Träningsglädje

Om det är nÃ¥gonting som den svenska matdebatten saknar ur ett hälsoperspektiv, sÃ¥ är det en endokrinolog! Vi diskuterar ofta utifrÃ¥n priser, ekologi, närodlat och miljö – men sÃ¥ himla sällan om den direkta effekten i vÃ¥ra egna kroppar.

Det talas skrämmande lite om hur till exempel bekämpningsmedel och ”dÃ¥ligt” kött pÃ¥verkar vÃ¥ra inre system – men desto mer om hur farligt det är för miljön och att det är synd om djuren. Det senare är absolut inte fel – men det har möjligtvis för dÃ¥lig effekt. Det finns fler skäl att inte bry sig om vÃ¥r omvärld än att inte bry oss om oss själva och om man ska fÃ¥ folk att ändra sina beteenden sÃ¥ mÃ¥ste man visa pÃ¥ en effekt som ligger sÃ¥ nära en själv som möjligt. Att man själv ska drabbas av rubbat hormonsystem och vilka konsekvenser det innebär ligger mycket närmre oss själva än övergödning av Östersjön. Varför är den svenska debatten sÃ¥ oengagerad i detta?

Jag är medveten om att jag kan lÃ¥ta lite väl mycket pÃ¥verkad av Jillian Michaels ibland men jag tycker hon är otroligt duktig pÃ¥ att peka pÃ¥ hur man pÃ¥verkas av det man äter. Inte hur miljön pÃ¥verkas, inte hur annat pÃ¥verkas – utan hur vi i vÃ¥ra egna kroppar pÃ¥verkas. Hon tar ofta upp det och det är sÃ¥ jäkla bra. Riktiga eye openers och konkreta exempel!

En himla tänkvärd sak är något som jag har för mig att jag och MarathonMia pratade om under en midnattsjogg för ett tag sedan: det är skillnad på att unna sig och unna sig. Och det är faktiskt skillnad på chokladkaka och chokladkaka. Jillian poängterade samma sak och kallar det chemicals vs. calories.

Vill du ”unna” dig nÃ¥got sÃ¥ gör det rätt. Köp en chokladkaka som är gjord pÃ¥ bra grejer – eller än bättre, baka själv frÃ¥n scratch! Men att unna sig grejer som innehÃ¥ller e-nummer och allt möjligt annat skit är inte bra nÃ¥gonstans, inte ens för själen. Mia och jag pratade just om chokladkakor när vi sprang den där gÃ¥ngen – det känns himla mycket bättre att äta en chokladkaka som är gjort pÃ¥ riktiga ingredienser – än att äta den som är gjord pÃ¥ sÃ¥dant som inte är det minsta naturligt. SÃ¥ ska man äta sÃ¥dant som innehÃ¥ller bÃ¥de socker, fett och kolhydrater (vilket man absolut bör tillÃ¥ta sig ibland!) – sÃ¥ är det värt att göra det ”pÃ¥ riktigt”.

Det är knappt sÃ¥ jag vet hur det gick till men jag är anmäld till Cykelvasan 2012 och ska cykla frÃ¥n Sälen till Mora. I tävlingsklassen dessutom! Det är egentligen perfekt för min cykelsatsning inför nästa Ã¥r och jag är nöjd med att Cykelvasan som gÃ¥r av stapeln den 11 augusti nästa Ã¥r är 9 mil lÃ¥ng – och inte 18. Däremot gÃ¥r den i terräng vilket är en helt annan bit kaka som jag ser fram emot att bekanta mig med.

Vi är nÃ¥gra stycken i Bloggar om träning som ger oss in i detta äventyr ihop i ett samarbete med Vasaloppsorganisationen och det ska bli hur spännande som helst att se om cykelsporten kommer bli det nya svarta. När anmälan till Cykelvasan öppnade för nÃ¥gra dagar sedan läste jag bland mina Facebookvänner och pÃ¥ Twitter att det var en rykande Ã¥tgÃ¥ng – 9000 cyklister anmälde sig pÃ¥ direkten och loppet blev fullt pÃ¥ 48 timmar! Det finns fortfarande plats pÃ¥ distanserna 30 och 45 km som jag tycker lÃ¥ter mindre smärtsamt för rumpan…

Nu när jag har ett r i k t i g t cykelmÃ¥l nästa Ã¥r ser jag fram emot vinterns cykelträning inomhus. Jag ska hitta tillbaka till starka cykelmuskler och orka trycka pÃ¥ bÃ¥de pÃ¥ racer och mtb. Jag ska ge mig in i mountainbikedjungeln och se vad jag behöver ha för hjul med mig in i det här äventyret. Superskoj ska det bli – jag tror aldrig jag haft sÃ¥här lÃ¥ng framförhÃ¥llning inför ett lopp av nÃ¥got slag förut. Nu gäller det bara att ta vara pÃ¥ tiden och förberedelserna!

Det går att cykla bansträckningen för Cykelvasan redan nu, om man så vill. Sträckan är markerad med gröna skyltar och grön färg och karta finns här. Arrangörerna har investerat miljontals kronor för att skapa bra cykelspår och jag hoppas kunna åka upp och cykla bitar av banan efter kommande vintersäsong! Nu först: vintercykelträning (och kanske lite racercykling om jag hinner innan det blir svinkallt?)!

Bild från Cykelvasan

Det är jobbigt med backar alltsÃ¥, det kan jag konstatera efter 10 km ute pÃ¥ Lidingö. Det var bÃ¥de bra och dÃ¥ligt att det blev flaskhals direkt i första backen efter 100 meter. Det gjorde att jag inte förivrade mig – samtidigt tappade jag tid i början. Jag hade ordentligt med energi i benen och kunde använda de snälla utförslöporna för att sträcka ut – och springa om. DÃ¥ gick det grymt bra!

Vid 6-7 km blev det tungt. Abborrbacken kändes brantare än alla andra gÃ¥nger jag tagit den och det var här nÃ¥gonstans jag började fÃ¥ nervkläm i tÃ¥rna – en ordentlig akilleshäl! Jag känner det ibland, bland annat vissa dagar när jag Ã¥ker utför – eller i vanliga skor. Den här gÃ¥ngen gissar jag att det berodde pÃ¥ just utförslöporna.

Eftersom det gick sämre kunde jag fokusera mer pÃ¥ att ha roligt under en söndagsjogg än att springa snabbt. Jag vet att det lÃ¥ter äckligt klämkäckt men grunden till all löpning – och all idrott – mÃ¥ste vara att ha roligt! Visst blev jag irriterad pÃ¥ de som gick i bredd uppför alla backar, även där det var platt, och hindrade de som ville springa. Och damen som ställde sig för att stretcha mitt pÃ¥ stigen var väl inte sÃ¥ smidig. Jag tänkte att hon säkert var frÃ¥n Lidingö för hon sÃ¥g väldigt stilig ut – och att hon, likt man gör i Saltsjöbaden (vilket är lite samma lika) parkerar lite var hon vill och även gör lite hursomhelst ocksÃ¥ i andra sammanhang.

Jag sprang i mÃ¥l nästan 10 minuter efter min Tjejmilentid men var glad ändÃ¥. Jag hade det roligt därute pÃ¥ banan nervkläm och lite seghet till trots. Dessutom hade jag fint sällskap innan och efter loppet – roligt att Grabben hejade pÃ¥ mig för en gÃ¥ngs skull, annars är det mest tvärtom.

Om 3 veckor åker jag till Amsterdam för att springa sista loppet för säsongen och det vore väl själva f*n om jag inte fick till några intervaller innan dess!