Träningsglädje

Detta gillar jag. Jag vet inte om ni märkt det men jag har flera gånger under min bloggs levnadsår undrat varför löpningen är så segmenterad. Det är bara ljushuvuden överallt där jag springer, i alla lopp jag ställt upp i och till och med i Central Park.

Löpningen gör så mycket med ens inre. Det väcker hopp och liv och glädje. Därför blir jag glad när jag läser detta. Jag hoppas löparglädjen sprider sig vidare från mellanmjölkskiktet. Det finns så mycket att ge och så mycket att vinna!

Bild från DN.se

Jag hann ner till gymmet en sväng innan de stängde för den dagliga sommarsiestan. Satte mig på cykeln och trampade igång. Det känns som om jag bor på den cykeln nuförtiden. Jag hade hellre sprungit bort några intervaller på löpbandet, eller ännu bättre – sprungit bort några kilometrar utomhus. Men… man tar det man har. Eller så går man och hittar på en massa undanflykter. Och så går det åt fanders.

Jag vill inte åka till fanders så jag försöker ändra min inställning. Att motionscykla är kul. Det är bra träning. Annars skulle väl aldrig Anja motionscykla så himla mycket. I reportaget där vi fick följa landslaget inför OS såg vi henne cykla på balkongen i Monaco. Senast igår cyklade hon på ett tidningsuppslag på Bosön (tror jag att det var). Jag har inget emot att cykla – men rumpan domnar bort efter ett tag och det är oskönt.

Jag lyssnade till Mia Thörnblom idag. Jag har aldrig fastnat för henne, men jag kan uppskatta vissa saker hon säger. Och känna igen mig i det. Som det där att man anpassar sig själv till andra för att vilja bli omtyckt. Jag försöker ändra de tankarna och tycker att jag har kommit lång väg. Jag gillar inte alla andra – så varför måste alla andra gilla mig? Däremot respekterar jag många av de jag inte gillar och tycker inte att allt med de som jag inte gillar är pest och pina. Allt och alla är inte så svartvitt och framförallt är inte världen alltid så som jag ser den.

Linne: Nike. Sport-bh: Casall. Skor: Reebok.

Dagen förflöt på rätt så bra. Jag jobbade med mitt projekt som jag ska presentera för en kund imorgon och jag tyckte det gick framåt. Sedan gick jag från datorn en stund och när jag kom tillbaka hade den stängt av sig själv. Som tur är verkar ju det mesta återställas när datorn råkar stänga av sig själv – men inte powerpointen som jag jobbade med. Och inte hade jag sparat den på ett tag heller. Gah!

Det hjälper inte att svära och skrika i sådana situationer, även om jag skulle vilja. Stresspåslaget var ett faktum men det var bara att sätta sig ner (i en bekväm fåtölj) och göra om det. Det mesta fanns ju i mitt huvud även om vissa formuleringar inte blev lika bländande bra nu som då utan mer stressat krystade. Jag får ta mig en andra titt imorgon. Nät klockan slog 17 stängde jag ner dator(h*etet) och gick till gymmet!

På gymmet cyklade jag intervaller till Laila Bagges sommarpratande från förra året. 5 minuter uppvärmning, sedan 1 minutersintervaller med 1 minuts vila i 30 minuter. På TV-skärmarna framför mig hade jag kära gamla Brandon och Brenda från tonårens Beverly Hills. Those were the days…

Jag avslutade med minicirkel: 20 benböj mot boll (och vägg) + 20 situps på boll + 20 sekunder planka på boll + 12 armhävningar. Gånger 2. Resterande 12 minuter spenderade jag i benpressen. Körde omväxlande långa benpressar med benpressar i källaren. Höll inte koll på set och reps utan körde bara på.

Efter en snabbdusch träffade jag Grabben & Co på Zigges Garage. Medan solen fortfarande strålade ner på oss skålade vi i Cava och åt tapas och sedan bytte vi till läskande drinkar. Mina var läskande i alla fall, drack en med äpple och kanelsmak medan en annan i sällskapet valde en drink med rätt mycket chilli…