Träningsglädje

Jag gillar när det är lite ruter i folk. Det är en jäkla massa ruter i Em och jag förälskade mig nyss i det här inlägget. Vem fan är man?

Tallriksmodellen the way I like it: halva tallriken med jordgubbar, och resten grillad kyckling och chèvre. Frågor på det?

Jag gillar det här med att fira nationaldagen. Jag har firat hela dagen – men började med att äta frukost på CC:s nere vid Nissan. Visserligen lite senare än tänkt, men så går det när man fastnar med en kul Photoshopkurs fram på småtimmarna.

Latte macchiato, macka och smoothie under strålande sol, något enstaka stackmoln och ljumma sommarvindar. Mycket bra nationaldagsväder! Eftersom vi hade någon form av hybridkläder på oss som funkar för träning och för allmänt häng, så tog vi Charliecabben och åkte direkt ut till ett av mina favoritområden (jag har många sådana!) i Halmstad: Lynga. Vi sprang 5-kilometraren efter de orangea markeringarna i strandskogen och tog givetvis vägen uppför Sveriges högsta sanddyn. Den såg likadan ut som alla de andra gångerna vi varit där men en tur upp på den hör liksom till.

Det hör också till att gå ner på stranden när man har 700 meter kvar på slingan. Här får man garanterat sand i skorna (det får man på rätt många ställen på slingan eftersom den går i strandskog) men det är häftigt att gå den breda sandvägen ner till vattnet och stranden. Vanligtvis är Lynga strand väldigt öde – och det var den idag med. Med undantag av 3 personer som solade med kläder, och 2 utan kläder som flanerade i strandbrynet…

Efter Lynga fortsatte färden mot Möllegård och hajpade Riccardos italienska glass i Möllegård. Hit vallfärdar alla. God glass på bra råvaror (utan konserveringsmedel och andra dåliga grejer). Rabarber och grönt äpple var mina favoritsmaker för dagen! Orkar man inte åka ut på landet för att äta glass står Riccardos glassbil nere vid Nissan de flesta dagarna.

Efter frukosten, springandet och glassätandet funderade vi på var vi skulle åka härnäst. Vi bestämde oss till slut för hemfärd – vi har trots allt världens bästa lägenhet med världens bästa balkong så varför ska vi hela tiden åka någon annanstans? Så vi satt på balkongsoffan ett tag – och försökte prokrastrinera en annan typ av hemfärd. Den till Stockholm. Men, nu är det väl dags antar jag.