Latmasken vann

Grabben brukar säga att han är världens lataste marathonlöpare. Jag är rätt lat jag med. Efter jobbet orkade jag inte gå till OmYoga. Det var inte träningen i sig jag inte orkade (det är inte på den punkten som latmasken i mig segrar) – jag orkade bara inte gå dit. Det ligger åt helt fel håll jämfört med där jag bor och det kändes mest bara omständigt. Så jag gick till Blueberry och drack en vårsmoothie istället (och hittade som vanligt Ella nedsjunken i en vit fåtölj). Så kan det gå.

3 dagar

På köksdörren hänger en solhatt och retas. Det är 3 dagar kvar till avfärd. Storstad, svett, sol och saltvatten. Mina utmaningar har gått bra sånär som på matvalen. Jag måste göra just denna vana lite mer konkret och fokusera på bra vanor inom vanan liksom.

Att gå upp tidigt på morgonen går över förväntan – mycket tack vare ljumma vårkänslor. Jag har utvecklat någon slags rädsla för köld och det är just känslan av att vara kall ända inpå själen som har avskräckt. Nu blåser andra vindar och jag är tacksam. Våren gör det lite lättare – vilket jag konstaterar efter år av vårdeppar och stort vårogillande.

Dessa sista dagar håller jag ihop mina vanor. Morgonpowerwalk idag och morgonjogg imorgon. Yoga ikväll och prehabrörlighet och PT-träning imorgon. På fredag blir det sovmorgon, kiropraktor och packning. På lördag går jag upp i ottan och åker iväg!

Metro Mode Club

SE ALLT
metro mode rekommenderar

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!