Träningsglädje

Den godaste müslin gör man nästan alltid själv. Det finns hur många recept som helst men enklast är att blanda det man gillar. Rosta gryn, flarn eller nötter i pannan för extra smak. Torka äpplen för lite sötma. På Copperhill har jag hållt till vid yoghurtbordet och fyllt mina frukosttallrikar med naturell yoghurt, en liten näve hasselnötter, någon sked pumpakärnor, solrosfrön, linfrön, torkade aprikoser och så kanel. Gott för både kropp och smaklökar.

Eftersom hotellfrukost kan vara typ världens bästa måltid har jag fyllt tallriken med annat också: surdegsbröd, massor med pålägg i form av goda ostar och tjocka skivor skinka, ägg, nypressad apelsinjuice och smoothies. Efter det där har det inte behövts mer mat innan middagen.

Gårdagens Yin var den bästa yogaklassen på hela helgen! Jag hade en plats allra längst framme vid fönstret och badade i solsken samtidigt som jag kunde se Skutan när jag tittade upp från mattan.

När man upplever den perfekta yinklassen är man i en slags bubbla där inget stör och där varje minut av varje position går snabbt och varar för evigt trots att det är smärtsamt skönt. Precis så var det idag!

Elin Jensen har guidat oss på ett bra sätt genom klasserna under helgen. Hon har lagt stor vikt vid andningen och att vi ska andas in det vi vill ha mer av, och andas ut det vi vill ha mindre av. Himla smart. Det ska jag ta med mig till framtiden och fler yogaklasser. Under helgen har jag andats ut stress, måsten och negativ energi – och andats in kärlek, styrka och livsglädje!

Idag gick premiären av terrängloppet Skutan Runt och Grabben fick ett infall igår när vi fikade med vänner på Bahnhof – och bestämde sig för att springa. När han sedan köpte snabba terrängskor på Hansons så fanns det ingen återvändo. Ingen big deal att springa terräng kanske – men ni som känner Grabben vet att han är känd för typ allt annat än sin terränglöpning! Det var skönt att se att han var vid gott humör när han kom i mål – även om skorna inte såg särskilt nyinköpta ut efteråt.

Jag åkte VM6:an och Hummelliften upp till tävlingsstarten och sprang sedan de första 5 kilometrarna på Åreskutanbanan på egen hand. Ivrigt påhejad av trevliga funktionärer sprang jag med magnifik utsikt över Åredalen. Fast det var först senare som det otroliga solskenet kom, ungefär samtidigt som jag klampade med anklarna ner i myrarna någonstans mellan Stendalen och Ullådalen. Himlen var klarblå, solen värmde på nästippen och jag sprang genom ett kärr och fick skorna leriga för att sedan trampa lite extra i en porlande fjällbäck för att fixa till glansen på skorna igen. Jag hamnade naturligtvis utanför den led jag tänkt mig så det blev en runda på runt 14 km till slut. Fint som snus!