Träningsglädje

Vi firar livet och lägenhetsköp. Hej Kungsholmen, jag hoppas vi kommer trivas. SATS finns en bit bort och Friskis likaså, är det där jag kommer hålla hus? Var ska man inomhusträna?

Vi gjorde 6 mörka kilometrar i Stockholm igår kväll. Det är rätt märkligt att det inte finns någon belysning på sträckan utmed Djurgårdsbrunnskanalen mellan Strandvägen och Villa Källhagen. Visst, det ligger en bilväg inte långt därifrån men det är som sagt en bilväg. Bilar har redan ljus.

Belysning eller ej – det är häftigt att springa mitt i en storstad som är tyst och tom. NÃ¥gon gÃ¥ng hörs en snytning i mörkret frÃ¥n nÃ¥gon annan, oftast manlig, löpare och är det nÃ¥gon som pratar pÃ¥ andra sidan vattnet sÃ¥ hör man det. Stockholmsfriden är lika pÃ¥taglig sent pÃ¥ kvällen som pulsen är mitt pÃ¥ dagen.

Det var rätt obefintlig belysning på Greve Von Essens väg som går över Gärdet också. Jag såg en grå massa framför ögonen och förstod såklart att det var vägen. Men att springa i mörker utan belysning är som att springa och vara full. Man har inte järnkoll på var man sätter fötterna och avståndet till marken och kommer man någon centimeter fel så blir det en del vacklande. Säkert bra av samma anledning som jag någon gång i en utbildning åkt skidor och blundat.

Jag märker att jag inte är lika disciplinerad med löpningen i Stockholm som i Halmstad. Här uppe stickar jag bara ut och joggar lite nu och då. I Halmstad var det strukturerat och uppstyrt. Jag undrar vad det beror på.

Jacka – Craft

Tights – Asics

Skor – Adidas Marathon10

Inför varje nystart har jag höga ambitioner. Som nu. I höst ska jag ha ordning och reda, tänker jag. Jag ska träna varje pass med rena och roliga träningskläder och jag ska vika dem noggrant på hyllan. Inför min höst ser jag inte framför mig omaka sockar, skynklor på mina t-shirts eller när färgen på ett blixtlås skavts av i tvättmaskinen. Jag ser framför mig hur jag varje pass ska träna i kläder som känns sprillans nya och som ligger vikta som på en butikshylla inför öppning.

Det där ovan händer väldigt sällan. Allra minst nu när jag bor i en väska. Jag försöker hÃ¥lla ordning men det är rätt mÃ¥nga högar att hÃ¥lla koll pÃ¥: t-shirtar för träning, tröjor för träning, jackor för träning, korta tights, lÃ¥nga tights, överdragsbyxor… you name it. Och dÃ¥ är vi ändÃ¥ bara inne pÃ¥ träningskläder.

Vi får se hur länge mina ordning och redaambitioner håller för den här gången. Nya träningskläder gör att jag vill allt det där ännu lite mer och förhoppningsvis lite längre. Nya träningskläder håller sig nya längre när jag har ordning, tänker jag.

Under fliken PR, Partners och Policies har jag listat de företag jag har kontinuerliga samarbeten med. Craft, vars kläder jag fick en fin höstleverans av häromdagen, är en av dem. Casall en annan. Idag hämtade jag ut CasallÃ¥dan med mina favoriter frÃ¥n höstkollektionen. Jag valde ut de som var funktionella och färgglada – och ett par svarta byxor som man kan dra över tightsen pÃ¥ väg hem frÃ¥n träningen, eller som man kan ha pÃ¥ sig typ när som helst egentligen. De har 3 Ã¥rs garanti och är galet sköna.

Och när vi ändÃ¥ är inne pÃ¥ det här med blogg-PR sÃ¥ vill jag uppmärksamma er pÃ¥ den pÃ¥gÃ¥ende debatt med bland annat detta inlägg frÃ¥n Söta Saker – och ett svarsinlägg frÃ¥n Fyra Nyanser. Jag bÃ¥de hÃ¥ller med och inte, fast pÃ¥ olika sätt. Jag läste nyligen en intervju med Elin Kling och tyckte det var intressant att hon sa att syftet med bloggen var business redan frÃ¥n början. Och eftersom det ibland anses fult med kommersiella bloggar (t.ex. närvaron av annonser, att ha sponsorer eller samarbetspartners etc) fick det mig att fundera: är det alltid en motsättning vad gäller innehÃ¥llet pÃ¥ bloggen om man som syfte att göra business av bloggen jämfört med att blogga för enbart för att man känner att pennans (nÃ¥ja, tangentbordets) skull. InnehÃ¥llet behöver inte bli lidande för att man kan tjäna nÃ¥got slags uppehälle pÃ¥ det – skriver man en bra blogg sÃ¥ skriver man en bra blogg. Punkt. En bra blogg skriver man med själ och hjärta och de som glömmer bort detta och bara vill göra business försvinner snart nog ändÃ¥. Jag tänker pÃ¥ författare som skriver bra böcker till exempel – de tjänar ju pengar pÃ¥ dem. Blir en bok bättre om författaren inte tjänar nÃ¥gra pengar pÃ¥ den? Det är nog snarare tvärtom. Blir en film bättre utan finansiärer bakom filmaren?