Planerna blev hastigt och lustigt ändrade i eftermiddag och av bokreleasen blev det inget. Istället gick jag hem mot min tillfälliga Stockholmsbostad och hoppades att nÃ¥gon skulle vara hemma för att släppa in mig. Mamma var fortfarande pÃ¥ jobbet och planerade att gÃ¥ och träna direkt efterÃ¥t men sa att hon alltid kunde ändra sina planer och släppa in mig. Aldrig i livet tänkte jag – jag tänker minsann aldrig offra nÃ¥gon annans träning pÃ¥ att jag mÃ¥ste vänta lite extra. Det känns lite som ett hederskodex eftersom jag själv är sÃ¥ väl medveten om känslan som träningen ger och hur viktig den är. Pappa var ocksÃ¥ och tränade, fast pÃ¥ ett helt annat ställe, och jag kände mig glad och stolt över mina föräldrar – som de nyblivna femtioÃ¥ringar de är hoppas jag att de fÃ¥r en kick i baken och börjar tänka mer pÃ¥ sig själva.
Själv gick jag till Mellqvists på Rörstrandsgatan och funderade på livet över en latte och tittade på människorna. Den ena än konstigare än den andra. Trendigare, är nog rätt ord om man är insatt. Rörstrandsgatan kändes plötsligt extremt mycket som söder: det mesta ser slitet ut men är noggrant tillrättalagt. Ta bara Conversen. De ska vara sådär sjaskigt slitna. Inte färggranna och rena som i Halmstad. Tjejparet bredvid mig såg ut som de behövde tvätta kläderna (och kanske rentav köpa nya) men jag kom snart på att de skulle se ut sådär och att jag var jäkligt ocool i mina rena och riktigt tråkigt prydliga Svenssonkläder. Det enda jag hade gemensamt med några av alla de trendiga var mitt skitiga hår. Alltid något!
Efter ett tag kom bÃ¥de mamma och pappa hem frÃ¥n träningen. Pappa berättade stolt att han cyklat uppför à reskutan (virtuellt Ã¥tminstone) medan mamma berättade om de tester hon fÃ¥tt göra pÃ¥ gymmet, hur träningen gick till, hur pigg hon kände sig efterÃ¥t trots att hon var trött innan och hur det knä hon ibland har ont i faktiskt ”kändes mycket bättre av att gÃ¥ upp och ner pÃ¥ den där lÃ¥dan” och förra veckans joggingtur med brorsan. Och genom deras berättelser sÃ¥g jag mig själv – hur viktig träningen är för mitt välmÃ¥ende och hur tacksam jag är för att jag upptäckt allt detta. Jag lämnar förnöjt kvar mina rätt sÃ¥ nya Nike Free här hos mamma i Stockholm (som jag en gÃ¥ng rÃ¥kade glömma kvar av misstag). De har kommit till en träningslycklig ny ägare. Det är här de hör hemma!
Utanför dörren till Mellqvist. Lite coolt. Lite sjaskigt. Väldigt trendigt.