Träningsglädje

För några veckor sedan hörde en kille av sig till mig med en smart grej: en botl! En vattenflaska man lätt kan hålla i handen medan man springer alltså. För 59 spänn kan man både släcka törst och få en hantel. Smart va! Än bättre är att du kan vinna ett par (2 stycken alltså) botl här hos mig.

Om du vill vinna ett par botl mailar du till traningsgladje at gmail.com med svar på frågan hur mycket som ryms i en botl och vad du helst dricker under långpass. Jag vill ha ditt svar senast tisdag 28 augusti!

Det går att göra kladdiga chokladrutor utan vare sig ugn eller gluten. Tänk vad fint! Dessutom går det vrålsnabbt och är superenkelt. Till och med Grabben har smakat och gillar. No further comments needed. Såhär gör du:

Mixa 3.5 dl sötmandel till mjöl (eller köp färdigt).

Tillsätt 12 urkärnade dadlar, 3 msk kokosolja, 1 tsk vaniljpulver, 3-6 msk vatten, 1 krm salt och 1 dl kakao  och mixa till en slät massa. Mitt tips är att ta det lite lugnt med vattnet och tillsätt efter hand.

Tryck ut i en liten form och häll över kokosflingor.

Ställ in den i frysen en stund tills dess att den ska serveras. Förvara den i kylen om det mot förmodan blir några bitar kvar…

Jag träffade Annie, Sofy och Nina efter jobbet. Solen sken men himlen var tung med mörka moln. Att något dramatiskt skulle inträffa var givet. Lyckligtvis hade jag tagit mig till ett närliggande hotell just då för att se om de om möjligt kunde husera min väska under tiden jag tränade – vilket de kunde (tack till Park Inn!). Snart brakade ösregnet lös och jag var väldigt nöjd med att befinna mig under tak just då. När det slutade regna någon kvart senare rann det som en fors längs med vägen uppför backen och mina skor är rejält leriga nertill. På Hammarbybackens topp sken ändå solen på några hustak långt bort här och där och den utsikten fick vi se 4-5 gånger efter att ha tagit oss ända upp.

Att jag springer uppför Hammarbybacken är en sanning med stor modifikation. Jag springer verkligen inte. Jag joggar inte ens. Tre av vändorna gjorde jag inte ens från botten. Den sista vändan gick bäst för då gjorde jag som Nina sa och tog 2 långa steg och 2 korta. Då orkade benen mer och jag orkade nästan jogga hela vändan som jag tog mig an. Dessutom tog jag sikte på en man som gick stavgång uppför och det var en bra rygg att ta in på. Resten av gänget var starka och trippade tjusigt uppför och nedför. Men – strive for progress not perfection! Jag ska garanterat springa upp till toppen på Hammarbybacken när jag spenderar jobblunchen i löparskor.