Jag har påbörjat det här inlägget många gånger under många dagar. Och lika många gånger klickat bort det efter en mening. Mina tankar får inte plats för det är lika svårförklarat som det är uppenbart. Jessica skrev på ungefär samma tema idag. Sofy skrev något liknande nyss.
Och jag läser en blogg av en tjej som ska plåtas för Fitness Magazine blogg och hon rådeffar och följer en lågkaloridiet hon inte rekommenderar någon annan (OBS! inget ont om henne som person, jag har följt länge). Och jag ser det här (är det ett skämt?). Och jag tänker att vi har bara bytt ett ideal mot ett annat och det har fanimej inte ett dugg med hälsa att göra. Bara ett nytt utseende att leva upp till som föder lika mycket ångest och utseendefixering. Måhända med lite mer muskler under skinnet men hur bra mår kroppen egentligen! Det borde egentligen stå ett frågetecken alldeles nyss men det gör det inte. Jag behöver inget svar. Det är så uppenbart.
Tills dess att träningsbloggnischen börjar handla om hälsa tar jag starkt avstånd från den här träningsbloggkategorin som är så full av hets, ångest och lider så uppenbart av brist på självinsikt. Jag har tänkt tankarna länge så det är egentligen inget nytt under solen (återigen, detta har egentligen mycket lite med ovan nämnda bloggare). Jag ser det just nu på så sjukt många bloggar och i andra kanaler att det är fullkomligt galet.
Jag är ingen träningsbloggare. Jag är en hälsobloggare. Jag tränar för att må bra. Health is the new future.
Sara du gav mig verkligen en tankeställare.
Visst drömmar jag om att kunna få ha rutor på magen och se så där hälsosamt sportig ut istället för att jag i stort sätt alltid är åt det rundare hållet oavsett hur mycket jag tränar bara för att jag blir så himla hungrig. Jag går upp i vikt när jag tränar hårt och det är inte bara muskler :-/
Och visst får jag ångest när min man och mina bonusbarn äter glass och godis i mängder utan att lägga på sig men en USA resa gav 2kg plus trots att jag inte åt hälften av allt gott som de åt samtidigt som jag hade ångest över att jag också skulle vilja äta så obegränsat (jag vet dock att jag mål dåligt av så mycket socker, vetemjöl och laktos och jag får sota för det lång tid).
Jag följer/följde två amerikanska homeworkout sidor för att jag tycker att det är bra träningsprogram där jag äcklas av sexualiseringen av kroppen. (När den slimmade tjejen gjorde bröstförstoring slutade jag titta www.bodyrock.tv bla)
Jag gillar dock tanken med ”strong is the new skinny”, det är dock tråkigt när det blir både ”strong and skinny”
Jag är gärna stark!
Sara jag beundrar dig mycket för det här inlägget!
Jag vet i nte vem det är du refererar till i inlägget, men blev ganska illa berörd för ngt år sedan när en annan ganska känd bloggare skrev en massa om hur hon deffade innan filmningen av Les Mills-pump DVD’erna…
[…] 3:20 eller ta pallplats på ultrarävlingar. Och det vill jag efter den diskussion som började på Saras blogg vara jävligt tydlig med. Hälsa är en sak. Mål en annan. Ibland har de synergieffekter men […]
Du sätter verkligen huvudet på spiken Sara! Din träningsblogg är i stort sett den enda jag följer slaviskt, mycket på grund av ovan nämnda orsaker. Jag mår mest dåligt när jag surfar runt bland dessa ”fitnessbloggar” med bilder på tjejer som inte är mer än skinn och ben. Inte för att det är nåt fel med att vara smal (jag är själv ganska smal) men jag tycker att det fokuseras alldeles för mycket på dieter, deffade magar och tvångsmässigt tränande. Jag läser inte träningsbloggar för att se tvättbrädemagar, liksom…
Så sant!
[…] har skrivit om det här förrut men började tänka på det igen efter att ha läst Saras inlägg igår. För vad är egentligen hälsa? Och vad är det för ideal vi strävar efter. Och varför […]
[…] sammanfattas väldigt bra i detta blogginlägg, och framför allt är kommentars-tråden intressant att läsa […]
Tack för ditt viktiga inlägg! Jag hoppas att så många som möjligt inser hur vi – konsumenterna – påverkar dessa ideal. Alla som innerligt önskar hälsoideal: köp inte tidningar som uppmuntrar till det motsatta. När vi vet vad som ligger bakom många av dessa kroppar, iform av ångestfyllda dieter och träningsscheman – varför lägga pengar på att uppmuntra till dem?!
