Träningsglädje

Ni som läste den här bloggen 2013 hänge med pÃ¥ en hel del resor utomlands. I januari var jag i österrikiska alperna och Ã¥kte längdskidor. I februari var jag i London pÃ¥ snabbvisit för att jobba (givetvis hann jag med Wholefoods). I april var jag i New York och i Boston (hann precis undvika bomberna med en timme). I juni sprang jag en halvmara mitt i natten i Nordnorge (min längsta halvmara ever). I augusti var jag i alperna igen för att springa (mÃ¥nga höjdmeter avverkades), och i september Ã¥kte jag till Playitas pÃ¥ träningsresa (älskar det!). I november var jag i Florida som Ironman sherpa (och hade hur kul som helst) och sedan Ã¥kte jag till Cypern för att – Ã¥terigen – springa. Det var fartfyllt och resfyllt. När jag väl var pÃ¥ hemmaplan (läs: Sverige) fördelade jag min tid mellan Stockholm, Halmstad och Åre sÃ¥ rättvist jag kunde.

Ni som redan lyssnat pÃ¥ mitt senaste podavsnitt vet sÃ¥klart allt det där – ni andra, in och lyssna!

Det fanns ett resmål på min wishlist inför 2013 som inte införlivades. Island. Det står som nummer 1 på min resmålslista för 2014. Och så vill jag verkligen åka till London igen!

Trots ovan sÃ¥ bokade vi flyg och hotell till New York idag. Hotellet i Boston är redan bokat. Vi bor sedan nÃ¥gra Ã¥r alltid pÃ¥ The Ames när vi är där. Hotellen i NYC varierar, men jag vill oftast bo nära Central Park. Inte helt lätt eftersom det inte finns sÃ¥ mÃ¥nga kul hotell i närheten. När jag Ã¥ker till NYC sÃ¥ är hotellet halva nöjet och jag är kräsen. Jag vill ha en upplevelse. Vi bodde pÃ¥ The James en gÃ¥ng och det var kul och snyggt pÃ¥ alla sätt och vis – men jag vill inte bo i SoHo.

När vi väl kommer till NYC så får ni se vilket hotell det blev. Vi åker i april hur som helst! Min sambo ska först springa Boston marathon och sedan ska jag springa i Central Park. Rättvist!

Jag ville sÃ¥ väldigt, väldigt gärna Ã¥ka längd i VÃ¥lÃ¥dalen den här gÃ¥ngen när vi är i Åre. Men – jag hade helt glömt bort att EdsÃ¥sdalen fanns. Just nu är jag extremt nöjd för idag tog jag med mig mormor och Snabba fötter till just EdsÃ¥sdalen för säsongens första längdstavtag.

Osäkerheten var stor på både spår och valla. Jag har varit i Edsåsdalen en gång förut när jag var liten men några längdspår hade jag då rakt inte koll på. Dessutom var det svårvallat med typ 0-gradigt ute. Jag lassade på klister medan sambon som är klistervägrare (för att det är jobbigt) körde mjukaste vallan. Jag hade inga problem med fästet rent vallamässigt, däremot sitter inte tekniken vilket gjorde att det strulade lite i uppförsbackarna. Inte för att det gjorde så mycket, såhär i efterhand minns jag folktomma spår och en lång, skön nedförsbacke på slutet av elljusspåret. Och bra glid! Inte för att jag glidvallat utan för att spåren var snabba efter lite småblöta dagar och kalla nätter.

Längdskidåkning är lite som landsvägscykling tänker jag. Det kan bitvis vara fruktansvärt jobbigt men när det flyter så är det en enorm frihetsupplevelse. Så himla, himla kul!

Vissa saker bara fastnar. Typ det här: