Träningsglädje

Det är vackert just nu. Färgerna är så levande. Nyanserna av grönt så skira, ljusa men ändå intensiva. Allra vackrast är det när solen letar sig ner genom bladen och landar på barr och spånstig. När solen dansar på löv och bladverk letar sig en doft av vår fram som är så påtaglig att man inte kan annat än le åt naturen. Det är fantastiskt. Vackert. Och fruktansvärt fint.

Vi tog en sväng om Galgberget i Halmstad för att springa några kilometer i kvällssolen. Första varvet på trekilometersslingan sprang jag lätt och fint med en krusning i andningen de gånger det bar segt och brant uppför. Andra varvet var målsättningen en annan: pressa på framåt och att springa med en puls som gjorde det jobbigt hela tiden. Under andra varvet ville jag vara utanför bekvämlighetszonen alla tre kilometer.

Nästa lopp jag tränar för är VÃ¥rRuset. Jag ställer upp med ett blogglag precis som jag gjort de senaste 2 Ã¥ren, sÃ¥väl i Göteborg som i Stockholm. Vi springer loppet inbjudna av en PR-byrÃ¥ tillsammans med en massa andra lag och det är en blandad skara bloggare som ställer upp. Lika blandad som alla andra deltagare pÃ¥ loppet. Jag hoppas pÃ¥ sol och värme – och kanske ett PB om det vill sig väl. I och för sig minns jag inte vad jag har för PB pÃ¥ mina distanser, sÃ¥ det är ju faktiskt sak samma när jag tänker efter.

Tights & Jacka // Nike

Skor // Adidas Feather

Åh vad jag inte ville skriva om detta för det är så urbota dumt på något sätt. Men, jag kan inte hålla mig. Jag är en åsiktsmaskin och jag måste protestera lite mot det svartvita beteendet jag ser lite varstans i den debatt som fortfarande är rätt så ickeexisterande men som på något sätt alltid landar hos de som som är ärligast och därför egentligen hamnar helt fel.

Den senaste tiden har jag valt att inte skriva om Verum, Fitflops och Groupon. Det intresserar mig inte. Jag har valt att skriva om kokosvatten, Merrell och Grönt Vatten. Det intresserar mig.

Det finns mycket Ã¥sikter om hur bloggare förhÃ¥ller sig till information och produkter de fÃ¥r. Men vad vet egentligen du som kritiserar? Exakt vad vet du om hur mÃ¥nga företag som kontaktar oss och hur mycket vi sÃ¥llar bort? Lägg av med att skriva att bloggare gillar allt de fÃ¥r – det är en grov generalisering som bygger pÃ¥ sÃ¥dant du tror men egentligen inte vet. Är du bloggare sÃ¥ vet du vad du fÃ¥r. Du vet vad du väljer att skriva om. Du vet vad du gör.

Det är smÃ¥tt fantastiskt att just kokosvatten blivit symbol för de frÃ¥geställningar som tas upp av bland annat Sofy. Alla gÃ¥r till attack. Var har ni alla läst om det där kokosvattnet? Jag kan knappt komma pÃ¥ 3 bloggar som skrivit om kokosvatten – men jag vet att jag själv skrivit om det flera gÃ¥nger: eftersom jag tycker att det är en bra grej! Hörde ni? Jag tycker att det är en bra grej!

Jag har skrivit vad jag tycker om smaken pÃ¥ kokosvatten och jag har skrivit hur jag helst dricker mitt. Jag tycker förresten att det är helt fantastiskt hur en naturell smak kritiseras i en handvändning – för att det senare ska kritiseras att en produkt har tillsatt smak.

Jag tycker det är sjukt ironiskt att vi sÃ¥ länge pratat om att träningsbloggnischen är dold och bortglömd av företagen och sedan när det händer grejer och just vÃ¥r nisch äntligen uppmärksammas av företag – ja dÃ¥ är det ocksÃ¥ fel. DÃ¥ har man sÃ¥lt sig. DÃ¥ är det för mycket produktplacering. DÃ¥ är det för mycket fokus pÃ¥ produkter överhuvudtaget oavsett.

Jag och Sofy var pÃ¥ samma möte med samma kille för ett tag sedan och det jag minns tydligast är hans budskap att den grupp pÃ¥ internet som är sämst pÃ¥ att tjäna pengar pÃ¥ vad de gör är unga tjejer. För killar är det självklart att fÃ¥ tillbaka pÃ¥ det man gör.  För tjejer – not so much, bloggande är ju ”en rolig grej”. Vem tror ni är mest aktiv? Som bloggar mest?

Jag är extremt trygg med att skriva om produkter i den här bloggen. Jag skriver om sådant jag köpt och sådant jag fått med den gemensamma nämnaren att det är sådant jag gillar. Som Lantto precis skrev. Det här är en blogg om hälsa och träning och jag gillar produkter som har med hälsa och träning att göra. Tadaa!

