Viktiga beslut fattas i magen. Så är det för mig. Nu gör jag lite slut med Nike. Jag har aldrig varit lika Nike-frälst som Åsa, men jag har tyckt att Nike varit snyggt och gjort bra grejer. Det gör de fortfarande – men de vill inte att jag ska köpa (jag har rent krasst fel ålder och fel image).
Jag förstår att vissa läser saker och ting rent bokstavligt talat. Det är inte så man ska läsa det här inlägget. Det är klart att Nike vill att jag ska köpa! Men jag upplever att de på senare tid använder en viss kommunikation kring sitt varumärke som inte alls attraherar min kundtyp – därför är jag inte så begeistrad. Jag tycker att det i grund och botten finns en riktigt bra story kring Nike. Om hur det grundades – om coola citat som hänger på väggarna i olika Nike Stores i världen. Men – det är inte så man kommunicerar det i Sverige och där tappar man mig. Så som det är nu identifierar mig inte med Nike helt enkelt – och jag råkar vara en sådan person som ”köper varumärken” för vad de kommunicerar och den känsla de förmedlar – och står för.
Igår var jag på invigningsevent för Nikes shop in shop-yta på Stadium Drottninggatan (man har också en shop in shop på Intersport som ligger vägg i vägg – ytan på Stadium är däremot lite större). Just då (men inte enbart då) blev det så himla tydligt att Nike inte riktar sig till mig – så jag gör mentalt slut nu. Men det var kul så länge det varade!
Jag kommer fortfarande att träna i Nike (läs: jag tycker absolut inte illa om Nike – jag konstaterar bara att jag inte är målgruppen) eftersom jag har mycket Nike hemma (och jag älskar ju Nike Free-skorna!) men det kommer inte att bli med den känsla som jag fick på det här eventet. Sara Althini, det eventet gjorde du riktigt bra och det var då och där som jag fastnade för Nike!
Gårdagkvällens Nike-event var för mycket yta och för lite känsla. Man lyckades bra med att visa snygga kläder men jag saknade Nikes värderingar. Det var ett ”grunt” event. Och det är såklart tråkigt att säga det eftersom Nike gör mycket snyggt och för att en av mina bästa vänner är en Nike Master Trainer.
I mitt huvud får jag inte ihop hur Nike tänker: jag tittar på trainer teamet och ser en rad kompetenta tjejer och killar som i många fall är en bit över 30 år och jag bildar mig en uppfattning om Nike utifrån det. Och jag ser vilken approach Nike tar ikväll – och därmed också vem de vänder sig till – och det blir en frontalkrock i mitt huvud.
Jag köper med känsla. Det betyder att jag jag går igång på varumärken (det är trots allt en typ av identitet) och service (bemötande – i butik, kundtjänst, sociala medier eller vad det nu kan vara). Jag kommer aldrig att handla från nätbutiken Zalando eftersom deras SEO-byrå är usla på bloggrelationer. Jag kommer heller inte att gå tillbaka till Texas Longhorn på Hantverkargatan eftersom det tydligen var mitt fel att jag fick ost på hamburgaren när jag beställde laktosfritt. Mitt hjärta slår däremot lite extra för Craft eftersom jag träffat personerna bakom varumärket och de lever verkligen sitt brand och känns äkta och genuina. Jag är en storkonsument av Västerbottensost (det är faktiskt den enda ost jag köper) eftersom det produceras i det lilla samhället Burträsk och det känns därmed ”på riktigt”.
Jag kommer också att sluta som Nike Run Club leader. Jag gör saker med hjärtat.
UPDATE & FÖRTYDLIGANDE: Nike gör snygga och bra saker! Jag känner mig bara inte pratad till som målgrupp. Troligtvis är jag inte heller målgruppen enligt den svenska marknadsstrategin. No hard feelings!
Snyggt? Tveklöst!