Bloggen Träningsglädje, www.traningsgladje.se, är en hälsoblogg och en blogg om träning som funnits sedan 2006. Idag är Träningsglädje en av Sveriges största bloggar inom outdoor; till exempel cykling, löpning och skidåkning.
Jag som skriver hälso- och träningsbloggen Träningsglädje heter Sara Rönne. Jag vill uppleva livet och tusen känslor i ett par löparskor, på en cykel eller på skidor – med svett i håret och endorfinruset i kroppen.
Här på min blogg kan du läsa om löpning, cykling, skidåkning, simning, styrketräning, träningsresor, tankar om hälsa, träning och livet – och så en hel del mat och recept.
Jag minns inte mina personbästan eller rekord, men jag kommer ihåg alla känslor. För mig är det resan som är målet med min träning. Träningsglädje när det är som allra bäst.
Jag bor i Åre och Stockholm. Mitt hjärta slår för somrar och vintrar. Träning inomhus och utomhus. Jag är utbildad skidlärare och cykelinstruktör. Jag är anlitad inspiratör och föreläsare.
Min blogg Träningsglädje är en del av mitt jobb. Jag jobbar med digitala medier och framförallt digital PR och content management. Jag föreläser ofta om olika aspekter i vår digitala samtid. Jag är även frilansande fotograf och skribent.
Tusen tack till dig som läst den här träningsbloggen under alla år – och som varje dag fyller den med meningsfulla kommentarer och som skickar mig uppskattande mail. Du är en stor del av traningsgladje.se – och du är en bidragande faktor till varför den här bloggen så ofta finns på topplistor när bästa hälsoblogg och träningsblogg ska rankas. Du inspirerar mig!
Kontakt: [email protected]
Twitter, Instagram, Snapchat och Pinterest: @sararonne
Jag tar gärna emot pressinformation. För icke beställt material ansvaras ej. Alla samarbeten (affiliatelänkar och sponsrade inlägg) märks ut enligt marknadsföringslagen.
Kors i taket – idag springer Grabben 2 pass. Ett med sin gamla träningskompis, och ett med mig. Det håller på att ske ett under. Grabben är kanske inte förlorad. Han har antagit en utmaning och det ska bli mycket spännande att se hur han agerar inför den. Jag tror inte att särskilt mycket är avslöjat i hans blogg men det kommer nog snart.
Mitt (enda) pass för dagen blir en behaglig löptur på runt 15 kilometer. Fast just nu är vi fast i friidrotten på TV…
Jag och Grabben har en ganska lugn midsommarafton. Den kommer nog inte att bli helt alkoholfri, men det största intaget av den varan gjordes igår kväll. Då hade vi några vänner över på middag, och lite vin. Och lite cider. Och lite daquiri. Och lite pina colada. Jag var inte helt nöjd med mina daquiris men nu vet jag varför: jag skulle haft i en skvätt citronsaft. Jag får se till att minnas det till nästa gång!
Snyggt före middagen.
Stökigt efteråt.
Idag – den riktiga festdagen – är vi inte så noga med det där med att festa. Det mest midsommaraktiga blir nog att vi äter svindyra svenska jordgubbar. Hade det varit sol hade vi förmodligen tagit med en filt och lagt oss på stranden. Men hade vi gjort det idag hade det varit risk för att vi blåst bort. Istället gjorde vi det som stod på den ”att göra”-lista som Grabben skickade till mig i veckan: lång sovmorgon.
Sedan tog vi en sväng till stan och konstaterade att turisterna anlänt. Vi spanade in Stora Torg som fått snygg grön (fusk-)gräsmatta, midsommarstång och kanske det viktigaste – fotbollsmål och storskärm. Halmstad är en av städerna som arrangerar U21-EM i fotboll, därav gräsmattan…
EM i Halmstad – på Stora Torg (kan man lira fotboll och dansa runt stången. Eller kolla på matcherna på storskärm eller dansa vid scenen eller sitta och äta midsommarmat. Och dricka midsommardryck….)
Strax före avspark mellan Sverige-Italien var jag och Grabben ute och joggade en sväng. Jag hade pulsklockan på mig men den var opålitlig och visade 0 i puls passet igenom och genast blev jag nojig: genomför jag det här passet rätt? Vad är syftet? Är det ett effektivt pass? Ska jag vara nöjd?
Det blev ett pass i fartskorna: Nike Lunartrainer.
Kroppen kändes pigg och alert och löpningen kändes behaglig och lite rappare än jag sprang förut – även om jag har jäkligt kort stubin när jag springer raksträckor som sluttar knappt märkbart uppåt. Det fick Grabben erfara.
