Jag har sedan i vÃ¥ras läst ”Kroppens geni” av Sverker Sörlin. Sällan har jag haft sÃ¥ svÃ¥rt att komma igenom en bok om ett sÃ¥dant intressant ämne: ”Marit, Petter och skidÃ¥kning som lidelse”. Men det visade sig att det bara var första halvan av boken som var seg. Idag har jag läst resten. Och jag blev sÃ¥ himla sugen pÃ¥ att träna mängd! GÃ¥ stavgÃ¥ng uppför fjäll och pÃ¥ myrer. Träna länge, länge. Efter 2 timmar händer nÃ¥got magiskt i kroppen, enligt norska tränare.
Kroppens geni handlar om skidåkningens kultur och tradition. Om framförallt norska män och kvinnor. Och hur olika det fortfarande är. Hur Marit inte ansågs kunna fatta egna beslut, trots all erfarenhet och medaljer, och hur norska män och kvinnor tränat och tävlat på olika premisser. Det är fortfarande annorlunda. Något man ständigt kan läsa hos Osportsligt och som Sofy engagerat sig kring, eller det där med att det först nu klämts in 10 tjejer (Petra och Sara till exempel) bland de 50 mäktigaste inom sportsverige.
Kroppens geni är en annorlunda skriven bok. Inte helt enkel. Man förflyttas ständigt i tid och rum och det är ofta ord i överflöd. Men den är skriven med mycket känsla. Jag önskar att mer känsla hade lagts på att skriva mer om skidstjärnornas träning istället för Sverkers egen. Trots att det i allra största grad handlar om skidåkning som lidelse. Men det är ju de andra jag är nyfiken på!