Träningsglädje

Nu har jag kört sista träningspasset inför ultrahelgen i SkÃ¥ne: rörlighetsträning med Magnus pÃ¥ UCSP. Jag är mentalt fulladdad men jag kan inte pÃ¥stÃ¥ att jag varken träningsladdat eller matladdat de senaste dagarna – om man bortser frÃ¥n att jag köpte PT-timmarna just för löpningens skull och pÃ¥ ett tidigt stadium berättade om SkÃ¥ne och hade det som nÃ¥got slags mÃ¥l. Nu är det bara att packa som Ã¥terstÃ¥r innan vi drar iväg!

FrÃ¥n första början var mÃ¥let att springa alla 11 milen men även jag är förnuftig och vill helst komma igÃ¥ng med träningen ganska snart igen efter helgen – sÃ¥ jag har reviderat mÃ¥let lite. Mycket pÃ¥ grund av att jag inte vill överbelasta nÃ¥got. Att fullfölja sträckan första dagen (ca 55km) och se hur jag mÃ¥r andra dagen för att bestämma sträcka – fÃ¥r räcka. Häl och rygg är inget fan av lÃ¥ngtidspÃ¥frestning och när kroppen vill säga nÃ¥got bör man lyssna. Även om det är trÃ¥kigt.

PÃ¥ det stora hela vet jag vad jag ska packa. Saucony Triumph, backupskor (främst för att ha dag 2 – jag har nog aldrig bytt skor pÃ¥ de ultror jag sprungit), kläder, min Camelbak, fickpengar för att köpa glass utifall vi skulle springa förbi en kiosk eller nÃ¥got, Runes Energikaka som fÃ¥tt ny kostym (och som man numer dessutom kan prenumenrera pÃ¥!) som jag fÃ¥tt frÃ¥n en PR-byrÃ¥ och sÃ¥ nÃ¥gra gels med roliga smaker som jag köpte i Boston. Jag har extremt svÃ¥rt för att tugga pÃ¥ grejer när jag är ute pÃ¥ äventyr och helst hade jag fyllt vätskeryggan full med Pucko – men den blir sÃ¥ svÃ¥r att rengöra.

I necessären har jag vaselin för att motverka skavsÃ¥r frÃ¥n kläder, tejp för att motverka blodbad i skon eftersom jag har en tÃ¥nagel som alltid skaver hÃ¥l pÃ¥ granntÃ¥n, en fet créme som jag badar fötterna i och sedan stoppar i supermjuka strumpor och sover i under natten och tja, vad mer behöver man? En fulladdad kamera och solkeps kanske…

Jag Ã¥t frukost med en förebild imorse. En förebild pÃ¥ alla sätt – dessutom äter hon föredömligt. Och det där med att äta föredömligt vill jag med. Typ sÃ¥här. Som ni ser sÃ¥ syftar jag inte pÃ¥ att äta ”lite” – utan att äta för att tanka energi som sedan kan användas. Muffins är inget effektivt bränsle. Inte Ben & Jerry’s heller. Och för mig är inte pasta det, till exempel. Jag tjuvkikade lite pÃ¥ vad Mia lade pÃ¥ tallriken och jämförde med vad jag själv plockade pÃ¥ mig.

Jag var nog lite mer generös med grönsakerna än jag brukar. Jag ville ju imponera lite. Ett gäng cocktailtomater, röd paprika och gurkbitar fick fylla tallriken tillsammans med skramlade ägg, keso, tonfiskröra och en bit brie. Brieosten var väl det mest omaka i det sällskapet men fett fyller en funktion och ska inte mobbas ut.  I en annan skål hade jag yoghurt med frukt, nötter och pumpakärnor och kanel. Det hade Mia med.

I ett annat samtal i en bil fram och tillbaka till ett stall ute pÃ¥ storstadslandsbygden med den här fina tjejen pratade vi om vad det är vi gör bara för vÃ¥r egen skull. Mycket av det vi tror att vi gör för oss själva, gör vi lite grand för nÃ¥got annat syfte ocksÃ¥. För att visa att vi är duktiga, stilla ett samvete eller för att det är en ”mÃ¥ste-grej”.

Jag skulle vilja göra mat till en sÃ¥dan där grej jag verkligen gör för mig själv. För att liksom ge till mig själv – ett slags unnande av en helt annan karaktär än det man vanligen menar. Och visst, det kan ju funka med Marabou och McDonalds. Gott? Javisst. Men – inte särskilt snällt mot kroppen. Och dÃ¥ gör man det heller inte för hela sig själv. SÃ¥ som jag uppfattar Mias matfilosofi (jag vet, jag är Miatjatig men jag kan inte lÃ¥ta bli) sÃ¥ är det för att äta för kroppens skull och för att den ska fungera.

