Träningsglädje

Jag har simmat. Sunksimmat.

55 min på Näcken

Simhallen i Saltsjöbaden heter Näckenbadet. Där har jag inte satt min fot sedan skolgympan i 9:an, förrän idag. Det var ingen som gillade simlektionerna i skolan. Den inställningen har suttit i så jag har inte tänkt på att det faktiskt finns en simhall rätt nära mig.

Saltsjöbadens IP ligger precis bredvid badet.
Här sprang jag intervaller för inte länge sedan.
Idag var här pitch black!

Det som kändes ganska stort när man var yngre känns oftast litet när man är vuxen. Näckenbadet var både mindre, mer slitet och sunkigare än jag minns det.

Fredagskvällar är bara kvinnor och barn under 8 välkomna. I praktiken betydde det att jag var den enda som simmade i baddräkt. Resterande klädsimmade. Fullt påpackade med smycken och huvudbonader plaskade de tillsammans med sina barn som även de klädsimmade. När jag gick kom en blondin i burkini och spejsade simglasögon. Det såg coolt ut. Fast jobbigt med outfiten.

Vad jag simmade var inte så spännande. Mest en massa längder tantsim till musiken från The Voice. Jag stod ut i 50 minuter. Sedan gav jag upp och åkte hem. Ikväll ska jag ladda inför morgondagens 4-timmarspass. Det blir kul!

Jag har gett upp och är på väg hem
(det är Grabben som är i luren).

>

Jag visste när jag gick in i salen att detta skulle bli något stort.

Träning på SATS Sickla

Åkte direkt till SATS Sickla efter jobbet. Velade lite mellan 2 spinningpass på SATS Stureplan eller styrketräning + 1 spinningpass i Sickla. Men eftersom jag körde bil till jobbet imorse så blev det Sickla. Och tur var väl det!

Styrketräningen gick bra efter lite tips från er (tack!). Jag och femton muskelknuttar samsades om utrymmet. Sämst gick bicepscurlsen med stång (jag kände mig skitsvag) och bäst gick rygglyften på matta (jag brukar inte få kontakt med muskeln i denna övning men idag kändes det verkligen).

Jag skrev upp vilka övningar jag skulle göra på en post-it.

Men det var sedan det roliga började. Jag är alltid superskeptisk när jag testar nya spinninginstruktörer. Det är inte så att jag letar fel hos dem. Men jag har höga krav.

Killen idag hoppade långt över min högt uppsatta ribba. Redan när han stod i dörren visste jag att det skulle bli bra. Det berodde inte på att han var jäkligt snygg med otroligt mycket muskler (helt klart den största muskelknutten jag sett på en spinningcykel). Det var liksom hela kitet. Attityd och bemötande och allt. Allra mest upplägget på klassen och musiken förstås.

Det var fullt ös redan efter uppvärmningen. Öset fortsatte klassen igenom. Det var intervaller i olika former hela tiden, och det var motstånd på cykeln klassen igenom. Det var riktigt, riktigt bra.

Det var fler än jag som diggade klassen. Jag hörde två killar säga att klassen var ”riktigt, riktigt rolig” och att instruktören var kul. Och ”riktigt, riktigt rolig” är helt rätt beskrivning. Klasser kan vara jobbiga och plågsamma. Men den här var både rolig och jobbig.

Min färgglada träningsoutfit.

Den nästintill fullsatta cykelsalen är ett tydligt bevis på att klassen var bra. Att folk tjoade och hejade under tiden är ett ytterligare bevis på detta. Att jag dessutom höjer den till skyarna måste väl nästan vara avgörande?

Till och med musiken överraskade. Ofta uppskattar jag att träna till den typ av musik jag inte brukar lyssna på. Killen idag spelade den typ av musik jag lyssnade på förut. Lite r’n’b-aktiga låtar. Lite Justin och lite annat. Och det funkade så jäkla bra. Och jag blev så jäkla glad att jag satte The Voice på högsta volym när jag åkte hemåt. Jag tror jag måste gå på det där passet igen!>

Planerar kvällens styrketräning. Rygg och biceps står på schemat. Det enda jag kan komma på just nu är superset på bicepscurls och rodd med stång. Önskar att min nya bibel Stora boken om styrketräning fanns hemma i Stockholm och inte i Halmstad.

Har du fler tips? Kommentera gärna! Helst innan klockan 16.30…>