Friluftsdag som frilufsdag. När jag skulle skriva rubriken blev jag med ens lite osäker på vad det hette. Båda passar – på sitt sätt liksom. Väderprognosen utlovade sol hela dagen men när vi vaknade blev vi besvikna. Inte en solstråle så långt de snötäckta ängarna och åkrarna skymtade. Jag och min mamma snörade ändå på oss skorna och gjorde 5 km före frukost, det är ju ändå löpningens dag idag!
Havregrynsgröt med mormors hemkokta jordgubbssylt funkar fint som frukostalternativ när man frilufsar. Men det var inte förrän vi klickat i pjäxorna på turskidorna och tagit våra första stavtag på skaren som solen tittade fram – och det med besked! Med ens blev himlen sådär väldans blå och termometern på den soliga sidan av huset visade nästan 20 grader. Vi tog paus bakom en lada nere vid älven och mötte mormor och morfar på spark. Så satt vi där och fick fräknar på näsan ett tag innan vi skidade vidare.
Klart bra frilufsardag! Löpning och skidåkning och sol på himlen. Motion snarare än träning och massor med frisk luft. Det har varit en sådan där dag som känns extremt nyttig och hälsofrämjande. Och jag kunde inte undgå att tänka att vackertväderdagar med grym hälsopotential inte enbart är reserverade för lördagar och söndagar. Och hur extremt ovärt är det inte att samhället bestämt att vi ska offra all den här potentialen för att boxa in människor i hus och jobba på dagens bästa timmar! Det måste ju ha varit en extremmiss i övergången från bondesamhälle till industriliv.
Friluftsfrukost: havregrynsgröt (jag gillar inte att äta mjölk till min gröt) med jordgubbssylt och surdegsknäcke med mormors egna ost
Vackert väder eller vackert väder!
Soligt läge
Fruktstund
Pausknappen är intryckt
Mamma – don’t quit your day job! (Fast bilden gör inte backen riktigt rättvisa heller)
Eternal sunshine of a spotless mind
Vi avslutade frilufsardagen så som vi började – med en kaffekopp. Och lite dopp.
