Träningsglädje

När det är fint och väder brukar jag och Grabben sticka till Lidingö och springa den klassiska milen. Eller, brukar och brukar. Vi har nog aldrig varit där och sprungit när det varit dåligt väder i alla fall. En gång sprang vi där en midsommareftermiddag till exempel, när solen sken och barnen dansade små grodor. Så jag har bra minnen från den slingan. Det är en superfin sträcka att springa – men det är sjukt många jävliga backar. Abborrbacken vet man ju om, så den är man förberedd på – men den där Karins backe som ligger 2 kilometer från ”mål” är värre. Då är man trött. Då vill man inte ha en sjuhelsikes backe. När man väl kommit upp för backen vill man bara bli av med de där sista 2 kilometrarna men de är evighetslånga.

Jag sket i backutmaningarna idag och gick uppför både Abborrbacken och Karins backe för att spara benen till resterande mil. Det fanns fler backar att bita ihop i – och det gjorde jag medan löparhunden och Grabben lättsamt trippade förbi. Fast på slutet hängde hennes tunga mer än halvvägs ut genom munnen och hon verkade lite sliten. Vi är 2 som kommer sova gott inatt.

Jag stoppade ner benen i mina förhatliga långa tights under lunchen. Jag får skylla mig själv eftersom jag inte orkat raka benen. Svart var klädtemat för dagen och just ben var min PT-timmes fokusområde.

Utfallsgång med medicinboll för att stärka min core, löpning med rep om magen (ja, sådant där man ser på Biggest Loserträningarna med Bob och Jillian) superset på benböj och upphopp på bräda, utfall i TRX och en annan benböjsvariant på bosuboll. Det är kul med PT-träning – man behöver inte tänka själv. Bara göra och fokusera! I slutet var det dåligt med mitt fokuserande, jag blev trött i huvudet helt enkelt. Det är därför sporter som golf inte är något för mig. Jag orkar inte fokusera så länge. Jag är helt klart otränad!

Nästa vecka ska jag äntligen köra igång! Jag har varit igång och tränat rätt mycket tidigare veckor också men nästan hela tiden med en försiktighet i bakhuvudet. Nu känner jag mig redo att återgå till den träning som jag gillar så mycket och som ger mest tillbaka. Det är mycket möjligt att det handlar om en inställning snarare än prestation, men ändå. Jag känner mig pigg, glad och skadefri!

Jag har bestämt mig för att veckan ska bjuda på mycket. Ibland lite för mycket. En av dagarna innehåller trippelpass med riktigt utmanade träning rent fysiskt men vissa event vill jag inte missa och då får jag se till att köra rätt in i kaklet. Jag gissar på att mina ben kommer mosas ordentligt eftersom alla passen kommer innehålla brutalt mycket utfall och benböj. Det ska bli kul att se hur det går.

I övrigt ska jag springa på Lidingö och försöka komma upp till den där eländiga morgonyogan som ligger alldeles för långt bort för att jag hittills ska ha känt mig motiverad. Kanske kan lite morgonsol hjälpa? Förra veckan snöade det under mitt försök – så det misslyckades rejält.

Förra veckan gick förresten loss på ungefär 1200 kronor apropå den här utmaningen. Big fail på det! Jag hade bara en matlåda med mig under hela veckan så det försvann ungefär en hundring per lunch under resten av veckan. Den här presenten var helt klart värd sitt pris och så köpte jag och Grabben några Xubi som ett alkoholfritt alternativ till en inflyttningsfest och var resten av kronorna försvann vet jag inte. Jag gissar att det var ett gäng jordgubbar inblandade dock, tillsammans med lite annan mat.

Eftersom vi i Sverige besprutar våra jordgubbar med medel som är förbjudet inom EU undrar jag förresten om det för en gångs skull är bättre att köpa importerat? Inte vad gäller miljöhänsyn – men sett till kemikalierna? Årets 2 första lådor med goda(!) jordgubbar är redan ätna och de får högt betyg även om de var spanska. Ni som hängt med från förr vet att jag är jordgubbsbesatt. Den bästa tiden på året är helt klart snart – men jag smygstartar lite och hävdar att det börjar nu!

Hägg! Snart syrén! Jag och mamma var ute och spanade lite.

Vi hittade den här krabaten i lördags. I söndags hittade jag fler kameler på ett annat ställe.