Hjärnan, boven i matdramat, är också en del av kroppen och mer matkomplex än man kan tro. Det är inte för att vi är dåliga människor med taskig självdisciplin som vi tycker att en hamburgare låter godare än en sallad. Det är substanser i hjärnan som styr och det där är en hel vetenskap som man kan läsa i en förenklad men mycket intressant version av i böcker.

Jag vill inte utesluta sÃ¥dant som hjärnan gillar. Jag vill fylla pÃ¥ med bra mat som är snäll mot mig, mot djur och mot natur. Fett, protein och kolhydrater – men pÃ¥ ett bra sätt som gagnar min kropp. Det är den jag vill äta för. Mig själv: själ och hjärta. En chokladfondant nu och dÃ¥ är tillÃ¥tet – men det ska vara av bra kvalitet och bra rÃ¥varor. Det känns minst lika viktigt som att en mÃ¥ltid har optimal sammansättning. Nu när det inte alltid är sÃ¥ självklart sÃ¥ mÃ¥ste jag pÃ¥minna mig om det ofta – tills det blir det naturliga valet. Innan jag stoppar nÃ¥got i munnen vill jag veta var det kommer frÃ¥n och vad det innehÃ¥ller för att säkerställa att det gör gott för min kropp. Det är just detta som jag Ã¥syftar i min utmaning med att göra bra matval.

Mias frukost högst upp. Min frukost längst ner.

(…jag missade groddarna!)

Tack fina läsare för att ni bjuder in mig till era pass! Det är en övervägande majoritet Friskisambassadörer som jag fÃ¥tt inbjudningar frÃ¥n – vad ska jag dra för slutsatser av det? Att Friskis & Svettis är en organisation som uppmuntrar till glädje, gemenskap och generositet alldeles särskilt? Ja kanske. För det var väldigt gemytligt pÃ¥ Friskis & Svettis Hornstull som jag tränade pÃ¥ igÃ¥r efter jobbet – tack vare Lina!

Det var en grym spinningklass jag hamnade på. Om man har fördomar om att på Friskis tränar man mesigare än på andra ställen så ska man kasta dem i sopkorgen. Det var ett tufft intervallpass och tjejen bredvid mig tränade verkligen inte som en mes!

Det märks att man blir bra pÃ¥ det man tränar för jag är inte i nÃ¥gon vidare spinningform just nu. StÃ¥ende i tredje position skulle jag ha valt som gren i OS (om det funnits) om jag skulle ha satsat pÃ¥ nÃ¥got – men det krävs nÃ¥gra pass för att fÃ¥ till den vanan i benen. Nu fick jag mest mjölksyra efter 1 minut och det sög rätt rejält eftersom vi skulle köra 11 intervaller pÃ¥ 4, 4, 2, 2, 4, 4, 2, 2, 40 sek, 40 sek och 40 sek. Mellan varje intervall hade vi hälften sÃ¥ lÃ¥ng vila som intervallen varade.

Även om benen var svaga sÃ¥ var kroppen pigg. Vi skulle sikta olika högt beroende pÃ¥ intervallängd. Under 4-minutrarna skulle vi ligga pÃ¥ runt 82% och under 2-minutrarna skulle vi ligga pÃ¥ runt 85% och pÃ¥ 40-sekundrarna skulle vi maxa. Och det där var inga problem. Jag siktade lite högre och försökte komma upp i 85% respektive 87-88% istället sÃ¥ snabbt det bara gick och ligga där intervallen ut. Och ja, jag vet att min maxpuls inte är exakt beräknad utan uppskattad till 208 slag (vilket den varit de senaste Ã¥ren och det är ju inte heller korrekt) – och dessutom inte ens pÃ¥ cykel. Men mycket mer över 92% har jag nog nästan aldrig nÃ¥tt pÃ¥ cykel – och dÃ¥ har jag ändÃ¥ varit totalt slut. Har förresten inte nÃ¥tt sÃ¥ mycket mer än 92% i löpning heller. Det gör ju ont att ta ut sig fullständigt. I löpning ännu mer än i en spinningsal.

Under 3 veckor i maj ska jag träna sÃ¥ mycket jag kan pÃ¥ Friskis. Jag hoppas det blir fler spinningpass. Och lite andra kul grejer som de har pÃ¥ sitt schema. Flex till exempel. Jag ska ju fokusera pÃ¥ rörlighet…

Jag och Lina