Jag tänkte PT-cirkla ikväll men det blev ett boxpass. Det var inte lika kul som förra gången. Jag boxades nämligen solo. Utan partner. Går man på ett (SATS-)boxpass utan partner kan det bli hur som helst.
Vi var omaka par på passet. Nästan alla kom två och två utom jag, en annan tjej och en kille. Jag har äntligen passerat det stadium då jag går omkring och oroar mig för att det är jag som inte är tillräcklig för de tillfälliga träningspartners jag träffar. Nu känner jag tvärtom. Jag vill inte bli ihopparad med någon som är tvärtemot mig. Det är egentligen inte längden som spelar roll. Jag har bara inte lust att boxas med en sparris som inte vågar ta i. Är jag elak? Nej. Jag vill bara få ut det mesta av min träning. Den där ensamma killen ville jag heller inte boxas med. Han kunde inte hålla mitsarna korrekt.
Eftersom jag var solo fick jag boxas med instruktören. I alla fall hälften av tiden. Andra halvan av passet fick jag göra situps och armhävningar. Snacka om att jag gjort mycket av den varan ikväll!
Innan och efter passet körde jag mitt bröst, bi, och trisplitpass. Det gick okej. Förutom bänkpressen som jag känner mig allt svagare i. Vet inte hur jag kunde ta 47.5 kg för bara några veckor sedan. De vikterna känns långt borta nu. Konstigt – när jag ökar i allt annat.
