Bloggen Träningsglädje, www.traningsgladje.se, är en hälsoblogg och en blogg om träning som funnits sedan 2006. Idag är Träningsglädje en av Sveriges största bloggar inom outdoor; till exempel cykling, löpning och skidåkning.
Jag som skriver hälso- och träningsbloggen Träningsglädje heter Sara Rönne. Jag vill uppleva livet och tusen känslor i ett par löparskor, på en cykel eller på skidor – med svett i håret och endorfinruset i kroppen.
Här på min blogg kan du läsa om löpning, cykling, skidåkning, simning, styrketräning, träningsresor, tankar om hälsa, träning och livet – och så en hel del mat och recept.
Jag minns inte mina personbästan eller rekord, men jag kommer ihåg alla känslor. För mig är det resan som är målet med min träning. Träningsglädje när det är som allra bäst.
Jag bor i Åre och Stockholm. Mitt hjärta slår för somrar och vintrar. Träning inomhus och utomhus. Jag är utbildad skidlärare och cykelinstruktör. Jag är anlitad inspiratör och föreläsare.
Min blogg Träningsglädje är en del av mitt jobb. Jag jobbar med digitala medier och framförallt digital PR och content management. Jag föreläser ofta om olika aspekter i vår digitala samtid. Jag är även frilansande fotograf och skribent.
Tusen tack till dig som läst den här träningsbloggen under alla år – och som varje dag fyller den med meningsfulla kommentarer och som skickar mig uppskattande mail. Du är en stor del av traningsgladje.se – och du är en bidragande faktor till varför den här bloggen så ofta finns på topplistor när bästa hälsoblogg och träningsblogg ska rankas. Du inspirerar mig!
Kontakt: [email protected]
Twitter, Instagram, Snapchat och Pinterest: @sararonne
Jag tar gärna emot pressinformation. För icke beställt material ansvaras ej. Alla samarbeten (affiliatelänkar och sponsrade inlägg) märks ut enligt marknadsföringslagen.
Jag blev förälskad i ett gäng Nike-tröjor i en Foot locker-affär i Eaton Center. Nikes budskapströjor är fantastiska, men tyvärr fanns de bara i herrvariant. Det fanns en mängd olika varianter på budskap och jag hade lätt kunnat köpa 10 olika. Kanske blir det någon t-shirt senare under veckan…
Grabben hittade Adidas version på samma tema
Jag har under de senaste dagarna funderat på varför man tränar muskelgrupper och inte problemområden. Alltså, om man nu tränar för utseendets skull – vilket många gör och vilket det inte är något som helst fel med (det betyder inte att man per automatik har taskig självkänsla vilka vissa ibland får för sig) – varför skriver man till exempel upp ”biceps + rygg” i almanackan? Varför skriver man inte ”överarmarna”, ”magen”, ”höfterna”. I slutändan är det ingen skillnad, men om man kan lura huvudet lite så varför gör vi inte det?
Tre av mina problemområden, alltså områden jag skulle vilja gilla mer på min kropp, är: 1) armarna 2) låren 3) magen. Det finns fler områden jag vill gilla mer, men det finns också områden jag gillar hur mycket som helst. Och ibland när jag sitter hemma i soffan och har svårt att slita mig därifrån så står det kanske ”biceps + triceps” i min almanacka. Och det låter ju inte så himla spännande. Men skulle det stå ”Hollywoodarmar” (eller något annat man går igång på) skulle vägen till gymmet inte vara så himla lång. Förstår ni var jag menar? Genom att direkt, istället för indirekt, träna våra problemområden så påminner vi oss på en gång om mot vilket resultat vi är på väg.
Jag ska testa att träna mina problemområden ett tag. Man vet inte om saker och ting funkar om man inte vågar, eller vill, testa. Alldeles nyss tränade jag ”armarna”. Bicepscurls, hantelpress, flyes, drag till hakan, utåtlyft med hantlar och kickbacks.
En av de enkla och rätt anspråkslösa grejer jag gillar med Kanada (och förmodligen USA, det är ju lite same same) är alla food courts. Som en stor matsal där man kan välja att äta mat från världens alla hörn. Och jag snackar inte om att välja mellan KFC och Mc Donalds. Nä, jag pratar om att välja mellan japanskt, koreanskt, vietnamesiskt, kinesiskt, thailändskt, grekiskt, italienskt… you name it! Visst, skräpmaten finns i varje hörn – men jag kryssade förbi och valde en koreansk bibimbap. Jag önskar att Kungshallen, som är Stockholms svar på en food court, kunde bli lite mindre skräp och lite mer kvalitet.
