Insikt

Planerna blev hastigt och lustigt ändrade i eftermiddag och av bokreleasen blev det inget. Istället gick jag hem mot min tillfälliga Stockholmsbostad och hoppades att någon skulle vara hemma för att släppa in mig. Mamma var fortfarande på jobbet och planerade att gå och träna direkt efteråt men sa att hon alltid kunde ändra sina planer och släppa in mig. Aldrig i livet tänkte jag – jag tänker minsann aldrig offra någon annans träning på att jag måste vänta lite extra. Det känns lite som ett hederskodex eftersom jag själv är så väl medveten om känslan som träningen ger och hur viktig den är. Pappa var också och tränade, fast på ett helt annat ställe, och jag kände mig glad och stolt över mina föräldrar – som de nyblivna femtioåringar de är hoppas jag att de får en kick i baken och börjar tänka mer på sig själva.

Själv gick jag till Mellqvists på Rörstrandsgatan och funderade på livet över en latte och tittade på människorna. Den ena än konstigare än den andra. Trendigare, är nog rätt ord om man är insatt. Rörstrandsgatan kändes plötsligt extremt mycket som söder: det mesta ser slitet ut men är noggrant tillrättalagt. Ta bara Conversen. De ska vara sådär sjaskigt slitna. Inte färggranna och rena som i Halmstad. Tjejparet bredvid mig såg ut som de behövde tvätta kläderna (och kanske rentav köpa nya) men jag kom snart på att de skulle se ut sådär och att jag var jäkligt ocool i mina rena och riktigt tråkigt prydliga Svenssonkläder. Det enda jag hade gemensamt med några av alla de trendiga var mitt skitiga hår. Alltid något!

Efter ett tag kom både mamma och pappa hem från träningen. Pappa berättade stolt att han cyklat uppför Åreskutan (virtuellt åtminstone) medan mamma berättade om de tester hon fått göra på gymmet, hur träningen gick till, hur pigg hon kände sig efteråt trots att hon var trött innan och hur det knä hon ibland har ont i faktiskt ”kändes mycket bättre av att gå upp och ner på den där lådan” och förra veckans joggingtur med brorsan. Och genom deras berättelser såg jag mig själv – hur viktig träningen är för mitt välmående och hur tacksam jag är för att jag upptäckt allt detta. Jag lämnar förnöjt kvar mina rätt så nya Nike Free här hos mamma i Stockholm (som jag en gång råkade glömma kvar av misstag). De har kommit till en träningslycklig ny ägare. Det är här de hör hemma!

Utanför dörren till Mellqvist. Lite coolt. Lite sjaskigt. Väldigt trendigt.

Ekorrhjulet

Jag åkte till Tokh… nä, förlåt, Stockholm igår kväll. Upplevde jättekön som vägarbetet i Ödeshög orsakade i 90 minuter och 15 km/h-fart. Bilfärden, som jag tog med godan ro med undantag för en manlig idiotbilförare som jag var tvungen att vråla lite åt i min egna ensamhet i bilen, avslutades med ännu en kö på Essingeleden. Gah! Hittade ändå en plats vid St Eriksplan trots att nätter mot måndag är en helvetesperiod eftersom de städar gatorna då. Tur att man har liten bil!

Jag gick till jobbet imorse och kände ljudet stiga upp över ögonen. Vilket dån det råder i Stockholm! Är jag redan avvänjd vid storstadspulsen? Märkligt vad det går fort i sådana fall.

I övrigt har jag inte den bästa av dagar. Jag har inte tvättat håret på skitlänge eftersom jag inte hunnit. Okej, inte orkat. Däremot har jag kört med torrschampo – ett par gånger. Kalufsen ser därför ut som en rishög och ikväll ska jag på bokrelease med chica personer. Bloglovin har slutat uppdatera min blogg och då har jag inte ens bråkat med dem. Dessutom vill Fritidsresor att jag ska betala min träningsresa till Djerba 2 dagar före löning. What’s going on?

Det positiva för veckan är att jag ska testa hälsenan och börja gå.

Ekorrhjulet synat uppifrån. Arbetarna får komma ut i ljuset utomhus under lunchen.

The story of my löparsko

Den 26:e augusti invigs Löplabbets nya storsatsning på butiken på Kungsgatan i Stockholm. Det finns idag en herr- och en dambutik som även kommer kompletteras med en racebutik med tävlingsinriktning. För att uppmärksamma löpningens historia och utveckling kommer det att finnas löparhistoriska landmärken i butikerna. Löparskor sprängfyllda med berättelser från löpare som lagt ner själ och hjärta i sin sport, medaljer, ett spjut samt gamla affischer från galor – och kanske även storyn om just dig och din löparsko!

Fram tills på söndag kväll 22 augusti kan du skicka in din story om din löparsko till mig. Jag kommer att välja ut tre bidrag bland de som kommer in som går till final och tillsammans är vi med och tävlar om en varsin löparoutfit (tights, tröja och jacka med teknologierna ClimaCool och ForMotion) inklusive skor från Adidas.

För att vara med i tävlingen skickar du din story till traningsgladje at gmail.com senast nu på söndag 22 augusti. Storyn får vara på max 100 ord. Bifoga även bild som kompletterar din story (förslagsvis på skorna), din adress samt sko- och klädstorlek. Den här tävlingen hålls också på ett gäng andra bloggar men din story gills bara en gång – så det är alltså ingen poäng att skicka den till flera bloggare… totalt 15 stories kommer att gå till final!

Metro Mode Club

SE ALLT
metro mode rekommenderar

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!