Tis 10 feb: Morgonträning

Coola K slängde ut mig imorse.

Morgonpromenad

Jag sov hos Coola K inatt. Det är det enda sättet att hinna umgås. Vi festade på oxfilé och jag åt smör på köttet för första gången i mitt liv. Nästa gång ska jag testa bearnaisesås. Det har jag heller aldrig ätit. Sedan kollade vi Biggest Loser innan vi konstaterade att det hade blivit skitsent och att vi verkligen måste sova. Alltid denna jäkla sömnbrist!

Klockan ringde o5.40. Coola K skulle iväg på simträning så hon slängde ut mig med. Fast jag klarade mycket väl att ta mig ut på egen hand. Jag gick till SATS Stadshagen där jag fortsatte min morgonpromenad på löpbandet framför dystra Nyhetsmorgon.
.

Rise and shine?

När jag var klar var klockan 07.00. Jaha, vad skulle jag göra nu? Att gå till jobbet kändes lite väl tidigt. Så jag bestämde mig för att ta lyxmorgon och smet in i bastun en stund.

Man kan kanske tro att jag inte gör annat än tränar? Men det är inte sant. Ikväll ska jag på ett seminarium om PR, imorgon ska jag träffa tjejerna för fika och vinprovning, på torsdag ska jag spendera några timmar på ett tåg till Halmstad och på lördag ska jag på heldagsdejt med Grabben. Så visst gör jag annat också. Det är bara det att det här är en träningsblogg. Ingen dagbok över hela mitt liv.>

Who is the Biggest Loser? (vecka 4)

Med 0.9% viktnedgång är jag the Biggest Loser den här veckan. Coola K har gått upp 1% och får därmed springa på 7 km på löpband och böta 50 kronor till vår spa-resa.


Resultat, vinnare per vecka, Biggest Loser:
v.1 Puma -3.5% – Nike +0.4%
v.2 Puma -1.3% – Nike -3.3%
v.3 Puma -1.2% – Nike -1.5%
v.4 Puma -0.9% – Nike +1.0%

Min vecka
Veckan har varit en berg- och dalbana och det lustiga är att jag och Coola K har åkt i samma vagn. Halvvägs in i veckan hade vi gått ner ungefär lika mycket men några dagar senare stod vi båda på plus minus noll. Men imorse var en bra morgon och vågen visade nedåt – trots den där oresonliga veckan i månaden då vikten vanligtvis jävlas med en. Men not today – oh praise the lord! Eller nåt.

Förra veckan började jag dricka mer vatten och om det kan jag inte säga mer än att jag fortsätter med det. Förändringen denna veckan är att jag ska äta mer strikt. Inte fler eller färre kalorier, men färre kolhydrater. Förut har jag legat runt 6-10%. Målet för den här veckan är att inte ligga över 6%. Igår och idag har jag legat på runt 3%. Vi får se hur det går – och framförallt känns – med all träning. Jag är medveten om att återhämtningen kan bli sämre så det ska bli intressant att följa.

Kommande vecka blir återigen spännande. Jag tror Coola K kommer göra en massiv ”leap” nedåt. Jag får ligga i. Men så har jag ett jäkligt späckat träningsschema framför mig också.

Sådär gott folk – nu kan ni sova!
>

Mån 9 feb (forts.): Spinningintervaller

Jag är en alldeles för snäll person!

55 minuter x 2

Jag är för snäll. Jag hakar alltid på alla andras upptåg. Som om det inte skulle vara nog med mina egna liksom! Istället för att köra 55 min PT-cirkel ikväll kom det önskemål från både Coola K och Nilla att köra spinning. Inte bara en gång – utan dubbelpass dessutom. My god. Jag har inte kört mer än 1 timma spinning sedan vi körde det där 24-timmarsjippot och det var ju evigheter sedan. Inte bara det – det var dessutom spinning för Pia vilket med största sannorlikhet betyder träning på gränsen till mjölksyra. Detta tackade jag naivt ja till.

Jag försöker rusta med ett fighting face
inför dubbelpasset. Gick sådär.

Det visade sig att Pia fortfarande är sjuk. Men av erfarenhet från förra veckan vet jag ju att hennes stand in – Andreas – kan få mig att köra lika hårt. Sagt och gjort. Med 18 intervaller av varierande längd och vilopauser på 20, 30 eller några ynka få på 60 sekunder, så var jag återigen uppe över 90% av maxpuls och härjade. Men ikväll var det annorlunda. Efter att vi kört ett pass skulle jag på något obegripligt sätt ladda om, glömma bort att jag hade sjukt ont i baken – och göra om alla 18 intervallerna.

Fy fasen, tänkte jag när vi värmde upp för andra gången och benen kändes tunga som bly. Jag ångrade min dumdristighet. Undrade hur sjutton jag kunde vara så dum. Undrade hur det här skulle gå och trodde att det skulle bli det längsta passet i världshistorien.

Men så drog det igång. Jag gav mig en spark i baken och helt plötsligt var vi inne på de sista intervallerna och när jag kollade pulsklockan visade det sig att jag haft en högre snittpuls på det andra passet jämfört med första. Så kan det gå när man klarar mer än man tror!

This is where magic is made

>

Metro Mode Club

SE ALLT
metro mode rekommenderar

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!