Träningsglädje

Jag mäter min kaloriförbrukning med min RS400 från Polar. Jag anser att det är det minst dåliga sättet att mäta förbrukningen. Men hur dåligt det är vet jag inte – vet ni?

För att kolla av hur mycket jag förbrukar under en dag (enligt pulsklockan) så hade jag den på mig hela dagen igår. Från 07.30 till 21.30. När jag tog av mig den på kvällen hade den registrerat strax över 3000 kalorier. Inte så konstigt – av de 14 timmarna så satt jag still bara under 8. Resterande timmar var jag nog i rörelse i stort sätt hela tiden. Fram till klockan 17, totalt 9.5 timmar, hade jag bara förbränt 1400 kcal , inklusive 250 kcal på morgonpromenaden. Under de sista 4.5 timmarna efter jobbet förbrände jag mer än 1600 kcal. Fascinerande vad ”lite” rörelse kan göra!

Men då till mina frågor:

• Hur dålig är pulsklockan på att räkna kalorier? Den är inställd efter min maxpuls (minns inte om man ställer in vilopulsen faktiskt…), ålder, vikt och längd. Jag har fått höra att Garmin visar glädjesiffror till exempel.
• Finns det någon korrelation mellan vad pulsklockan visar under en hel dag och min ”plus-minus-noll-förbrukning? Skulle jag kunna gå med pulsklockan på varje dag under en vecka, räkna ut ett genomsnitt och exempelvis få värdet 2 800 kcal och sedan äta 2 800 kcal och inte förändra vikten? Då borde det också betyda att basalförbrukningen är inräknad i pulsklockans kaloriangivelser?
• Vilket är det bästa sättet att mäta kalorier på?

Update! Blev tipsad om den här artikeln som svarar på mina frågor. Gå in och läs! Eller läs den här sammanfattningen som jag hämtat från artikeln:

För de flesta vanliga konditionsidrotter är uppskattningen av pulsklockor som är kalibrerade (dvs man lagt in sina personliga värden) bra och de fungerar för att ge en uppfattning av hur mycket energi man gör av med under ett träningspass. Värdena ska dock inte tas som några exakta siffror om man inte kontrollerat värdena mot faktiska labbmätningar så man vet inte om man är en av dem där värdena passar väldigt bra eller en av dem som ligger i utkanten där värdena kan fela med 2-3 kcal / min.

Även vid olika typer av konditionsidrotter så skiljer sig linjen något åt. Vid andra aktiviteter så fungerar inte en pulsklocka som är framtagen för konditionsidrott för att uppskatta energiförbrukning. Pulsen kan fortfarande användas för att få en insikt i hur intensivt man tränar men den ska inte användas för att uppskatta syreupptagningen eller energiförbrukningen.

Jessica beskriver klassen functional moves på ett alldeles fantastiskt sätt: som en kärleksförklaring till kroppen. Med det i tankarna gick jag till WorldClass Nybroplan full av förväntan. Och med det i tankarna så hade varje rörelse en mening, vare sig kroppen tackade för övningarna och gjorde utförde dem utan protest eller stretade emot lite. För det finns en mening varför det inte går som en dans varenda dag. Det finns en mening varför det sträcker eller känns tungt. Kroppen vill säga dig någonting – men lyssnar du? Med det där med kärleksförklaringen i huvudet så jobbar man liksom alltid med kroppen – oavsett vad den säger.

Det förvånar mig lite att functional moves bränner så pass mycket kalorier. Man gör ju inte så mycket egentligen. Det är inte som step där man går upp och ner på en låda eller som box där man hela tiden slår och sparkar. Functional moves känns som lite sträck och lite böj och lite balans. Men jag svettas förvånansvärt mycket och på min klocka bränner det galet mycket kalorier – 550 på en timme! Det är ungefär vad jag bränner på crosstrainern också…

Innan gymmet hann jag in på Blueberry Lifestyle. Jag köpte en smoothie från deras nya superfood-sortiment, Tea Tox, och den innehöll både ruccola och massor av spirulina. Dyrt som sjutton, 79 spänn(!), men å andra sidan – vad betalar man för ett glas vin på restaurang? Nästa gång blir det pure greenius!

Det går bra för Thea. Det går väl sådär för mig. Missade gårdagens nollekvation med 200 kalorier. Hade räknat med att jag skulle röra mig lite mer på kvällen men så flög jag till Stockholm och åkte direkt till kiropraktorn istället. Kiropraktorbesöket var extremt behövligt – men det försvann lite planerad träningstid. Och jag åt en lite för stor lunch. 1500 kcal ut och 1700 kcal in blir ett överskott på 200. Inget att haka upp sig på egentligen – om det inte var så att jag hade en utmaning att tänka på…

Idag inser jag att jag inte kommer att nå särskilt högt vad gäller träningen. Hur fanken ska jag göra då, har jag undrat. Men så kom jag på det. Äta lite mindre såklart.

När jag äter lite mindre (läs: mycket mindre) verkar det inte vara så noga vad jag äter. Jag går ner i alla fall. Men så fort jag äter lite mer så är det mer noga att det jag äter faktiskt är rätt för min kropp. Därför går jag ner i vikt på semestrar (t.ex. 6-veckorssemestern i Thailand för några år sedan – är det någon av er som hängt med sedan dess?) eller när jag bott utomlands och inte lagat en enda måltid själv.

Vad vill jag ha sagt med ovan? Jo, att jag har ätit en 9-bitars sushi till lunch och det var hur gott som helst. Och jag får nog betrakta det som bra mat i sammanhanget trots det vita riset (dietister/kostrådgivare/nutritionister – kommentera gärna vad ni tycker om sushi, vore intressant att veta!). Det funkar dessutom bra som mat en dag då jag inte tränar särskilt högintensivt. Det funkar mindre bra då jag ska träna fullt ös på kvällen, som imorgon. Då behöver jag mer energi. Men då gör jag också av med mer energi. Plus minus noll.