Träningsglädje

Efter att ha ätit en lunch med mycket blåbär och hallon avslutar jag den med blåbärste. Det stod inte på min lista över grejer att köpa på Ica Maxi i helgen men det såg spännande ut. Och det är faktiskt riktigt gott. (Däremot känner jag ingen direkt blåbärssmak…)

När jag var på Nike-eventet i februari för att testa nya skon Nike Lunarelite fick jag en flygbiljett i handen. Nu kommer förklaringen:

Klockan 12 den 25 mars går startskottet för Jorden runt med Joel Kinnaman. En löpartävling där man på 40 dagar ska ta sig runt jorden via Paris, Bombai, Tokyo, Honolulu och New York – totalt 36 000 km. Men don’t worry, man behöver inte göra det själv. Det är en lagtävling. Är man med och deltar har man chans att vinna resor och den som dessutom sprungit flest kilometer när tävlingen är över vinner en alldeles egen resa runt jorden.

Tävlingen avslutas den 2 maj och man anmäler sig på Nikes sida på Aftonbladet (väldigt otippat). För att delta behöver man en Nike+ och sportkit/iPod Nano eller ett Sportband.

Jag har inte kommit igång med min Nike+ än men denna tävling vill jag vara delaktig i så jag kommer att anmäla mig. Dessutom har jag nu hittat min iPod. Den låg under en mössa på golvet!

Jag har tidigare skrivit ett inlägg om att bestämma sig och jag står fast vid det jag skrev då. I mitt fall är det så himla sant. Det räcker inte med att jag säger att jag har bestämt mig. Det måste komma inifrån. Och jag tror bannemig att det gjort det den här gången.

Skillnaden ligger i att ha ett val och strida med sig själv för att välja det bra valet (typ äggröra) när man egentligen vill ha det dåliga (typ bröd). Då har jag inte riktigt bestämt mig. Nu när jag har bestämt mig har jag fortfarande val men jag ser bara det bra valet (typ en latte) och reflekterar inte ens över det dåliga (typ en latte och en brownie).

Jag har ett mål med min satsning 10 veckor till toppform och det är att gå ner 10 kilo. Eftersom mitt liv är oregelbundet kommer jag ge en oregelbunden rapportering om hur det går och sedan starten i torsdags är facit -2.1 kilo (mestadels vatten, jag vet). Aftonbladet borde ringa mig och fråga hur jag gör!

Precis som jag skrivit förut är jag en mycket vanlig men märklig människa. Jag kan känna när kroppen förbränner och menar med det att jag kan känna min egen viktnedgång. Det är en cool känsla som jag inte kan förklara.

Och förresten, jag trodde att gårdagskvällens sänggående klockan 22 skulle det göra det lätt att komma upp i morse men det var faktiskt inte så enkelt som jag hoppats på. Jag kom upp men det var inte enkelt. Ut kom jag också – 65 minuter powerwalk med P1 i öronen.