Träningsglädje

Ett bra knep när det är jobbigt att ta sig ut på ett löppass är att tänka 15 minuter. 15 minuter är i stort sett ingenting, eller hur! Spring 15 minuter bortåt – och vänd sedan hem, så har du fått ihop en halvtimme! Hur smart! 20 minuter är inte heller så mycket…

Vi körde en ”15-minutrare” efter cyklingen idag. Det kändes fint att få springa lite efter att knappt ha nuddat marken på några dagar. Det knepiga var att det kändes som om luften stod still och det var alldeles vindstilla – så känns det inte på cykel…

Core och stretch efter löpningen!

Såhär den tredje cykeldagen på Öland med strålande solsken passade jag på att ta det lite piano och cyklade 5 mil. De övriga cyklade 15 (efter gårdagens 20)… Det hade kunnat vara mentalt supersvårt att vara på cykelhelg med riktiga mängdcyklare men jag påminner mig hela tiden om vad mitt syfte med den här helgen är – och vad deras är. Dessutom var vi kommer från. Alltså inte geografiskt utan vad vi har med oss på pakethållaren om man ska vara vitsig. KarinTri har jag vet inte hur många cykelmil i benen det här året (i april cyklade hon 21 dagar på Mallis – bara en sådan sak) och även Carl-Emil är cyklist av stora mått. Han cyklar typ jämt och på ett 24-timmarslopp drog han av någonstans mellan 60-70 mil. Men man blir som man umgås tänker jag och har redan flyttat fram gränserna för vad jag tycker är långt. Som idag: någon annan gång skulle jag tyckt att 5 mil var långt. Idag såg jag det som en vilorunda. Visserligen passade jag på att köra lite intervaller, men distansmässigt så var det kort.

Medan de cyklade från Borgholm och norrut så tog jag bilen till Böda och startade därifrån. Sedan cyklade jag förbi Byxelkrok och upp mot Ölands nordligaste udde och så lite andra vägar tillbaka till Byxelkrok och till Böda igen. Norra Öland är verkligen helt annorlunda jämfört med södra. Lite mer kargt men lika vackert. Kolla här så ska ni få se:

PS. Hur det känns i rumpan? Jodå, jag är mycket positivt överraskad. Kändes som döden de första 2 minutrarna men sedan var det som om bakdelen fattade grejen och liksom växte fast.

Redo för en ny dag!

Sjukt strålande solsken!

I närheten av Byxelkrok

Byxelkrok – så himla fint!

Mot Ölands nordligaste udde!

Fågelskådare!

Vitsippsäng

Jag tog bilen till stranden

Det är något med en tom sandstrand som gör mig lite extra lycklig

Vilken dag! Medan många återvände till sina kontorsplatser återvände jag till min cykel. De första minutrarna ömmade bakdelen men sedan var det som att den växte fast i sadeln. Jag har inga problem med skavsår på obehagliga ställen men jag blir lite öm i sittbenen. Fast som sagt, mest kändes det i början av dagen och efter mitt fikastopp som jag tog efter 9 mil.

Jag hade som målsättning att cykla 13 mil och det gjorde jag också. Det var slitsamt i början, särskilt när jag skulle ta mig tvärs över Öland från östra till västra sidan för då var det lite lätt uppför och dessutom motvind. Jag svor lite inombords – men vände sedan tankarna och kom på mig själv att kämpa i onödan. Jag påminde mig själv om att jag var ute på njutarrunda, att jag inte behövde pressa mig till bra tider eftersom mitt enda mål var att ta mig de 13 milen – inte att ta mig 13 mil på en specifik tid. Efter 4-5 mil var jag i Färjestaden och då köpte jag en bulle och en Cola på ICA. Sedan vände jag söderut, fortfarande med motvindskänning, och längtade till Alvaret som jag hade sett fram emot att se på riktigt. Jag körde genom Alvaret och det blev dagens bästa mil! Det var som att cykla genom vilda västern fast utan berg i horisonten. Eller lite som Route 66 fast utan bensinmackar. Vägen genom Alvaret var komplett med ormar på vägen och allt. Och ni vet när det är sådan där enormt lång raksträcka och luften liksom dallrar på den och det svartnar? Precis så var det! Magiskt! Dessutom medvind! Cykling blir så mycket roligare med medvind – på Al(l)var!