Jag och Grabben har en ganska lugn midsommarafton. Den kommer nog inte att bli helt alkoholfri, men det största intaget av den varan gjordes igår kväll. Då hade vi några vänner över på middag, och lite vin. Och lite cider. Och lite daquiri. Och lite pina colada. Jag var inte helt nöjd med mina daquiris men nu vet jag varför: jag skulle haft i en skvätt citronsaft. Jag får se till att minnas det till nästa gång!

Snyggt före middagen.

Stökigt efteråt.

Idag – den riktiga festdagen – är vi inte så noga med det där med att festa. Det mest midsommaraktiga blir nog att vi äter svindyra svenska jordgubbar. Hade det varit sol hade vi förmodligen tagit med en filt och lagt oss på stranden. Men hade vi gjort det idag hade det varit risk för att vi blåst bort. Istället gjorde vi det som stod på den ”att göra”-lista som Grabben skickade till mig i veckan: lång sovmorgon.

Sedan tog vi en sväng till stan och konstaterade att turisterna anlänt. Vi spanade in Stora Torg som fått snygg grön (fusk-)gräsmatta, midsommarstång och kanske det viktigaste – fotbollsmål och storskärm. Halmstad är en av städerna som arrangerar U21-EM i fotboll, därav gräsmattan…

EM i Halmstad – på Stora Torg (kan man lira fotboll och dansa runt stången. Eller kolla på matcherna på storskärm eller dansa vid scenen eller sitta och äta midsommarmat. Och dricka midsommardryck….)

Strax före avspark mellan Sverige-Italien var jag och Grabben ute och joggade en sväng. Jag hade pulsklockan på mig men den var opålitlig och visade 0 i puls passet igenom och genast blev jag nojig: genomför jag det här passet rätt? Vad är syftet? Är det ett effektivt pass? Ska jag vara nöjd?

Det blev ett pass i fartskorna: Nike Lunartrainer.

Kroppen kändes pigg och alert och löpningen kändes behaglig och lite rappare än jag sprang förut – även om jag har jäkligt kort stubin när jag springer raksträckor som sluttar knappt märkbart uppåt. Det fick Grabben erfara.