En läsare påpekade vänligt i en kommentar till ett av mina smoothieinlägg att den svenska superfooden – supermaten – kommit i skymundan för allt det som är nytt, roligt och spännande från andra delar av världen. Och lite så är det ju. Incabär låter häftigare än gul lök – och det är synd!
Blåbär är ett supersvenskt superbär – även om mycket av det vi ser i butikerna inte alls är svenskt. Blåbär är en av de saker som toppar ORAC-listan (ett rankingsystem över antioxidanter i ett ”livsmedel” kan man säga) och i boken Food for thought hävdar man att 17% av Sveriges yta består av blåbärsris även om Ekot igår morse spred nyheten att blåbärsriset minskat i Sverige under senare år.
Svarta vinbär är rika på C-vitamin och finns i var och varannan trädgård. Personligen gillar jag inte alls svarta vinbär – även om jag vet att de innehåller mycket mer C-vitamin än en apelsin. Det kan liksom inte hjälpas.
Hallon är godast när de är nyplockade och den säsongen har vi precis lämnat – men de har en antiinflammatorisk effekt, sägs skydda mot cancer och innehåller relativt lite kolhydrater (om man nu tänker på det).
Typ alla bär man plockar på sommaren är egentligen superbär. Jordgubbar innehåller C-vitamin och andra bra grejer och skyddar mot cancer och björnbär är rika på fiber och ”motverkar” åldrande.
Havre är typiskt svenskt och det sädesslag som är mest näringsrikt. Det innehåller till exempel selen som bland annat har en reparerande effekt på vår arvsmassa och så innehåller havre andra bra grejer som är bra för hjärt-kärlsystemet och har inflammationshämmande effekt.
Lax kanske inte alltid är supersvenskt – men i alla fall nästan. Och det får man itutat sedan barnsben att det är bra. Punkt.
Fler bra grejer på L är linfrön. Vete sjutton om det är vanligt att det odlas i Sverige dock? Däremot har vi lök! I lök finns krom, C-vitamin, fibrer, flavonider och en mix av mer än 500 svavelhaltiga ämnen som bland annat fungerar som kraftfulla antioxidanter och motverkar att det bildas cancer, hjärt- kärlsjukdomar och infektioner av bakterier, svamp och virus. Lök finns med som topp-20 på den där ORAC-listan jag nämnde. Och ja, den där textremsan kommer rakt ur en bok: Supermat av Helena Nyblom från vilken jag hämtat en del information till hela det här inlägget. En superbra bok som jag rekommenderar tillsammans med Food for thought och Mat det är någon mening med!
Det finns massor med svensk supermat och man kan gotta ner sig i det hur länge som helst. Tomat, äpple, yoghurt, grönkål, rödbeta, havtorn, andra bär – ja you name it… (fast gurka verkar ju rätt värdelöst sett ur ORAC-synpunkt).
På det stora hela kan man ju säga att allt som växer eller finns naturligt faktiskt tillför bra grejer. Sedan finns det sådant som växer eller finns naturligt som tillför en hel del massa mer bra grejer. Sådant som inte växer eller finns naturligt innehåller rätt ofta rätt mycket dåliga grejer, även om bra grejer är tillsatt så kan det vara dåligt ändå eftersom det är processat. Träffande nog så pratar Jillian Michaels om just detta i sitt sprillans nya podcastavsnitt som heter ”Eating real food” (finns gratis på iTunes).
Det här med mat tycker jag är sjukt intressant alltså. Inte matmat. Utan mat ur just den här vinkeln – vad den faktiskt tillför. Ju mer man lär sig desto mer fattar man poängen med mat och varför man ska äta bra mat. Det är inte för att kamma hem duktighetspoäng och komma i ett par mindre jeans – det är ju för så mycket mer. Hur vi faktiskt mår! Vilken insikt.
