Träningsglädje

Grabben är marathondesperat. Han har omtumlats av Bostondramatiken och vill ersätta det med något annat. Han frågade mig om SUM var ett terränglopp, om han kanske skulle kunna få en startpats till London Marathon om en vecka och att Prag Marathon i maj kanske skulle kunna vara något. Att han ska springa Stockholm är ingen big deal. Jag förstår honom. Stockholm har han ju sprungit 20 gånger, så hur kul kan det vara? Och ärligt talat, om man vill göra PB så mycket det bara går så är Stockholm inte rätt ställe.

Själv är jag faktiskt på rätt dåligt humör. Jag hatar att sitta i telefonköer. Solen skiner ute och jag har noll fantasi vad jag ska göra med den. Sprungit under den har jag redan gjort. Fika kanske blir bra. Men var ska man fika? Ni ser ju, det är rätt så hopplöst idag!

Det har gått sisådär med morgonträningen de senaste dagarna så jag var tacksam när jag vaknade rätt så tidigt helt av mig själv imorse. Solen strålade in genom fönstret och jag var inte sen med att dra på mig trekvartstightsen och bege mig ut. Kungsholmen runt väntade på mig och alla andra Stockholmare.

Det jag kan tycka är jobbigt med Stockholm är att man aldrig är ensam. Det är folk överallt typ hela tiden. Bortsett från diverse industriområden och i stort sett vilken gata som helst innan 6 på morgnarna. Promenadstråken vid Norr Mälarstrand och Karlberg vimlade med människor och hundar och det gicks och sprangs hejsan tvärsan. Visst är det skoj med folkfest i solen men med morgondruckna ögon och håret på ända vill inte jag springa på fler än nödvändigt. Därför satte jag på mig bubblan och stängde dörren till min egen värld och hade det rätt så gott där.

Vad jag ska göra med resten av dagen vet jag inte. Det mesta känns rätt så trist nu när våra planer blivit omkullkastade. Vi har försökt komma på något kul att göra nästa helg men det roligaste vi kan komma på är en spa-vistelse och det känns sådär. Tanken är mysig men när vi väl är där är det rätt ofta rätt så trist. Det känns som att många ställen kallar sig spa för att de har en bubbelpool, men att spendera 48 timmar i en bubbelpool är långtråkigt. There has got to be more to it than that! Och när jag skriver detta känner jag mig väldigt negativ. Sorry.

Jag tog med mig Grabben på kraftgång runt Djurgården men oturen envisades med att förfölja oss. Det kom ingen buss på 40 minuter! Lite senare än planerat var vi vid Gärdet och började gå. Det var kallt och blåsigt men solen försökte i alla fall att titta fram. Vi tog den långa rundan och gick längs med vattnet mest hela tiden. Mittemot Nacka blåste det storm kändes det som och då var det riktigt kallt.

När vi samlat ihop tillräckligt många kilometrar tog vi bussen in till stan och satte oss på Blueberry i några minutrar. Grabben är skeptisk till det mesta som är nyttigt men jag lurade i honom en smoothie ändå. Själv tog jag en Cool Yoga (innehållandes en massa prylar, bland annat rött te, saffran, jordgubbar, kanel, mango och en del annat) och den var riktigt riktigt god.