Träningsglädje

Psst! Ni kommer väl ihåg att tävla om denna innan söndag:

Fitness Magazine har dimpt ner i brevlådan hos många de senaste dagarna. Idag kom den till mig. På sidan 58 kan man läsa om Viveca. Hon har PCOS. Det har jag också. Det är ett tillstånd med både fördelar och nackdelar. Typ. Fördelen är att det är ett tillstånd som gör att det kan vara enklare att bygga muskler. Därför är det extra många elitidrottstjejer som har tillståndet. Nackdelen är att man ofta är extremt sötsugen – eller har svårt för att gå ner i vikt. Där har ni min situation.

Anna har förklarat det hela väldigt bra på Vivecabloggen. PCOS är en hormonrubbning som yttrar sig i sämre insulinkänslighet. Låg insulinkänslighet leder till ökad produktion av insulin som är ett fettbildande hormon = ökad risk för övervikt.

Min PCOS är en anledning till varför jag äter lågkolhydratkost. Det är ett sätt att kontrollera blodsockret och minska insulinpåslaget. Lågkolhydratkost – ett namn jag hellre använder än LCHF eftersom det är förknippat med så många kontroversiella åsikter – funkar helt enkelt suveränt bra för min kropp. Den bråkar med mig när jag äter kolhydrater. Lurar mig att jag vill ha mer.

I Fitness kan ni läsa mer om PCOS. Tack Fitness för att ni skrev om det! Någonstans mellan 5-20% av alla kvinnor har tillståndet utan att veta om det – men hur många har egentligen hört talas om det?

Det är något som händer när Rammstein/Du hast kombineras med spinningen på SATS i Halmstad. Det uppstår något magiskt. Något jag bara upplevt på de fantastiska spinningklasserna som Pia håller i på SATS Hötorget. Det bildas en gemenskap. En gemenskap som tuffar till gruppen och som får pulsen att stiga lite till. En gemenskap som får folk att våga tänja på gränserna. Och det är en häftig upplevelse. Då och där är man med i ett riktigt lag som kämpar tillsammans.

Under de 45 minuter när inte Rammstein spelades kom jag på mig själv med att tänka att spinning är som när man lekte i sandlådan när man var liten och byggde slott och vägar. Eller när man lekte med Barbie och hade barbiehus och princessklänningar och en rosa häst till henne. Eller när man lekte trafikstockning med små bilar. Det är som att vara i en låtsasvärld. Vi låtsas cykla uppför backar och låtsas cykla om folk och låtsas cykla i motvind och låtsas bli omcyklade och låtsas cykla lång raksträcka och låtsas cykla i mål. Ganska knäppt egentligen. Men så kommer Rammstein och så blir det bra. För det var aldrig såhär svettigt när jag lekte trafikstockning och ritade stadskartor. Jag fick aldrig sådana här adrenalinkickar. Spinning är en mycket bra låtsasvärld som man kan stiga in i lite nu och då. Där man kan vara någon annanstans för en stund. I en egen värld liksom. Fast i min spinningvärld finns inga rosa barbiehästar eller sandslott. Men där finns många backar. Och branta är de också. Och när man cyklar uppför det där branta berget dånar Du hast ut över vidderna. Det är en jäkligt bra värld!