Ett jättebra inlägg och många intressanta kommentarer. Jag väljer bort bloggar som mest handlar om att gå ner ett par kilo eller komma i en storlek mindre jeans. Ingen blir lycklig av att väga ett par kilo mindre, men det är lätt att tro det för smala och snygga människor får ofta mycket positiv uppmärksamhet. MEN det få glada, trevliga och lyckliga människor också!!!!!
🙂
Bra skrivet! Jag är noga med att ha en balans. Jag tränar mycket, men tänker inte göra någon ångestgrej över det. När jag inte kör någon tävligsdeff äter jag precis som jag vill! Och förra helgen skrev jag att jag skulle dricka öl och får kommentarer om att jag är en dålig förebild som träningsbloggare.. Tycker snarare att jag är väldigt bra som skriver sånt och inte låtsas som att jag sitter hemma och äter gurka istället. Balans i livet är det som gäller och det vill jag förmedla genom min blogg! Träningshets och matångest är inte hälsa!
Snorkkis: nej långt ifrån alla säger sig ha en hälsoblogg, det är korrekt.
Annika: ja jo, det är ju väldigt ofta jag springer ultralopp…. och varför sitter jag på en kontorsstol 8h per dag. sjukt dåligt för kroppen. varför andas jag ens stadsluft?
jag tycker och tänker precis som du. Och klickade på länken till hon som ska vara med i tidningen. Hon verkar ju inte ha ett så hälsosamt tänk. Sjukt och tragiskt på samma gång.
Om Detta nu är en hälsoblogg, varför sysslar du då med så ohälsosamma och nedbrytande saker som ultralöpning?
Motsägelsefullt om något.
Nej. Slimmad, vältränad och hälsosam. Det är grejer det. Det ena ska aldrig utesluta det andra.
Ok… nu klickade jag på länken. Blä.
Mycket klokt både i din text och i kommentarerna. Det som jag ändå tycker är ett steg i rätt riktning är att det verkar komma allt mer i dagsljus att t.ex. elitidrott inte är hälsosamt (ja det är ju så klart synd att det inte är det, men alltså bra att det kommer fram att det inte är det).
En annan sak jag undrar (detta för att jag inte vet då jag är ganska selektiv med bloggar jag läser och har inte ens varit inne på den blog som nämns i inlägget), men dessa ”ohälsosamma” träningsbloggar – påstår de att deras ideal är hälsosamt?
Fitnesscoachen: alla får tycka! 🙂 Jag tycker att muskulöst är snyggt så vi har inga skilda åsikter där. Ångest och annat ohälsosamt är däremot inte snyggt någonstans.
Jag håller med dig till stor del, att träna = hälsa inte alltid är sant och att den skeva synen på hur en hälsosam kropp Ska Se Ut växer, jag skrev något liknande http://veronica.livskick.nu/?p=970 just om ”Strong Is The new Skinny” vågen och jag ser liten skillnad på de extremfallen utav någon av grupperna(svält eller träningsmani)
Båda har sitt ideal som de uppnår genom en ohälsosam livsstil.
Tack för ett bra inlägg i denna debatt som behöver fortsättas tills dålig självkänsla är ett minne blott!
Jag har inte läst inlägget som handlar om Therese men måste man hänga ut folk? 🙁
Jag har läst kommentarerna med stort intresse och du vet ju hur jag är Sara, jag måste också tycka lite. 🙂
Det jag tycker är en väsentlig skillnad mellan ett spinkigt/magert ideal och ett muskulöst/deffat ideal är att mager kan du bli av att bara sitta på rumpan och sluta äta. Att bygga så mycket muskler kräver både stenhård träning och att du äter REJÄLT. Speciellt vi kvinnor bygger inte såna muskler över en natt, vi måste våga äta mycket mat för att det ska bli möjligt. Så en muskulös kropp, som jag faktiskt helt ärligt tycker är skitsnyggt!!, visar på att personen som bor i den faktiskt äter bra och tar hand om sig. En mager/svulten kropp visar oftast att personen som bor i den inte tar hand om sig speciellt kärleksfullt.
Sen huruvida andra får ångest, ja, andra kanske får ångest när jag lägger upp bilder på nybakt bröd som jag äter också, för att de själva inte tillåter sig att äta bröd, och då blir min strävan efter att visa upp en balanserad vardag där allt ingår ändå fel. Eller hur?
