Bloggen Träningsglädje, www.traningsgladje.se, är en hälsoblogg och en blogg om träning som funnits sedan 2006. Idag är Träningsglädje en av Sveriges största bloggar inom outdoor; till exempel cykling, löpning och skidåkning.
Jag som skriver hälso- och träningsbloggen Träningsglädje heter Sara Rönne. Jag vill uppleva livet och tusen känslor i ett par löparskor, på en cykel eller på skidor – med svett i håret och endorfinruset i kroppen.
Här på min blogg kan du läsa om löpning, cykling, skidåkning, simning, styrketräning, träningsresor, tankar om hälsa, träning och livet – och så en hel del mat och recept.
Jag minns inte mina personbästan eller rekord, men jag kommer ihåg alla känslor. För mig är det resan som är målet med min träning. Träningsglädje när det är som allra bäst.
Jag bor i Åre och Stockholm. Mitt hjärta slår för somrar och vintrar. Träning inomhus och utomhus. Jag är utbildad skidlärare och cykelinstruktör. Jag är anlitad inspiratör och föreläsare.
Min blogg Träningsglädje är en del av mitt jobb. Jag jobbar med digitala medier och framförallt digital PR och content management. Jag föreläser ofta om olika aspekter i vår digitala samtid. Jag är även frilansande fotograf och skribent.
Tusen tack till dig som läst den här träningsbloggen under alla år – och som varje dag fyller den med meningsfulla kommentarer och som skickar mig uppskattande mail. Du är en stor del av traningsgladje.se – och du är en bidragande faktor till varför den här bloggen så ofta finns på topplistor när bästa hälsoblogg och träningsblogg ska rankas. Du inspirerar mig!
Kontakt: [email protected]
Twitter, Instagram, Snapchat och Pinterest: @sararonne
Jag tar gärna emot pressinformation. För icke beställt material ansvaras ej. Alla samarbeten (affiliatelänkar och sponsrade inlägg) märks ut enligt marknadsföringslagen.
Jag vet knappt om något annat företag som hyllas så mycket av träningsbloggare som GoCoCo (det bara fortsätter och fortsätter och slutar inte här).
Det är snudd på sjukt hur unisona hyllningarna är. Jag kan inte annat än instämma i dem – men vill också påpeka att Crafts senaste version på löparstrumpor är riktigt bra. Jag vill ha mina strumpor ultratunna och tycker att många av dagens löparstrumpor är alldeles för tjocka. GoCoCo och Craft har fattat grejen!
Man är väl träningsbloggare…
Jag gick lite utanför min comfort zone idag och stod på startlinjen i ett löplopp. Fast det var ett rätt avslappnat lopp och för en god sak: AIDS-loppet. Speakern Allan personifierade den avdramatiserade känslan och startade iväg oss med en biltuta. 5 eller 10 km skulle springas och jag valde 5. Grabben som kom upp med nattbuss från gårdagens Göteborgsvarv sprang också 5.
Vi hade extremt god tid på oss innan start, ändå missade jag att värma upp. Fast jag har nog aldrig värmt upp på något av de lopp jag sprungit. Så mycket tävlingslöpare är jag… de 5 km vi sprang var sköna och såhär i efterhand minns jag det som relativt enkelt. Men det finns mycket, mycket mer att ge – och mycket att jobba på. Som det där med att värma upp till exempel – och framförallt att bli lite mer envis. Vid minsta fysiska trötthet kände jag mig trött också i huvudet – och så gav jag upp och saktade in istället för att springa på och övervinna känslan. En mysjoggare som jag är inte van vid att faktiskt fortsätta även om jag blir trött (eller om det är raksträcka eller blåser motvind). GPS-klockan visar rätt tydligt när jag orkar springa på – och när jag ger upp. Det känns inte riktigt som att det är samma person som vid en kilometer springer på strax över 5 min/km – för att nästa springa en bit över 6 min/km – och sedan återgå till strax över 5 igen.
På det stora hela är jag ändå nöjd med den känsla jag hade i kroppen under och efter loppet jämfört med de kilometersplittar klockan visade. Jag ska bara springa lite snabbare lite längre framöver. Och för att göra det, ja då måste jag träna lite mer fart. Såklart.
AIDS-loppet får en massa svettpärlor i betyg från mig. Ett varmt och roligt organiserat lopp med många funktionärer utmed banan som lotsade oss rätt och såg till att vi inte blev påkörda. För mig som träningsbloggare är det här med löptävlingar en helt annan bloggarena som jag inte är supervan vid. Det var roligt att träffa Miranda, Ingmarie och Ann-Sofie för första gången – hoppas vi står på samma startlinje snart igen!
Ingmarie fullkomligt strålar – SÅ kul att äntligen få träffa dig!
Det bjöds på hembakat efter loppet. Fullpoängare!
Jag har inget vettigt alls att säga om den här bilden. Förutom att Mia gjorde ett grymt jobb med sina funktionärer!
Efter loppet svidade vi om och åkte ut till Gåshaga på Lidingö för att äta sen brunch.
Jag matchar den marina inredningen på bilden ovan rätt fint…
När solen stod som högst var jag på Metropolis och mojoyogade för fantastiska Monika och Johanna. Mitt på Birger Jarlsgatan med fönster ut mot pulsen fanns både lugn och fokus. Även om salen inte andades yoga – så var det en perfekt yogasal! Och det är lite så som MOJO-konceptet fungerar – det är i allra högsta grad yoga, men det är inte så pretantiöst. Enkelt, men inte lätt – som Johanna sammanfattar det.
MOJO yoga (och HOT MOJO, som jag gillar kanske ännu mer) är ett förkoreograferat koncept som uppdateras 3 gånger per år. Under perioden för respektive koreografi har man chans att utvecklas med övningarna. Varje koreografi är byggd kring en speciell ”finalposition” som alltid har med hållning att göra. MOJO yogans solhälsning är också speciell för just MOJO – men den är alltid likadan. För mig som inte gillar solhälsningar så erkänner jag gärna att MOJO-solhälsningen är behaglig och relativ kort.
Jag ser fram emot den dagen då MOJO och HOT MOJO kommer till en anläggning nära mig. Allt roligt brukar ju annars ske i Stockholm – men tydligen finns det undantag. Därför var det fantastiskt att både Monika och Johanna åkte norröver för att bjuda oss på en sådan fantastisk självklar klass. Deras sätt att instruera är utöver det vanliga och om ni någon gång har chansen att yoga med Monika eller Johanna – så ta den! Ännu bättre, åk på träningsresa med dem så kan ni göra det om och om igen!
