Träningsglädje

Nu har vi tröttnat på det här med vajande palmer och turkost vatten så nu åker vi hem. Planet lyfter ikväll men innan dess ska vi hinna med lite massage. Vi har det världsbra här men jag ser fram emot att komma hem och betala av lite kreditkortsräkningar, svettas från tuffa träningspass istället för karibiensol, möta våren bakom mina solglasögon på hemmaplan och ha det allmänt bra. Jag ser fram emot att se hur det går med försäljningen av Halmstadslägenheten som har visat sig vara en väldigt seg historia och att inom sin tid flytta ut från det pyttelilla rum i Stockholm som jag och Grabben just nu är inneboende i. Jag ser fram emot tidiga morgnar, måndagar och fredagar och att göra det bästa av vardagen. Batterierna är fulladdade och nästa gång vi hörs är jag i Stockholm och springer med Nike GPS-klockan på armen. I can’t wait!

Idag var vi en sväng inne i staden Castries. Shit vilken kommers! Jag kom därifrån med en flaska bananketchup. Lite senare vandrade vi uppför en hög bergstopp upp till ett gammalt fort som användes av fransmännen, eller om det var engelsmännen, de 14 gånger de krigade mot varandra. Det var hett i värmen men blåste fint där uppe. Hur gör människor för att leva i den här värmen?

Imorgon åker vi hem och just nu räknar jag till 12 myggbett av något slag på min vänsterarm runt armbågen. Även paradiset har sina insektsbett – men de läker nog fint med pina coladas. Nästa helg springer vi många mil i Skåne. Vilken kontrast!

Idag har vi åkt runt halva ön och inspekterat en rykande vulkan, kikat på karibier, promenerat i en botanisk trädgård, tittat på ett vattenfall som inte var så mycket att hänga i julgranen namnet till trots (Diamond Waterfall) och sedan badade vi i varmt mineralvatten direkt från en källa i berget som enligt sägen ska göra underverk för huden. Men vi såg nog mest likadana ut när vi gick upp från badet som när vi gick i. Dagens roligaste var nog att se de 2 ”pitoner” som är karaktäristiska och unika för St Lucia. De formades av ett vulkanutbrott under havet för hur länge sedan som helst och finns på de flesta bilder från St Lucia – utom mina då (fram tills idag), från vår lilla vik ser man de inte…

Vi hann hem lagom till solnedgången och en sista drink innan strandbaren stängde för dagen. Gott så. Det är inte varje dag man dricker Pina Coladas med karibiensol och vågskvalp i bakgrunden. När jag kommer hem ska jag säga upp mitt gymkort. Jag har verkligen bestämt mig. Om några dagar berättar jag varför.