Anyway, jag tycker om ditt inlägg och att du säger ifrån! Det är din starkaste sida i bloggen, man vet att man alltid får din ärliga åsikt och den är alltid sund! (utom kanske när du gick på den där naturdietbars-dieten, då var jag inte så förtjust 😉 Vad vi tycker är snyggt och huruvida vi inspirerar eller skapar ångest, jag är inte säker på att vi nånsin kommer hitta den ”rätta” vägen där. Alla är så olika och det är ett jätteansvar vi har som bloggare, men vi kommer alltid att uppröra någon. Har man tex en ätstörning så kan man snedvrida precis allt. Oavsett hur vi kämpar. 🙂
Kram på dig!
Helena: 🙂 ja det blev ett jäkla liv! Så vi hörs imo igen kanske!
Sara: jag är ju ingen expert i ämnet och tycker att du tillhör dem som delar med dig även av din ”andra” sida – inte bara den leende maskinen som klarar allt till 100%. Fortsätt som du gör du…och ät en hamburgare då och då, utan att behöva springa runt kvarteret tio varv efteråt. Tack för att du har genererat en kommentarstråd som jag kan läsa till frukosten imorgon! 🙂
Helena (igen): tar gärna din input på vad du tycker jag kan göra bättre på punkterna du tog upp. jag är givetvis extremt intresserad av att vara en bra förebild så jag vill gärna veta så jag kan åtgärda! 🙂 kram och godnatt!
Helena: ja, DET håller jag med dig i fullständigt.
Sara: jag pekar inte ut dig specifikt, och jag håller med dig i det du säger…MEN jag vill att vi redan nu börjar tänka ett steg längre, eftersom jag är rädd för att det här är en tickande bomb som snart kommer att explodera. Bloggosfären växer så det knakar, läsarna blir yngre och yngre och majoriteten av alla träningsbloggar bäddar för precis det du skriver – det dåliga samvetet över ett missat träningspass eller en hamburgare som slank ner. Återigen – frågan måste lyftas (igen och igen och igen) och jag hoppas att fler inser att det någonstans faktiskt vilar ett ansvar på våra axlar, oavsett om vi vill eller inte.
Maria: 🙂
Helena: ja det var att dra det långt, precis som du nyss gjorde. och hey, det var jag som bloggade om hamburgare i typ onsdags. men skillnaden som jag upplever det alldeles för ofta är att folk inte kan äta hamburgare utan att må dåligt efteråt. folk missar träningspass och måste ta igen det någon annan gång. but why?
Sara: Krasst, ja…men det där är ju att dra det för långt, och det vet du också. Det vi skriver om är dock som sagt ett känsligt ämne, och jag önskar bara att vi alla tänker en extra gång innan vi framställer oss själva som übermenschen som aldrig misslyckas, aldrig äter onyttiga saker, aldrig hoppar över ett träningspass, aldrig har hål på strumporna, aldrig vaknar på fel sida eller har pissdagar. Alldeles för många i vår genre framstår som ofelbara maskiner och det får mig att må illa, oavsett om det handlar om deffade fitnessmänniskor eller glada motionärer som verkar lyckas med allt de tar sig för. Det är inte alla som förstår att bilden av personen som exponeras i bloggen faktiskt inte är sann hela vägen, och det är fan vårt ansvar att våga visa lite mänsklighet ibland! Det gäller mig och det gäller alla andra. Tack för att du lyfter frågan – den behöver dras många varv till innan den är utspelad!
Blir så ledsen när jag läser hennes inlägg som du länkar till, då det inte är hälsosamt någonstans. Håller med om allt du skrev. Hälsa är inte detsamma som mest deffad eller mest ”fit” eller den som kan springa snabbast/längst. Sammarfattar min kommentar med WORD!
Helena: ja, jag förstår var du vill komma. men – hur långt ska man tänka så? rent krasst: ”helena, du är snygg. kan du inte försöka vara lite fulare för jag blir så ledsen att jag inte känner mig lika snygg som du.” ”helena, kan du inte vara lite mindre glad? jag blir så deprimerad för jag är inte lika glad som du.” så kan man ju inte tänka?
