Bloggen Träningsglädje, www.traningsgladje.se, är en hälsoblogg och en blogg om träning som funnits sedan 2006. Idag är Träningsglädje en av Sveriges största bloggar inom outdoor; till exempel cykling, löpning och skidåkning.
Jag som skriver hälso- och träningsbloggen Träningsglädje heter Sara Rönne. Jag vill uppleva livet och tusen känslor i ett par löparskor, på en cykel eller på skidor – med svett i håret och endorfinruset i kroppen.
Här på min blogg kan du läsa om löpning, cykling, skidåkning, simning, styrketräning, träningsresor, tankar om hälsa, träning och livet – och så en hel del mat och recept.
Jag minns inte mina personbästan eller rekord, men jag kommer ihåg alla känslor. För mig är det resan som är målet med min träning. Träningsglädje när det är som allra bäst.
Jag bor i Åre och Stockholm. Mitt hjärta slår för somrar och vintrar. Träning inomhus och utomhus. Jag är utbildad skidlärare och cykelinstruktör. Jag är anlitad inspiratör och föreläsare.
Min blogg Träningsglädje är en del av mitt jobb. Jag jobbar med digitala medier och framförallt digital PR och content management. Jag föreläser ofta om olika aspekter i vår digitala samtid. Jag är även frilansande fotograf och skribent.
Tusen tack till dig som läst den här träningsbloggen under alla år – och som varje dag fyller den med meningsfulla kommentarer och som skickar mig uppskattande mail. Du är en stor del av traningsgladje.se – och du är en bidragande faktor till varför den här bloggen så ofta finns på topplistor när bästa hälsoblogg och träningsblogg ska rankas. Du inspirerar mig!
Kontakt: [email protected]
Twitter, Instagram, Snapchat och Pinterest: @sararonne
Jag tar gärna emot pressinformation. För icke beställt material ansvaras ej. Alla samarbeten (affiliatelänkar och sponsrade inlägg) märks ut enligt marknadsföringslagen.
Jag blev inspirerad av Annas annorlunda skinkrullar och hittade på min egna variant. Jag rullade skinka runt mozzarellastavar och gjorde en dijoncréme till (dijon+creme fraiche+majonnäs). Väldigt smarrig lunch!
Nu ska jag roa mig med att städa innan det blir friidrott på TV. Jag hade mycket hellre sprungit halvmarathon. Jaja, vad är väl en bal på slottet?
Det händer mycket i träningsväg den här helgen. Super Saturday-konvent, The Academy-konvent och så en halvmara på det. Allt i Stockholm (som vanligt). Jag ska inte vara med på en endaste grej men tänker ha mig en Super Saturday ändå. Med sovmorgonsmys, med liten promenad före frukost och med en solig dag på stan.
På promenaden funderade jag på vad det var som gjorde att det gick så bra i våras – då jag gick ner typ 16 kilo – och vad det är som inte funkar nu. För det första gäller det att bestämma mig. Det är inget jag bara säger att man ska göra. Det måste liksom komma inifrån. För mig är känslan av att ha bestämt sig lika tydlig som magkänslan. Man vet när man bestämt sig. Och när man väl har bestämt sig så ser man inte allt det där runtomkring lika tydligt. En muffin blir bara en muffin och att man själv skulle äta den ligger inte ens på världskartan. Har man inte bestämt sig så krävs det en jäkla massa dividerande och diskuterande med sig själv om att äta eller inte äta den där jäkla muffinsen.
Jag har bestämt mig nu. Känslan ligger där och pyr i magtrakten. Den är rätt skön. Jag åt rätt enformigt i våras – och det funkade. Förmodligen kan min matsedel se rätt tråkig ut för den oinvigde, men som sagt. Har man bestämt sig så har man och då upplever man det inte som tråkigt. Jag kan nog inte förklara det på ett bättre sätt…
Standardfrukosten i våras var äggröra på 2 ägg och 0.5dl grädde. Skulle det bli en hård träningsdag stekte jag 1/2 paket bacon till. Lunchen bestod ofta av tonfiskröra på 1 burk tonfisk + lite majonnäs + lite creme fraiche och gärna lite dill. Till det 1-2 kokta ägg. En lunch som funkade perfekt som matlåda. Som mellanmål åt jag ibland lite oststavar. Middagen var nog den som varierade mest men min absoluta favorit är köttfärs som steks precis som det är och sedan en tomat- och fetaostsallad på det och gärna lite keso eller creme fraiche till. Ganska ofta blev det ett en latte under dagen, eller kanske lite hallon och grädde till efterrätt. Det där var en ganska typisk dagsmatsedel jag inte tröttnade på en endaste gång. Och den funkade uppenbarligen – så nu ska jag försöka hitta tillbaka till den!
DNS. Did not start. Så står det i protokollet för mig, för Grabben och för Grabbens utmanare. Ingen av oss kommer till start i de lopp vi tänkt springa. Inte för att vi inte vill. Enbart för att vi inte är friska. Sjuka är fel ord. Vi är bara lite ofriska, men på bättringsvägen! Ett lopp bör man helst springa i friskt tillstånd. Så lycka till alla kärnfriska halvmaralöpare i Stockholm idag! Och ni i Skåne!
2 DNS:are på bild i en hiss på Mallis för en vecka sedan
