå Elit).

Förutom att Kalla skidade hem segern så imponerade hon på mig genom sitt sätt att vara. Hon stannade kvar utanför målområdet hur länge som helst för att fotas med och pratas med – nästan längre än all annan publik. Och när hon sedan kom in och skulle äta så imponerade svenska folket på mig genom att inte göra en stor grej av det hela. Hon stod där med sin bricklunch precis som vem som helst.

Jag hängde med Annie som hjälpte till med arrangemanget och när det var klart åkte vi båda till Ottsjö för en längdtur på sjön. Klart värd dag!

Jag tror att varje dag innehåller något som är ”veckans bästa”. Förutom tisdagar då som i sin helhet är veckans bästa dag altogether, det är bestämt sedan tidigare. Lördagar kan vara veckans bästa morgon, mest för att det finns så mycket härligt som kommer därefter. Söndagsmorgnar är däremot veckans bästa morgon rent innehållsmässigt (eftersom det är så mysigt att gå upp tidigt(ish) och lyssna på ”God morgon, världen”.

Det kan ju verka lite stört att en morgonsändning på radio ska diktera vad som är min bästa morgon men hur stört är det då inte att solen eller något annat mer eller mindre trivialt ska göra detsamma. Skit i att tänka varför och att ägna för mycket tankekraft åt överanalys. Hänge dig åt känslan istället. Det gör livet enklare och lyckligare.

Ett konkret exempel på det är att jag går ner ett femsiffrigt belopp i månadslön från min förra stockholmsanställning för att jobba så som jag gör just nu. Jag är lycklig med det, men när jag börjar tänka efter och fokusera på vad alla andra i ekorrhjulet gör så börjar det surra i skallen med dåliga tankar. Helt onödigt. I jämförelserna tappar man bort sig själv och vad man vill i en massa virrvarr av borden. Skit i andra och sköt dig själv, det blir bättre då.

Men det var inte pengar jag skulle prata om. Det var ju min smoothie. En kanongod sådan som jag ville förgylla veckans bästa morgon med. Som ju inte alls är idag utan imorgon enligt min utläggning. Det här blev ju helt snurrigt.

Jag mixade Ecos kokosnötsvatten med chokladsmak med frusen banan, chiafrön och jordnötssmör. Ungefär hur gott som helst. Och lite godare ändå.

Här kan man köpa Ecos kokosvatten!