Träningsglädje

Jag har sedan i våras läst ”Kroppens geni” av Sverker Sörlin. Sällan har jag haft så svårt att komma igenom en bok om ett sådant intressant ämne: ”Marit, Petter och skidåkning som lidelse”. Men det visade sig att det bara var första halvan av boken som var seg. Idag har jag läst resten. Och jag blev så himla sugen på att träna mängd! Gå stavgång uppför fjäll och på myrer. Träna länge, länge. Efter 2 timmar händer något magiskt i kroppen, enligt norska tränare.

Kroppens geni handlar om skidåkningens kultur och tradition. Om framförallt norska män och kvinnor. Och hur olika det fortfarande är. Hur Marit inte ansågs kunna fatta egna beslut, trots all erfarenhet och medaljer, och hur norska män och kvinnor tränat och tävlat på olika premisser. Det är fortfarande annorlunda. Något man ständigt kan läsa hos Osportsligt och som Sofy engagerat sig kring, eller det där med att det först nu klämts in 10 tjejer (Petra och Sara till exempel) bland de 50 mäktigaste inom sportsverige.

Kroppens geni är en annorlunda skriven bok. Inte helt enkel. Man förflyttas ständigt i tid och rum och det är ofta ord i överflöd. Men den är skriven med mycket känsla. Jag önskar att mer känsla hade lagts på att skriva mer om skidstjärnornas träning istället för Sverkers egen. Trots att det i allra största grad handlar om skidåkning som lidelse. Men det är ju de andra jag är nyfiken på!

Idag har varit en dag då inget riktigt funkat. Rastlösheten ligger oroligt i magen och vill få utlopp. Dessutom har min iPhone försvunnit. På riktigt. En löptur hade varit perfekt men jag hade tänkt mig en vilodag idag.

Jag väljer att fokusera lite på sensommaren och hösten istället. Det händer rätt mycket kul. Minst sagt! Under kommande veckor (och innan det blivit höst på riktigt liksom) händer detta:

• Jag ska cykla Cykelvasan. Fokus ligger på att ha kul. Efter det loppet tar jag farväl av min Trek. Tack för den här tiden, det var inte du – det var jag…
• Jag ska springa Midnattsloppet. Det ska bli kul.
• Jag ska springa Bellmanstafetten. Mycket nervöst, jag springer ju i lag.
• Nya SATS-center invigs i Västerås, Malmö och Danderyd – är du där så kanske vi ses.
• Ett fullbokat löparläger går av stapeln i Halmstad. Yey!
• Jag ska på träningshelg på Högbo Brukshotell!

Efter allt det där så är inte ens september förbi. Jag ser fram emot många veckor med roligheter. Jag har alltså inga skäl att deppa över en borttappad telefon. It’s not what happens to you that matters – it is how you react to it.

Jag är nog ingen riktig smyckestjej (trots att jag jobbat rätt mycket inom branschen) – men om vi snackar klockor så jeez! Jag har ett gäng hemma. Minst sagt! På senare år har de mest legat i ett skåp dock. Men så lade Åsa upp en bild på skönheten nedan och suget var obarmhärtigt och obönhörligt. Det enda rätta var att beställa den (ja jag har en likadan i svart).

Det enda jag saknar med Nikes gps-klocka är att man inte kan se en karta i displayen. Men som vanlig klocka på jobbet kommer den typ med extra allt.