Sara: Det är ju det jag menar. Vi VET ju inte var gränsen går, och vi är faktiskt en stor del av det där samhället som b blir olycklig av. Jag vet att man inte kan ta ansvar för allt och alla men jag vill ändå påminna oss alla om att det som är ”sunt” för oss faktiskt kan bli till en börda för andra.
Anna: tråkigt att det ska vara sådär! undrar vad det beror på.
Jonna: jag älskar också när jag ryter i. 😉
Åh jag älskar när du ryter i, du gör det så förbannat bra! Jag känner, ser jag en till ”inspirationsbild” på en trådsmal superdeffad tjej på någon 18 årings blogg så lägger jag mig på golvet och frustar. Ibland kan rätt bli fel. Också.
Tack! Din blogg är en av få träningsbloggar jag läser, för av dig får jag glädje och inspiration medan de flesta andra ger en sur eftersmak av tävling/jämförelse/hets/navelskåderi. Jag tränar ganska mycket själv, älskar träning och läser mycket om träning (fast inte så mycket på bloggar då) men jag skriver sällan om det i min egen blogg, just för att det är så himla svårt att formulera sig rätt och undvika den där känslan av ”haha, kolla vad bra JAG är minsann!”. Samtidigt som man ju måste få uttrycka sin glädje över tillfällen när man fixar mer än man tror, når sina mål osv. Svårt.
StepUp: svårt bara när andra blir ledsna. men det är väl så med åsikter.
Bra att du tar upp ämnet Sara! Viktiga saker som behöver belysas och motpoler som du behövs!!! Fortsätt vara så sann som du är!
Lina: tack för din kommentar. i will keep it up!
Jag diggar verkligen din inställning. Fortsätt hälsoblogga för det är viktigt. Det behövs för att ge balans av allt som syns som är galet.
Helena: visst är det så. men var går gränsen då? ibland gör vi oss kanske fler problem än vi har. jag tror fortfarande att om b blir olycklig av att a är lycklig, då är det inte a:s fel. då kommer b blir olycklig av det mesta i samhället.
Petra: bra citat. det ska jag ta med mig.
Maja: jag läser den bland 300 andra bloggar i min feed. den rullar på och jag har läst den länge. håller med om det sexistiska och att det är tråkigt, även om det jag går igång på är andra ämnen. 🙂
Hej Sara! Jag har läst din blogg sen några månader tillbaka och gillar den mer och mer för varje dag – fina bilder och ord som jag visserligen inte alltid håller med om, men som jag nästan alltid uppskattar för att de är så genomtänkta – tack för det! Har aldrig läst den här Therese-tjejens blogg men scrollade igenom den nu. Funderade lite på varför DU läser den..? Hursom. Jag måste säga att det som får mig att känna mig mest obekväm med tränings-bloggar (som du väljer att kalla det) och hela fitness-svängen är den sexistiska undertonen. Det är så avklätt, och den kvinnliga kroppen ska betraktas så förbannat, under någon slags hälso-täckmantel. DET är tröttsamt!
Jag säger som jag alltid har sagt: focus on what you want to be, not what you want to look like. Hets i alla dess former är dåligt. Oavsett om det är smalhets eller muskelhets. Tyvärr är det så många som sätter likamedtecken mellan ”hälsa” och ”muskler och rutor på magen”.
Jag förstår vad du menar. Men a som BORDE ta sig ut men inte gör det kanske t.ex. hamnar i en ätstörning istället, som kompensation. Förstår att du tycker att det är ett långskott, men jag har sett det i verkligheten och det är inte så långsökt för den som drabbas.
Man kan dra annat till sin spets också, sådant som inte handlar om att deffa, äta för lite eller ha så lite underhudsfett som möjligt. Är det t.ex. alltid helt sunt att springa 10-15 mil i veckan så länge man ”unnar sig” onyttigheter ibland och inte väger sin mat? Don’t think so.
Som sagt – jag förstår dig och respekterar din åsikt, men jag VET att allt det ”sunda” vi försöker förmedla vrids åt fel håll i alldeles för många huvuden på andra sidan bildskärmarna. Det är en mycket svårare fråga än vad som kommer fram här.
Jessica: tack
Katarina: det är ett svårt ämne. det är ju i grund och botten enkelt, men så förstör det människor också. hur fan gör man? man får inte gilla det för mycket, inte för lite. svårt!
Anledningen till att jag knappt skriver om träning längre. Jag hatar denna hets och fixering runt kost. Vill inte bidra till detta.
