Bloggen Träningsglädje, www.traningsgladje.se, är en hälsoblogg och en blogg om träning som funnits sedan 2006. Idag är Träningsglädje en av Sveriges största bloggar inom outdoor; till exempel cykling, löpning och skidåkning.
Jag som skriver hälso- och träningsbloggen Träningsglädje heter Sara Rönne. Jag vill uppleva livet och tusen känslor i ett par löparskor, på en cykel eller på skidor – med svett i håret och endorfinruset i kroppen.
Här på min blogg kan du läsa om löpning, cykling, skidåkning, simning, styrketräning, träningsresor, tankar om hälsa, träning och livet – och så en hel del mat och recept.
Jag minns inte mina personbästan eller rekord, men jag kommer ihåg alla känslor. För mig är det resan som är målet med min träning. Träningsglädje när det är som allra bäst.
Jag bor i Åre och Stockholm. Mitt hjärta slår för somrar och vintrar. Träning inomhus och utomhus. Jag är utbildad skidlärare och cykelinstruktör. Jag är anlitad inspiratör och föreläsare.
Min blogg Träningsglädje är en del av mitt jobb. Jag jobbar med digitala medier och framförallt digital PR och content management. Jag föreläser ofta om olika aspekter i vår digitala samtid. Jag är även frilansande fotograf och skribent.
Tusen tack till dig som läst den här träningsbloggen under alla år – och som varje dag fyller den med meningsfulla kommentarer och som skickar mig uppskattande mail. Du är en stor del av traningsgladje.se – och du är en bidragande faktor till varför den här bloggen så ofta finns på topplistor när bästa hälsoblogg och träningsblogg ska rankas. Du inspirerar mig!
Kontakt: [email protected]
Twitter, Instagram, Snapchat och Pinterest: @sararonne
Jag tar gärna emot pressinformation. För icke beställt material ansvaras ej. Alla samarbeten (affiliatelänkar och sponsrade inlägg) märks ut enligt marknadsföringslagen.
14 km. 800 höjdmeter upp från Angertal och så lika många plus ganska många fler på väg ner till Bad Hofgastein. 3 stora glas hollersaft uppe på högsta punkten och en hel hög vackra minnen att ta med hem på lördag. Jag kände mig helt golvad i början och hade inte ett uns ork i kroppen, men det blev bättre på vägen ner. Ikväll ska vi ut med pannlampa!
På vilodagen tog vi liften till toppen av Stubnerkogel och badade i en mjölkvit verklighet. Här är utsikten förmodligen fantastisk men vi såg inte så mycket. Vi tog en apfelstrudel och inväntade lite klarhet men inget hände så då tog vi liften en bit ner och gick resterande 800 höjdmeter ner till byn igen. Och så var det med den vilodagen…
Idag har vi vilodag här i alperna. Skönt, tycker de flesta musklerna på kroppen. Jag har träningsvärk i mina triceps och högt upp på låren. Det sistnämnda kommer från alla höjdmeter vi tar oss uppför hela tiden. Varje dag kryddar vi löpningen med en massa styrka och rörlighet och därav tricepsträningsvärken. Man måste ju balansera ut det hela lite…
På den senaste tiden har jag funderat på vad som skulle hända om jag slutade blogga. Svaret på den frågan är: ingenting. Världen skulle ju snurra på precis som vanligt. Nu säger jag inte att jag ska sluta blogga men tanken känns inte så himla konstig längre. Det är en behaglig känsla. Lite frihet.
I mitt bloggjag har jag gått igenom en hel del faser. Jag minns fortfarande när jag fick mina första par skor – för att jag bloggade och ett företag ville synas med sin senaste skonyhet. Jag minns när jag började bli bjuden på en massa pressträffar. När det kändes så himla viktigt att vara med där det hände. Och jag minns väldigt tydligt när jag började känna att jag inte orkade med allt det där. Framförallt är jag starkt medveten om den känsla jag haft det senaste året: att jag inte ids vara mitt i alltihopa bara för att vara med och inte bli bortglömd. Det pratas ibland om FOMO – fear of missing out. Jag känner tvärtom. Jag tackar nej till det mesta utom när mina favoritvarumärken bjuder upp till dans.
Det fanns en tid då det var viktigt att vara med för att bloggen skulle bli stor. Då var det liksom jag som följde efter bloggen. Nu får bloggen följa mig istället.
Blandade bilder från den senaste vintern. Jag minns den som härlig.
