Bloggen Träningsglädje, www.traningsgladje.se, är en hälsoblogg och en blogg om träning som funnits sedan 2006. Idag är Träningsglädje en av Sveriges största bloggar inom outdoor; till exempel cykling, löpning och skidåkning.
Jag som skriver hälso- och träningsbloggen Träningsglädje heter Sara Rönne. Jag vill uppleva livet och tusen känslor i ett par löparskor, på en cykel eller på skidor – med svett i håret och endorfinruset i kroppen.
Här på min blogg kan du läsa om löpning, cykling, skidåkning, simning, styrketräning, träningsresor, tankar om hälsa, träning och livet – och så en hel del mat och recept.
Jag minns inte mina personbästan eller rekord, men jag kommer ihåg alla känslor. För mig är det resan som är målet med min träning. Träningsglädje när det är som allra bäst.
Jag bor i Åre och Stockholm. Mitt hjärta slår för somrar och vintrar. Träning inomhus och utomhus. Jag är utbildad skidlärare och cykelinstruktör. Jag är anlitad inspiratör och föreläsare.
Min blogg Träningsglädje är en del av mitt jobb. Jag jobbar med digitala medier och framförallt digital PR och content management. Jag föreläser ofta om olika aspekter i vår digitala samtid. Jag är även frilansande fotograf och skribent.
Tusen tack till dig som läst den här träningsbloggen under alla år – och som varje dag fyller den med meningsfulla kommentarer och som skickar mig uppskattande mail. Du är en stor del av traningsgladje.se – och du är en bidragande faktor till varför den här bloggen så ofta finns på topplistor när bästa hälsoblogg och träningsblogg ska rankas. Du inspirerar mig!
Kontakt: [email protected]
Twitter, Instagram, Snapchat och Pinterest: @sararonne
Jag tar gärna emot pressinformation. För icke beställt material ansvaras ej. Alla samarbeten (affiliatelänkar och sponsrade inlägg) märks ut enligt marknadsföringslagen.
Spenderade lunchen med att träna tillsammans med Grabben. 30 minuter på löpbandet och sedan styrketräning för ryggen. När jag kom från gymmet åt jag lunch framför jobbmailen. Hallon och blåbär och mandlar tillsammans med en burk kesella med vanilj- och acaipulver. Solen skiner och i eftermiddag ska vi hälsa på en bebis. Den här tisdagen är inte så dum ändå!
Det blev inget maxpass igår kväll. Istället satt jag uppe och letade desperat efter ett schysst hotell till ett schysst pris i New York. Både jag och Grabben har en fantastisk tendens att skjuta saker framför oss, särskilt när det gäller att boka grejer. Jag vet inte riktigt varför för det blir sällan billigare ju längre man väntar (vi åker aldrig på sista minuten-grejer så det kan vi tyvärr inte dra fördel av) men nu är äntligen allting bokat och klart inför vår Stockholm-Boston-NYC-Stockholms-resa. Grabben laddar upp med 2 veckors träningsläger i Portugal innan den stora dagen den 19 april men jag laddar upp på hemmaplan.
Eftersom den enda planen vi har i nuläget är att springa marathon så tar vi gärna emot fler tips på grejer att göra och ställen att besöka i både Boston och NY! Jag har visserligen varit i båda städerna förut men det var evigheter sedan jag var i NY och i Boston var jag bara någon dag med en galen engelsman så jag hann inte med så mycket.
Det finns 2 saker jag aldrig lär mig. 1. Att det inte är jobbigt och tråkigt att springa. Det är bara jobbigt och tråkigt att ta sig utanför dörren. När jag väl springer är det roligt och när jag kommer nästan alltid hem igen som en lite lyckligare Sara. 2. Att core-pass är slöseri med tid. Core-träning är bra träning men i ett core-pass finns det alltid för många övningar som inte alls passar min kropp. Som den där övningen när man står på alla 4 och ska sträcka ut armar och ben. Det hade varit mycket mer effektivt att lägga 45 minuter på egen träning. Dessa 2 saker måste jag nog skriva in i pannan för att jag ska lära mig!
Spegelbilden var inte ett dugg snäll mot mig under kvällens första pass som bestod av den där core-träningen i grupp. Dessutom har jag tvättat den där gula tröjan med andra färgade kläder och det var ju tydligen dumt. Den ser lite smutsigt gul ut. Not nice. Tror ni att man ska tvätta den med vitt? Om jag ska samla ihop kläder till en gul tvätt lär jag få vänta i ett halvår. Min röda tvätt har jag till exempel legat och lagrat i en månad för att maskinen ska bli mer än trekvartsfull…
Efter core-träningen körde jag lite egen styrketräning. Marsutmaningen har dragit igång och jag gjorde 120 armhävningar kombinerat med bröst i maskin. Och så tränade jag biceps: curls med stång och hammercurls med hantlar. Biceps är den muskelgrupp jag är svagast i så jag kan stå där och pumpa den typiska grabbmuskeln med gott samvete.
Jag avslutade med spinning. Det var långt ifrån ett hallelujapass och när det blir sådär halvmesigt blir jag Fröken Tvärtemot. Jag blir lite sur och gnällig och börjar göra saker på mitt sätt. Om det är något jag inte vill så är det att gå från ett spinningpass och inte vara trött.
Jag har inga problem med att spendera ett pass både sittandes och ståendes men är passet halvmesigt så blir den sittande delen ännu mesigare. Trekvartsmesigt! Och jag kan inte trekvartsmesa på en spinningcykel! Därför körde jag mitt eget race – jag tränar för min egen skull och ingen annans. På SATS är detta fenomen ganska vanligt men jag har aldrig sett någon trampa utanför ramarna på Form.
På vägen hem från gymmet märkte jag hur slasket på marken förvandlats till is. Det var halt och jag gjorde ett ofrivilligt utfallssteg i en nedförsbacke. Jag hade tänkt att springa en 5k-runda i maxfart lite senare ikväll men vi får se – jag vill helst undvika att bryta benen!