Väldigt bra inlägg och jag är helt på din sida. Tragiskt då man en dag vaknar upp och inser att livet har gått och man inte levt. Bara försökt bygga muskler och deffat.
Du är grym! Träning ska vara kul inte en hets!
Sara – du är min klokaste vän <3
Malin: :p du bloggar också!
Åh, omprogrammering lär ta tid, men ni som bloggar och är sunda förebilder gör ett grymt jobb på den fronten!
Malin: ja. synd att det tydligen inte säljer bara. kan någon omprogrammera mänskligheten please?
Du säger något som är så självklart men som ändå tål att upprepas så många gånger! Hälsa och att må bra är det viktigaste och det är synd när psykiska måendet blir så kopplat till kroppsideal.
Jag tror vi är många som verkligen njuter av träningen (åhå, cykla/springa i naturen, dansa loss, vandra eller åka snowboard, underbart!) men ändå ibland kan drabbas av tankar om att inte vara ”vältränad nog” bara för att de där magmusklerna (som finns i massor) inte här helt synliga. Dock viktigt att inte låta de tankarna ta över, varken i verkligheten eller i bloggformat.
Muskliga modeller är ändå ett steg i rätt riktning, men jag ser fram emot när tidningarna även har modeller med lite underhudsfett.
Anna: ja, synd att det gick snett den här gången OCKSÅ.
Bodycomf: utan åsikter är min blogg ingenting 😉
Ingmarie: så tråkigt att nästan alla i den här världen någon gång varit sjuk
Helena: fast, ditt tänk kan man dra hur långt som helst och till slut är det ingen poäng med att göra något för tänk om någon annan ser och mår dåligt över mig. håller därför inte riktigt med i resonemanget.
Annie: man kanske skulle skriva en virkblogg. lägre risk för osunt beteende.
Nilla: ja lova!
Annika: tack
Madelaine: synd att det är utsidan som säljer
Josefine: tack för att du läser
Helena: fast, de som får dåligt samvete för att de borde ta sig ut (och aldrig gör det) BORDE faktiskt ta sig ut. och det är INGEN rättighet att a mår dåligt för att b gör något som är BRA för sig själv.
Anna: tog mitt svar på twitter till dig. 🙂
Cina: tyckte det var så himla klockrent!
Nina: ja, svårt det där.
Andréa: ja. orkar gör jag gärna, tycker det inte är så jobbigt. vill mest att alla ska förstå… 😉
[…] kvällens flöde hittade jag Fredrik (som länkade till Hanna) och Sara (som länkade till Sofy, Jessica och […]
Verkligen tröttsamt. Och skrämmande. Fruktansvärt skrämmande är det. (alltså hela fenomenet, inte nämnda bloggare just). Bra att du (ni) orkar ta strid.
Jag håller med, det är ganska uppenbart att många som bloggar är farligt nära gränsen för ortorexi/anorexi i perioder, tänker också att bloggandet i sig skapar krav (jfr Facebook där vi bara lägger upp fina positiva bilder på oss själva och sopar kris, sorg, misslyckanden under mattan). Duktiga flickor som vill höra/läsa om hur snygga, vältränade de är – kan bli en farlig växelverkan med de läsare som jämför sig och försöker leva upp till sju bloggares träningshelger samtidigt… Själv firar jag missad träning och ett nytt svenskt medborgarskap i familjen med prinsesstårta idag. Kram!
Vilket befriande & klokt inlägg!!! Skönt att någon Sätter ord på det! Måste även små le lite åt att min kommentar på Betty’ s blogg Stepup 2 Fitness blev rubrik på din blogg. Vilket innebär att vi ser på hälsa på samma sätt! Fortsätt vara du & inspirera till HÄLSA!
Du har helt rätt Sara. Många gånger kan en muskulös & deffad kropp vara mer ohälsosam än en ”normalsmal”. Deff är inte hälsa & det vet jag av erfarenhet!
Själv har jag mer en ”träningsblogg” med viss hälsotänk även om jag själv är mer extrem än de flesta, men det står jag för. Och DIN blogg Sara gillar jag för att du är ett ideal jag ser upp till. Starka åsikter, mycket känslor i inlägg och bilder. BRA Sara!!
Uppochhoppa – jag förstår vad du menar. Men tänk på att det VI tycker är det sundare alternativet (glatt ansikte) kan landa helt fel hos mottagaren och BARA generera nedstämdhet och dåligt samvete för alla som vet att de borde ta sig ut och bli lika endorfinglada. Sunt förnuft när det kommer till träning, kost och hälsa är ett vansinnigt svårt ämne och ingen av oss äger de egenskaperna att vi kan veta vad som landar rätt ute hos läsarna. Tyvärr.