Jag är också extremt medveten om värdet av det jag får och värdet på den här bloggplatsen. För att ge ett exempel: jag har fått 3 förpackningar kokosvatten i 2 goodiebags den senaste tiden. Jag har aldrig varit på ett event med fokus att kränga kokosvatten. Jag är extremt medveten om att värdet av det jag skriver om kokosvatten är väldigt mycket högre än värdet på det kokosvatten jag fått. Men jag tycker ju att kokosvatten är en bra grej. Jag köper kokosvatten och jag har börjat använda det ofta. Exakt varför ska detta tips bli så utskällt helt plötsligt? Ska vi börja skälla på alla som tränar crossfit också? Det läser man ju om i var och varannan blogg. Är det inte så tröttsamt så säg? (Ja jag var ironisk för er som inte förstod)

Jag tipsar om Blueberry flera gånger om eftersom jag gillar det stället massor. Jag tipsar om massor med grejer jag gillar eftersom jag gillar dem. Merrell, Fivefingers, Adidas, Craft, Nike, Åre eller Jessica Clarén. Saker, kläder, ställen, personer.

Det finns inget skäl för mig att tipsa om sÃ¥dant jag inte gillar. Och det är sÃ¥ jäkla lustigt att mÃ¥nga tror att bara för att jag gillar en grej – sÃ¥ ska alla andra ocksÃ¥ gilla det. Jag gjorde en juice en gÃ¥ng som en bloggare tyckte var jätteäcklig. En annan bloggare gillar inte ett proteinpulver som jag gillar. Det är inget konstigt med det. Det konstiga är när man tror att alla ska gilla allt. Eller när man själv tror man har rätt i allt.

Jag har alltid varit petig med att man ska skriva ut när produkter är gratis och när de är köpta. Det stör mig när det smygs med det när jag läser andras blogginlägg. Jag filtrerar inte inlägget pÃ¥ nÃ¥got annat sätt när jag vet att det är en testprodukt jag läser om – men det är beteendet jag ogillar. Jag fattar inte varför man utelämnar det.

Däremot tror jag att vi gÃ¥r mot en bloggframtid där just den där gratisaspekten inte spelar sÃ¥ stor roll eftersom det kommer vara sÃ¥ självklart att en del grejer är spons eller för test. Jag tror att just därför kommer en bloggares förtroendekapital bli än mer viktigt – men eftersom alla vet att eftersom en bloggare är aktiv i en miljö med produktplacering (tänk artister och idrottare) sÃ¥ är det redan självklart att vissa grejer är spons men det spelar ingen roll för det är vad bloggaren rekommenderar som är viktigt. AlltsÃ¥ HUR (om det gick att fetmarkera ytterligare skulle jag göra det) bloggaren förvaltar rollen som en slags ”sÃ¥llare”.

Jag själv tillhör den bloggläsargeneration som kommer ha svÃ¥rast att förstÃ¥ detta: vi är fast i en skarv mellan 2 beteenden. För yngre läsare är det här redan självklart. De vet redan hur det funkar – att bloggare fÃ¥r grejer gratis är redan en del av deras världsbild. Eftersom de redan vet hur det är sÃ¥ vet de hur de ska förhÃ¥lla sig till det.

En annan extremt lustig grej är hur det är helt okej att det upplevs som mer okej att få gratis eller rabatterade produkter via arbetet eller liknande. Well hello vad är skillnaden? Ligger det en prestation som är lite mer värd och lite finare i en sådan roll än att vara bloggare? 

En möjlig orsak till att läsare upplever att de inte vet ut eller in är att bloggare tenderar att representera många varumärken samtidigt. Det är en styrka och en svaghet. Charlotte Kalla sponsras av Craft. Det gör hon alltid. Det är tydligt och förväntat och inga konstigheter. Inget ifrågasättande. En bloggare kan prata gott om Craft ena dagen och Helly Hansen andra dagen. Det skapar oreda i huvudet. Vad ska man tro på? Hur ska man förhålla sig till det man läser och hör? Denna förvirring faller förmodligen på vår egen (i rollen som läsare) förmåga att bortse från att världen är svartvit. Man gillar inte Nike eller Adidas. Man gillar olika saker från Nike och Adidas.

Annie har pratat gott om Trimtex länge och har nu fÃ¥tt grejer frÃ¥n dem att använda och testa. Jag blir förvÃ¥nad om hon skulle fÃ¥ nÃ¥gra kritiska kommentarer pÃ¥ det inlägget. Dels har hon en otroligt tacksam ton i inlägget att jag inte tror att nÃ¥gon ens kommer pÃ¥ tanken att kritisera – men Annie har varit konsekvent tydlig med att hon gillar Trimtex och varför. Det är liksom inga konstigheter – det är Annies sätt att förvalta sitt förtroendekapital. Det HUR som jag menade var nyckeln i hela det fetmarkerade stycke (se en bit ovan) i den här evighetslÃ¥nga blogginlägget jag tänker avsluta nu.

Jag hänger i soffan framför Girot på TV. Vädret kan inte bestämma sig. Sol och regntung himmel går i ett. Vi har ätit lunch på vårt favoritlunchställe Barmezzo i Halmstad och ska bege oss iväg iväg för löpning på tu man hand om ett slag. Ingen stress. Ingen jäkt. Bra dag för att inse många saker men sedan slå dem ur skallen och inse att jag faktiskt inte orkar bry mig. Decide what to be and go be it.