Vilodag (och jantelag)

Varsågod kroppen, vila medan du kan!

Lördagsvila

Idag är det välförtjänt vilodag och jag har kunnat tänka på en del annat. Kroppen tackar mig säkert för den träningsvärker lite här och där. I vaderna, när jag sträcker upp armarna och på sidorna av magen.

Jag funderar ganska mycket på en sak som dyker upp lite varstans ganska ofta – det där med Sveriges kära jantelag. Och jag undrar för mig själv hur mycket vi själva hjåsar upp den? För egen del tycker jag att respekt inte är något man får, det är något man förtjänar. Jag tror det finns en koppling mellan detta och den jantelag som vissa anser sig vara drabbade av.

Idag har vi kollat skidåkning och varit en vända på stan. Jag fyndade 2 svarta, snygga men extremt basic funktionströjor på Stadium för – håll i er – 21 kronor (tacka min intjänade Stadiumbonus för det). Nu ska vi iväg och kika på Moodyssons nya film Mammut. Sedan väntar antingen förrätt på löjrom och avokadosoppa till varmrätt, eller tom kai gai.

Imorgon är det fulls ös som gäller. Jag är sjukt taggad. Måndagens Biggest Loser kommer bli väldigt spännande. Jag har fått inside information från Coola K!
>

Fre 23 jan (forts.): Intervaller i skogen

Vad passar väl bättre en fredagskväll än oxfilé och intervaller i skogen?

Fredagsträning
Grabben kom hem för sent från jobbet för att följa med mig ut i skogen. Jag fick ge mig ut själv. Halvvägs bort på varvet kom jag på att jag hatar springa i skogen i nattmörker. Så istället för 2 varv på slingan blev det 1 varv (med en snittpuls på 82% och maxnotering på 92% av max). Men ett jäkligt snabbt varv – trots otroligt sega ben från träningen igår. Sedan sprang jag vidare till gångvägen utmed Nissan, och så smällde jag av några intervaller där istället. I motvind. Varför är det alltid motvind när man springer? Men man får se det positiva i det hela. Det är bra med motvind. Det gör det jobbigare. Man får slita mer – och så blir man lite starkare. Ge mig mer motvind!

Såhär ser jävlar anamma ut.

Jag har aldrig varit någon köttmänniska. Ja, en sådan där som längtar efter en stek eller nåt. Min familj har alltid ätit kyckling, fisk eller på sin höjd fläskfilé – men nu har jag hittat kryddan i livet: oxfilé. Entrecôte och sådant kan slänga sig i väggen, vad ska man med det till? Ikväll tillagade jag det själv. För första gången. Jag har aldrig lagat annat än kyckling, lax, nötfärs, lövbiff och den där fläskfilén jag nämnde förut. Men oxfilé är ju enkelt. Ännu enklare blir det om man har en termometer som är kopplad till ugnen. Då hojtar den själv till när det är klart. Grabben fick puré (finare ord för mos) på sötpotatis till. Jag fick en sallad på cocktailtomater, gurka, avokado och mozarellaost. Nästa gång kanske jag kan smälla på stort och röra ihop en sås.>

Metro Mode Club

SE ALLT
metro mode rekommenderar

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!