Helena, du har en poäng. Men ändå, klar skillnad i glatt ansikte som vunnit endorfiner av ett pass mot beskrivning om 25 g mysli och två timmars promenad, energi in på magruteguldvåg och en fight för någon annans ögon framför den egna känslan.
Jag tror på eftertanke.
Håller med.
Därför jag bara följer den här bloggen vad det gäller ämnet träning. Började för ett tag sen, men inte kommit mig för att kommentera 🙂
Du inspirerar och har fått mig att vilja springa, dock har jag inte kommit så långt att jag börjat men…en sak i sänder.
Hälsan kommer först absolut! 🙂
Fortsätt i samma anda!
Med vänliga hälsningar
Pia
Tack för att du finns i träningsbloggsvärlden!
Faktum är att jag tycker det är rätt sorgligt. Det är precis som att se vältränad ut innebär minimalt med underhudsfett och perfekt tonus på musklerna. Gah!
Ibland slår mig tanken denna otroliga fixering vid mat, kemiska preparat för att de innehåller rätt antal kalorier eller inga kalorier och träning. Så otroligt överdrivet.
Det finns massor jag känner och tycker om detta,, jag vill bara tillägga att man bör ta sig en funderare över vad som är viktigt i livet, att ha hälsan eller se ut på ett visst sätt?
Tack!
Du är så bra och en person som du behövs verkligen i dagens samhälle!
Så klok, så klok! Jag håller med och skall hädanefter bara prata hälsa!
Jag håller med. Jag kan inte se mig själv som träningsbloggare i ordets bemärkelse när det ska vara i samma kategori som de som handlar om yta. Jag är med i någon grupp, ”träningsbloggar” på Facebook och där, bl a hittar jag osund utseendefixering och där jag känner att jag och min blogg inte hör hemma.
Ortorexi- ett stort jäkla utbrett problem som sprider ohälsosamma ideal med falsk inramning under benämningen ”hälsa”. Tack Sara! Fortsätt!
Jag mår lite illa varje gång jag läser om det här ämnet. Dels för att jag vet att det är så otroligt många som har snedvridna hälsoideal där ute, att jag själv en gång har varit rejält ute på hal is och att JAG nu kanske är en av dem som får människor att hamna där det inte är hälsosamt att vara.
Det är lätt att tycka att man bloggar om sundhet och hälsa, och att man själv har en bild av sig själv av att vara en sund och förnuftig person. Vi får dock inte glömma bort att allt vi skriver och förmedlar inte landar där vi vill alla gånger. Det är just den tanken som gör att jag då och då stilla frågar mig själv om jag verkligen gör mest gott ute bland mina läsare…eller om det faktiskt sitter övervägande många och känner sig pressade, stressade och känner dåligt samvete att de inte lever likadant?
Jag menar – det är inte bara extrema bantningskurer och annat uppenbart osunt som kickar igång felaktiga tankegångar hos människor. ”Härliga” intervallpass, nya flashiga träningskläder, leende svettiga ansikten och regnbågsfärgade lunchtallrikar kan räcka gott. Vi har alla ett extremt stort ansvar – frågan är om vi alltid faktiskt tänker på det!?
Håller med till 100%! Inte konstigt att så många mår dåligt…
Jag lägger mig inte i diskussionen men vill bara säga att jag tycker att du är modig som ALLTID står upp för din åsikt!
Åh tack för att du säger det.
Såna där bilder finns det gott om på Pinterest och jag blir arg varje gång jag ser dem poppa upp i mitt flöde. För det handlar bara om utseende, inte om att vara frisk, stark, sund och träna hårt. Jag menar Anja Pärson måste ju vara en av landets mest vältränade kvinnor, men inte ser jag henne på bilder över fitnessideal. Sånt där är bullshit och det stör mig.
Uppochhoppa: jag håller med. therese är superfin! håller med dig om resten också.
Jag ifrågsätter starkt på twitter. Jag vill tillhöra en glad träningsbloggskategori som samlar upplevelser, inspirerar till hälsa och får folk att må bra. Läsning om svält och tips på tokbantninggör mig illa till mods. Jag tycker det är kul för Therese med fotojobbet, hon är superfin som hon är!