Åh vad jag inte ville skriva om detta för det är så urbota dumt på något sätt. Men, jag kan inte hålla mig. Jag är en åsiktsmaskin och jag måste protestera lite mot det svartvita beteendet jag ser lite varstans i den debatt som fortfarande är rätt så ickeexisterande men som på något sätt alltid landar hos de som som är ärligast och därför egentligen hamnar helt fel.
Den senaste tiden har jag valt att inte skriva om Verum, Fitflops och Groupon. Det intresserar mig inte. Jag har valt att skriva om kokosvatten, Merrell och Grönt Vatten. Det intresserar mig.
Det finns mycket åsikter om hur bloggare förhåller sig till information och produkter de får. Men vad vet egentligen du som kritiserar? Exakt vad vet du om hur många företag som kontaktar oss och hur mycket vi sållar bort? Lägg av med att skriva att bloggare gillar allt de får – det är en grov generalisering som bygger på sådant du tror men egentligen inte vet. Är du bloggare så vet du vad du får. Du vet vad du väljer att skriva om. Du vet vad du gör.
Det är smått fantastiskt att just kokosvatten blivit symbol för de frågeställningar som tas upp av bland annat Sofy. Alla går till attack. Var har ni alla läst om det där kokosvattnet? Jag kan knappt komma på 3 bloggar som skrivit om kokosvatten – men jag vet att jag själv skrivit om det flera gånger: eftersom jag tycker att det är en bra grej! Hörde ni? Jag tycker att det är en bra grej!
Jag har skrivit vad jag tycker om smaken på kokosvatten och jag har skrivit hur jag helst dricker mitt. Jag tycker förresten att det är helt fantastiskt hur en naturell smak kritiseras i en handvändning – för att det senare ska kritiseras att en produkt har tillsatt smak.
Jag tycker det är sjukt ironiskt att vi så länge pratat om att träningsbloggnischen är dold och bortglömd av företagen och sedan när det händer grejer och just vår nisch äntligen uppmärksammas av företag – ja då är det också fel. Då har man sålt sig. Då är det för mycket produktplacering. Då är det för mycket fokus på produkter överhuvudtaget oavsett.
Jag och Sofy var på samma möte med samma kille för ett tag sedan och det jag minns tydligast är hans budskap att den grupp på internet som är sämst på att tjäna pengar på vad de gör är unga tjejer. För killar är det självklart att få tillbaka på det man gör. För tjejer – not so much, bloggande är ju ”en rolig grej”. Vem tror ni är mest aktiv? Som bloggar mest?
Jag är extremt trygg med att skriva om produkter i den här bloggen. Jag skriver om sådant jag köpt och sådant jag fått med den gemensamma nämnaren att det är sådant jag gillar. Som Lantto precis skrev. Det här är en blogg om hälsa och träning och jag gillar produkter som har med hälsa och träning att göra. Tadaa!
Jag är också extremt medveten om värdet av det jag får och värdet på den här bloggplatsen. För att ge ett exempel: jag har fått 3 förpackningar kokosvatten i 2 goodiebags den senaste tiden. Jag har aldrig varit på ett event med fokus att kränga kokosvatten. Jag är extremt medveten om att värdet av det jag skriver om kokosvatten är väldigt mycket högre än värdet på det kokosvatten jag fått. Men jag tycker ju att kokosvatten är en bra grej. Jag köper kokosvatten och jag har börjat använda det ofta. Exakt varför ska detta tips bli så utskällt helt plötsligt? Ska vi börja skälla på alla som tränar crossfit också? Det läser man ju om i var och varannan blogg. Är det inte så tröttsamt så säg? (Ja jag var ironisk för er som inte förstod)
Jag tipsar om Blueberry flera gånger om eftersom jag gillar det stället massor. Jag tipsar om massor med grejer jag gillar eftersom jag gillar dem. Merrell, Fivefingers, Adidas, Craft, Nike, Åre eller Jessica Clarén. Saker, kläder, ställen, personer.
Det finns inget skäl för mig att tipsa om sådant jag inte gillar. Och det är så jäkla lustigt att många tror att bara för att jag gillar en grej – så ska alla andra också gilla det. Jag gjorde en juice en gång som en bloggare tyckte var jätteäcklig. En annan bloggare gillar inte ett proteinpulver som jag gillar. Det är inget konstigt med det. Det konstiga är när man tror att alla ska gilla allt. Eller när man själv tror man har rätt i allt.
Jag har alltid varit petig med att man ska skriva ut när produkter är gratis och när de är köpta. Det stör mig när det smygs med det när jag läser andras blogginlägg. Jag filtrerar inte inlägget på något annat sätt när jag vet att det är en testprodukt jag läser om – men det är beteendet jag ogillar. Jag fattar inte varför man utelämnar det.
Däremot tror jag att vi går mot en bloggframtid där just den där gratisaspekten inte spelar så stor roll eftersom det kommer vara så självklart att en del grejer är spons eller för test. Jag tror att just därför kommer en bloggares förtroendekapital bli än mer viktigt – men eftersom alla vet att eftersom en bloggare är aktiv i en miljö med produktplacering (tänk artister och idrottare) så är det redan självklart att vissa grejer är spons men det spelar ingen roll för det är vad bloggaren rekommenderar som är viktigt. Alltså HUR (om det gick att fetmarkera ytterligare skulle jag göra det) bloggaren förvaltar rollen som en slags ”sållare”.
Jag själv tillhör den bloggläsargeneration som kommer ha svårast att förstå detta: vi är fast i en skarv mellan 2 beteenden. För yngre läsare är det här redan självklart. De vet redan hur det funkar – att bloggare får grejer gratis är redan en del av deras världsbild. Eftersom de redan vet hur det är så vet de hur de ska förhålla sig till det.
En annan extremt lustig grej är hur det är helt okej att det upplevs som mer okej att få gratis eller rabatterade produkter via arbetet eller liknande. Well hello vad är skillnaden? Ligger det en prestation som är lite mer värd och lite finare i en sådan roll än att vara bloggare?
En möjlig orsak till att läsare upplever att de inte vet ut eller in är att bloggare tenderar att representera många varumärken samtidigt. Det är en styrka och en svaghet. Charlotte Kalla sponsras av Craft. Det gör hon alltid. Det är tydligt och förväntat och inga konstigheter. Inget ifrågasättande. En bloggare kan prata gott om Craft ena dagen och Helly Hansen andra dagen. Det skapar oreda i huvudet. Vad ska man tro på? Hur ska man förhålla sig till det man läser och hör? Denna förvirring faller förmodligen på vår egen (i rollen som läsare) förmåga att bortse från att världen är svartvit. Man gillar inte Nike eller Adidas. Man gillar olika saker från Nike och Adidas.
Annie har pratat gott om Trimtex länge och har nu fått grejer från dem att använda och testa. Jag blir förvånad om hon skulle få några kritiska kommentarer på det inlägget. Dels har hon en otroligt tacksam ton i inlägget att jag inte tror att någon ens kommer på tanken att kritisera – men Annie har varit konsekvent tydlig med att hon gillar Trimtex och varför. Det är liksom inga konstigheter – det är Annies sätt att förvalta sitt förtroendekapital. Det HUR som jag menade var nyckeln i hela det fetmarkerade stycke (se en bit ovan) i den här evighetslånga blogginlägget jag tänker avsluta nu.
