Träningsglädje

I våras testade jag och några andra bloggare en del plagg för Craft. Vi skrev precis vad vi tyckte om dem här på bloggen (ärlighet varar alltid längst) och så skickade vi en utvärdering till gänget på Craft med våra åsikter och synpunkter: det vi tyckte var bra och det vi tyckte kunde bli bättre. Under några veckor framöver fortsätter testandet och denna vecka har vi testat ett par underställsboxers: Zero WS Boxer.

Jag är inget fan av hellånga underställ på benen. När jag åker skidor vill jag ha underställbyxor i caprimodell och skidstrumpor upp till knäna. Anledningen är nog att jag inte vill ha för mycket instoppat i pjäxorna: det ska vara tunt och inga kanter ska trycka mot huden när pjäxorna är knäppta.

Jag använde dessa underställsboxers när det var rätt så många minusgrader uppe i Åre under mellandagarna. Fantastisk isolation! Jag frös inte om rumpan alls (däremot om knäna men hey, that’s my mistake)! Men… not so sexy. Fast man ska ju inte ha dem överst ändå.

Materialet är typiskt underställsaktigt och det är väl bra. Fast jag gillar ju tight och kroppsnära så det hade gärna fått vara lite mer stuns i materialet. Däremot är de fantastiskt sköna!

Mina tidigare Crafttester:

Vintertights

Vill du veta vad de andra testbloggarna tyckte? Läs mer på:

Spark i Baken

Snabba Fötter

River Springer

Karin Tri

Upp och Hoppa

Vi är på väg mot ett skidträningsläger i Orsa och har inlett med en hälsosam middag på raggmunk, fläsk och lingonsylt på lyxkrogen Rasta. En svensk husmanskosträtt jag aldrig ätit förut. Nu ska vi åka mer bil. Mina skidor har fått specialtransport från Åre. Vid mellanstoppet i Stockholm upptäcktes det att det bara fanns 1 pjäxa med men det ska ha löst sig tills vår återförening i Orsa.

Följ sara direkt i din mobiltelefon

Jag börjar tycka att vecka 2 i min periodiserade träningsplanering är ganska tråkig. Jag går mest en massa powerwalks och det känns om att det tar så lång tid. 45 minuter powerwalk känns mycket längre än 45 minuter annan träning!

Jag hade en hurtig dam bakom mig redan från början av min powerwalk. Hon höll ett grymt tempo i snömodden och jag kände hur hon tog rygg på mig. Hela powerwalken igenom fick jag fokusera på att inte tappa mark utan istället dryga ut min ledning. Vid ett tillfälle lekte jag lite med min position och stannade och tog ett kort. Då knatade hon in några metrar så jag fick rivstarta för att hålla täten säker.

Jag vill tacka den hurtiga damen. Tack! Du gjorde så att jag höll tempo med både fötter och armar. Men samtidigt vill jag utropa ett frågetecken kring raska powerwalks som återhämtningsträning. Jag tycker nämligen inte att det är särskilt mycket återhämtning. När jag powerwalkar snabbt känner jag hur det anstränger höfterna ganska mycket och efter en powerwalk kan jag känna mig mör och ganska tom på energi. Jag får alltså inget sprall i benen efter en powerwalk utan skulle snarare behöva vila lite…

Något svettig under mössan gick jag in en sväng på Bokia innan jag kom hem och köpte en bok jag var sugen på: supermat. Jag vill veta så mycket som möjligt om allt det där som jag har ett sug efter: riktighet. Supermat känns som riktiga grejer och det känns väldigt mycket 2010 i mitt liv.