Träningsglädje

Klockan är snart 18.00 och här i vår lilla företagslägenhet som vi döpt till ”Halmstad valley” råder fullt ös medvetslös. Träningsprylar har förpackats och skickats iväg, hundratals hemlösas magar kommer snart att mättas genom ett litet bidrag till Stadsmissionen och Grabben har skickat iväg hundratals Khom Loy – eller svävande lyktor som det heter i folkmun. Vi har vår egen lilla tomtefabrik här hos oss.

Jag gillar functional moves. Jag tycker inte att det bränner av syra och jag har inga påtagliga pulstoppar men svetten droppar ändå. Förmodligen är jag så koncentrerad att jag inte märker av pulsen.

Dagens 45 minuter gick snabbt. Knappt hann vi börja förrän vi var klara. Det var en hel del dynamiska utfall men en teknikdetalj som skapar huvudbry är det där med knät ovanför hälen när man gör utfall. Jag har själv i alla trillioners miljoner år hört att man inte ska gå längre med knät än att det är ovanför hälen men jag har också hört att om man är relativt tränad så är det tvärtom ganska bra att gå längre fram – faktiskt så pass långt man kan – för att det är bra för kroppen att använda hela den rörelsen som den är kapabel till (det är tydligen någon ”guru” som förespråkar det – men jag minns inte vem). Idag förmanades vi att inte ha knät längre fram än foten igen och jag är rådvill. What’s a girl to do liksom?

Jag invigde mina nya Reebok All Out Smooth Fit idag. Supersköna (helt utan sömmar på ovansidan) och faktiskt rätt så smickrande trots att det är en hög modell. Me like! Var jag köpte dem? På Träningsprylar förstås.

Klockan är strax efter 02.00 och jag är nyss hemkommen från en julmiddag. Morgondagens cykelpass börjar om 4 timmar och 30 minuter och det kan jag nog stryka över saker att göra imorgon. Andra saker att bockas av under morgondagen är 1 functional moveklass, 1 löppass, 1 julklapp att inhandla, 1 gäng cupcakes och tryfflar att baka och ja just det – en sista arbetsdag ska ju avverkas. Och så ska väskan packas för ett gäng dagar i Stockholm och Åre och så ska det bli uppersittarkväll med Piper Heidsieck och 3-rätters middag. Det ska bli min nya tradition. Med en sådan list of things to do så är det bäst att jag går och sover nu!

Men jag måste ändå berätta om kvällens träningspass som jag hann med innan den där middagen. Jag körde ett intervallbetonat pass med inslag av crossfit som bestod av intervaller på både crosstrainer och löpband (15 minuter på varje maskin) och sedan växlade jag mellan hopprep och olika sorters hopp på bräda och så mjukstartade jag burpeesarna med att göra vanliga upphopp. Runt 50 minuter långt blev passet – och jag har insett att man kan avgöra hur tufft ett pass är genom att se efter hur svettfläcken på framsidan av tröjan ser ut. Är det en ”splash” så har man jobbat hårt, är det mer en fläck med jämna kanter så har den vuxit fram genom något lugnare men ändock tung och monoton träning.

Nu ska jag sova sju kvart i timmen!

Halmstad har nog minst snö i Sverige men va fasen – vi HAR snö och det är vad som räknas!