Jag har shortspremiär skröt jag inför Äta Träna Kämpa när jag träffade henne i Ursvik. Solen strålade och det var nästan, nästan ljummet i luften. Tillräckligt för att lämna de långa tightsen hemma i alla fall. Mina hotpants fastnade inte på bild i min egen kamera men kanske dyker det upp en bild hos mitt löparsällskap.
Vi valde att springa milspåret och det blev nog rätt lagom till slut. Milspåret i Ursvik är galet mycket längre än milspåret i exempelvis Hellas. I alla fall i mitt huvud. Dessutom är det många fler uppförsbackar än nedförsbackar, hur det nu kan gå ihop.
Vi sprang och snackade lite om kommande utmaningar och vilka galenskaper man kan hitta på. Vi kom aldrig in på ämnet varför vi ens vill anta den ena utmaningen efter den andra men jag tror att det ligger i bådas natur att vilja personifiera orden let’s do it. Så vi får se vad som händer i sommar. Förmodligen blir det ett äventyr på 3-4 dagar eller mer. Vi ska bara bestämma oss för vad vi ska ta oss an!
Efter löpningen bestämde jag mig för att samla ihop några fler kilometrar så jag gick mellan Sundbyberg och St Eriksplan. Fint? Jomenvisst. Så fint det nu kan bli i en storstad. Solen sken inte längre och promenadslingan var evighetslång, men till slut så kom jag fram. Trött och hungrig och väldigt stel i lederna. Jag gjorde Marathon-Mias nudda tå-test som hon gör på sina ultralopp och det var långt ner till tårna kan jag meddela!
Dagens facit blir 18 km. Jag ligger nästan 2 mil före tidsplanen vilket känns bra. Imorgon är en ny dag och jag har ingen aning om hur jag ska avverka milen. Men det löser sig. Det gör det alltid (bara man har bestämt sig för det).
2 glada millöpare
Solen gick ner på vägen hem…
