Träningsglädje

Idag var jag oturligt nog dubbelbokad så medan SATS Danderyd invigdes av bloggare från det här gänget hängde jag vid Frescati i löparskor och med stafettpinne i handen. För en inte så snabb löpare som mig så är det inte utan viss nervositet som jag springer i ett stafettlag. Men det var ett skönt gäng med plats för alla slags löpare.

Banan badade i sol och det var en perfekt löpardag för mingel och picknick. Jag tyckte jag hade en bra känsla i benen även om det kom en dipp vid 3 km där det var lite backigt. Runt omkring mig hade jag både snabba löpare och lite långsammare och det var härlig stämning. Strax innan mål fick jag glada hejarop (tack för dem om ni skulle råka läsa detta!) och det var skönt att få lämna över stafettpinnen till siste man i mitt lag när jag gjort min del i tävlingen.

Jag och Grabben, som också sprang

Sent igår kväll blev jag inlurad på rea här. Och kom därifrån med bland annat par nya cykelskor. Vilka kap!

Jag har påbörjat det här inlägget många gånger under många dagar. Och lika många gånger klickat bort det efter en mening. Mina tankar får inte plats för det är lika svårförklarat som det är uppenbart. Jessica skrev på ungefär samma tema idag. Sofy skrev något liknande nyss.

Och jag läser  en blogg av en tjej som ska plåtas för Fitness Magazine blogg och hon rådeffar och följer en lågkaloridiet hon inte rekommenderar någon annan (OBS! inget ont om henne som person, jag har följt länge). Och jag ser det här (är det ett skämt?). Och jag tänker att vi har bara bytt ett ideal mot ett annat och det har fanimej inte ett dugg med hälsa att göra. Bara ett nytt utseende att leva upp till som föder lika mycket ångest och utseendefixering. Måhända med lite mer muskler under skinnet men hur bra mår kroppen egentligen! Det borde egentligen stå ett frågetecken alldeles nyss men det gör det inte. Jag behöver inget svar. Det är så uppenbart.

Tills dess att träningsbloggnischen börjar handla om hälsa tar jag starkt avstånd från den här träningsbloggkategorin som är så full av hets, ångest och lider så uppenbart av brist på självinsikt. Jag har tänkt tankarna länge så det är egentligen inget nytt under solen (återigen, detta har egentligen mycket lite med ovan nämnda bloggare). Jag ser det just nu på så sjukt många bloggar och i andra kanaler att det är fullkomligt galet.

Jag är ingen träningsbloggare. Jag är en hälsobloggare. Jag tränar för att må bra. Health is the new future.