Anki som skriver för tidningen Må Bra efterlyser par som träffat varandra på gymmet, allra helst i rollen som tränare och gymbesökare. Gjorde ni det? Eller känner du någon som gjort det? Maila mig på traningsgladje (at) gmail.com så mailar jag dig Ankis kontaktuppgifter!
Vad har du för intressen?
10 februari, 2010
Lotta ställde frågan på sin blogg häromdagen. Frågan som fick ännu en pusselbit på livet att falla på plats. En pusselbit med insikt om mig själv.
Vad var det Lotta frågade? Jo hon frågade sina bloggläsare vad de gillar att göra förutom att träna. Det är allt som oftast vi ”känner varandra”, vi bloggläsare. Jag vet vad de bloggare jag läser tränar, jag vet vad de är bra på inom träningen och jag vet vad de gillar och inte gillar – inom träningen. Jag har oftast inte så mycket mer information om dem, ja er, annat än allt det där som rör träning. Och när Lotta ställde frågan vad hennes läsare gillar, förutom träning, ja då funderade jag lite.
Jag gillar rätt mycket, men ändå ingenting. Och när jag tänkte på det så kändes det rätt tomt. Har jag inga intressen, frågade jag mig själv? För mig är ett intresse inte enbart något man gör, utan något man gör och kan dessutom gärna offrar lite extra (pengar, tid eller andra aktiviteter som man försakar) för att faktiskt få göra just det där lite mer, lite oftare.
Jag gillar att åka skidor men jag går inte och tänker på skidåkning varje dag och jag skibummar inte särskilt ofta. Jag gillar mat och vin men jag klurar inte i köket jämt och ständigt. Jag tycker om att läsa men gör det lite för sällan för att det ärligt ska vara ett intresse. Jag tycker om att klä mig snyggt men bryr mig inte så mycket om allt det där som står i Elle. Jag gillar att resa men lägger inte hela privatekonomin på det. Jag gillar helt enkelt lite allt möjligt men ändå ingenting sådär extra särskilt.
Sedan gick det upp för mig att man inte behöver gilla det ena eller det andra särskilt mycket för det finns faktiskt en ordentligt röd tråd som går genom allt jag tar mig för och som även involverar träningen. Jag gillar att uppleva. Det är mitt stora intresse och det som får mig att ticka. Jag gillar att uppleva genom böcker. Men inte enbart. Jag gillar att uppleva genom resor. Men inte enbart. Jag gillar att uppleva genom nya vänner och bekantskaper, nya intryck och nya åsikter. Nya diskussioner och nya argument. Men inte enbart.
Det är passionen för upplevelser som gör att jag tröttnar när jag tränar samma fantastiska pass regelbundet. Jag blir uttråkad! Inte för att passet i sig är dålig men för att mina sinnen redan berikats med den upplevelsen. Det är därför jag behöver ständig variation och det är därför det känns som om elden slocknar när det blir rutin. Jag är en upplevelsejunkie!
Det är därför jag tar mig för de konstigaste galenskaper. Inte för att jag vill visa mig bäst och störst, inte för att jag jagar bekräftelse och inte för att jag ska bevisa mig själv av någon annan anledning heller. Jag vill bara skapa mig några upplevelser. Ett gäng minnen att bära runt på.
Det är därför jag är så knepig med att välja restaurang. Det är sällan något liksom duger. Är det inte servicen som jag hittar fel på så är det miljön. Är det inte miljön så är det detaljerna: en meny som är trasig i kanten eller några särskrivningar eller en servitris med spräckligt nagellack eller en blommig gardin jag inte gillar.
Jag gillar ingenting just för att jag gillar alltihop. Igår kväll somnade jag lycklig och hur patetiskt det än låter så är det faktiskt lite, lite sant. Att hitta ännu en liten pusselbit till sig själv är ännu ett litet, litet hål att fylla med lycka. Och upplevelser.
Träning och glädje är detsamma som träning och upplevelser (för mig).
Varma vindar i Vancouver
9 februari, 2010
Dagens två ämnen på radion (japp jag har lyssnat på P1 hela dagen) som fått mig att lystra öronen mest har varit köttklistret och värmen i Vancouver.
Köttklistret orkar jag inte ens gå in på. Om DN-artikeln är korrekt skriven så har svenskarna skött sig rätt bra och det är EU som är boven. Hellre införande och märkning än införande och ingen märkning. Och positivt är ju dessutom att den svenska industrin inte vill ta efter detta. Om det där nu stämmer det vill säga. En annan anledning till varför jag inte tänker gå in på det är att bland de ekologiska alternativen kommer inte detta att vara ett problem. För mig. Däremot är det synd om alla andra stackare som inte har koll på etiketterna (eller alternativen).
Jag väljer att skriva om värmen i Vancouver istället. Och Whistler. Puderparadiset har drabbats av värmebölja från Hawaii och det var ju väldigt olägligt. Lika olägligt var regnsäsongen 2006 när VM i snowboard genomfördes i Whistler. Whistler stod värd för ett annat stort arrangemang för ett antal decennier sedan och då var det också värme och elände. Summa summarum så är Whistler och Vancouver jinxat när det gäller arrangemang av stora mästerskap.
Jag var i Whistler säsongen 2006 – det regnade hela tiden och vi åkte runt med plastsäckar över skidkläderna. Ingen vettig person bokade några skidlektioner och det mesta var allmänt miserabelt (inga skidlektioner = ingen inkomst). Nere i byn var det barmark hela vintern. Jag var också där säsongen 2005 och då var det hur bra som helst. Jag minns inte om jag var där säsongen 2007 eller om det var året efter men då var det också kanon. Det är bara det att värmeböljorna infaller när det är som mest olägligt. Typiskt!
