Bloggen Träningsglädje, www.traningsgladje.se, är en hälsoblogg och en blogg om träning som funnits sedan 2006. Idag är Träningsglädje en av Sveriges största bloggar inom outdoor; till exempel cykling, löpning och skidåkning.
Jag som skriver hälso- och träningsbloggen Träningsglädje heter Sara Rönne. Jag vill uppleva livet och tusen känslor i ett par löparskor, på en cykel eller på skidor – med svett i håret och endorfinruset i kroppen.
Här på min blogg kan du läsa om löpning, cykling, skidåkning, simning, styrketräning, träningsresor, tankar om hälsa, träning och livet – och så en hel del mat och recept.
Jag minns inte mina personbästan eller rekord, men jag kommer ihåg alla känslor. För mig är det resan som är målet med min träning. Träningsglädje när det är som allra bäst.
Jag bor i Åre och Stockholm. Mitt hjärta slår för somrar och vintrar. Träning inomhus och utomhus. Jag är utbildad skidlärare och cykelinstruktör. Jag är anlitad inspiratör och föreläsare.
Min blogg Träningsglädje är en del av mitt jobb. Jag jobbar med digitala medier och framförallt digital PR och content management. Jag föreläser ofta om olika aspekter i vår digitala samtid. Jag är även frilansande fotograf och skribent.
Tusen tack till dig som läst den här träningsbloggen under alla år – och som varje dag fyller den med meningsfulla kommentarer och som skickar mig uppskattande mail. Du är en stor del av traningsgladje.se – och du är en bidragande faktor till varför den här bloggen så ofta finns på topplistor när bästa hälsoblogg och träningsblogg ska rankas. Du inspirerar mig!
Kontakt: [email protected]
Twitter, Instagram, Snapchat och Pinterest: @sararonne
Jag tar gärna emot pressinformation. För icke beställt material ansvaras ej. Alla samarbeten (affiliatelänkar och sponsrade inlägg) märks ut enligt marknadsföringslagen.
Man kan åka utför på fler sätt än två. När jag skriver två tänker jag på skidor och cykel. Ser på min Facebook att en skidlärarkollega från Whistler tävlar i världscupen i downhill skateboard. Det kräver nog sin våghals – det ser livsfarligt ut! Men det är klart, många tycker att ultralöpning kräver en galning utan förnuft i huvudet.
Bild från Go fast speed days UK
När jag är i Stockholm brukar jag bo hos mina föräldrar. Min oas på söder har jag hyrt ut. Det vore både supermysigt och väldigt skönt att ha en liten etta att åka upp till nu och då men det är en onödig utgift. Som att köpa en ny racer i budgetmodell varje månad ungefär. Eller ett par skidor.
Hela familjen lyckades samlas till middag – baconlindad kyckling, sallad, smarrig röra på fetaost och turkisk yoghurt, ost och några glas vin. Under middagen kläckte min brorsa ur sig att han tyckte att vi skulle gå ut och springa sedan. Eftersom det bara handlade om 5 km tog jag en kycklingbit till. Och ett andra glas vin.
Vi begav oss ut runt 22-draget. Då låg gatorna tomma förutom några 15-åringar på moppe. Det gick ganska bra att springa i början men snart började kycklingen flyga runt i magen. Den landade i halsen och där stannade den kvar hela rundan igenom. Mysigt.
Brorsan sprang med hörlurar och gjorde som Grabben brukar göra: trummade i luften. Nu och då ökade han farten och jag gissade att det var då det kom en bra låt. I efterhand visade det sig att småintervallerna var planerade. Men det hade han glömt att berätta för mig…
