Mamma visade mig dessa småburkar med yoghurt på en butikshylla häromdagen. Har de funnits länge? Supersmart ju! Så slipper man äta småburkarna med supersockrad yoghurt. Bra med smarta lösningar när man är på språng och fortfarande vill göra bra val.
Bloggen Träningsglädje, www.traningsgladje.se, är en hälsoblogg och en blogg om träning som funnits sedan 2006. Idag är Träningsglädje en av Sveriges största bloggar inom outdoor; till exempel cykling, löpning och skidåkning.
Jag som skriver hälso- och träningsbloggen Träningsglädje heter Sara Rönne. Jag vill uppleva livet och tusen känslor i ett par löparskor, på en cykel eller på skidor – med svett i håret och endorfinruset i kroppen.
Här på min blogg kan du läsa om löpning, cykling, skidåkning, simning, styrketräning, träningsresor, tankar om hälsa, träning och livet – och så en hel del mat och recept.
Jag minns inte mina personbästan eller rekord, men jag kommer ihåg alla känslor. För mig är det resan som är målet med min träning. Träningsglädje när det är som allra bäst.
Jag bor i Åre och Stockholm. Mitt hjärta slår för somrar och vintrar. Träning inomhus och utomhus. Jag är utbildad skidlärare och cykelinstruktör. Jag är anlitad inspiratör och föreläsare.
Min blogg Träningsglädje är en del av mitt jobb. Jag jobbar med digitala medier och framförallt digital PR och content management. Jag föreläser ofta om olika aspekter i vår digitala samtid. Jag är även frilansande fotograf och skribent.
Tusen tack till dig som läst den här träningsbloggen under alla år – och som varje dag fyller den med meningsfulla kommentarer och som skickar mig uppskattande mail. Du är en stor del av traningsgladje.se – och du är en bidragande faktor till varför den här bloggen så ofta finns på topplistor när bästa hälsoblogg och träningsblogg ska rankas. Du inspirerar mig!
Kontakt: [email protected]
Twitter, Instagram, Snapchat och Pinterest: @sararonne
Jag tar gärna emot pressinformation. För icke beställt material ansvaras ej. Alla samarbeten (affiliatelänkar och sponsrade inlägg) märks ut enligt marknadsföringslagen.
Jag är i Stockholm och befinner mig på ett ställe med fantastisk utsikt. Om jag orkar upp imorgon bitti ska jag morgonträna lite. Och fota härligheten! Jag försökte träna ikväll men klockan hann visst bli över 22 och då stängde gymmet som är inomhus. Bummer! Varför stänger så många hotellgym klockan 22?
Såhär har jag i alla fall sett ut idag. Jag hittade en superfin scarves på Lindex som jag köpte. 129 kronor och så blommigt som det blir för mig!
Ultraschmultran introducerade, förmodligen helt ovetandes, tankesättet ovan i mitt medvetande. Jag älskar det och vill leva varje dag efter det.
För det första: jag är rätt nöjd med mig själv. Med hur jag ser ut och hur jag är. Men, jag kan ju bli nöjdare. Samtidigt som jag går omkring med rätt bra självkänsla och självförtroende så vill jag ha mer. Det ger en ond spiral där jag inte tar tillvara på min nöjdhet utan bara ser till det jag inte är. Jag tittar på bilder från 1, 3 eller 5 år tillbaka och undrar vad det var jag ville förbättra? Om jag inte börjar bli tillräckligt nöjd med mig själv nu, så när?
För det andra: i mitt huvud klarar jag allt. Springa 1 mil eller 10. Jag är grymt stolt över att inte sätta några begränsningar i mitt eget huvud och jag underskattar sällan min egen kapacitet. Det känns rätt ovanligt. Jag läser andra bloggare som till exempel fått för sig att de är för tunga för att springa. Jag hänger inte med i resonemanget. Kroppen är kapabel att berätta för dig om du kan springa – utan våg. Lyssna till känslan, inte till siffran. Kroppen berättar om dina knän inte pallar på ett mer korrekt sätt än dina kilon. Jag har med största sannolikhet sprungit alla mina mil och vägt mer än just dig. Jag har med största sannolikhet varit en av dem som vägt mest på startlinjen i alla de lopp jag ställt upp i. Vad väntar du på? Om inte nu så när?
För det tredje är resten. Om du inte gör det du måste göra för att komma närmre dina mål eller drömmar nu. Så när?