Ont det gör ont…

Jag har en blånagel. Jag fick den under alpina VM, så långt bak i tiden som i februari. Men det är nu den börjar märkas av.


Blånagel

Jag har försökt leta fram en bra bild på en bra blånagel men hittar ingen. Och tur är nog det för det ser inte så jäkla nice ut.

Enligt siten Frilufts.se uppkommer blånaglar om nageln utsätts för slag eller tryck. Då kan det börja blöda under nageln, och nageln blir tjusigt blå. ”Detta betyder att man kommer att tappa nageln”, skriver man sedan på Frilufts. Aj aj, skriver jag!! Vad jag tydligen skulle ha gjort var att glödga nageln med ett upphettat gem, och liksom punktera nageln för att vätska och blod ska kunna rinna ut. Vilket låter minst smärtsamt – att bränna hål på nageln eller att tappa den? För min del låter båda alternativen lika illa.

Status för min tå (stortån dessutom) är att den varit blå men hel under våren. Men nu ser jag att det blivit en spricka längs halva tånageln – ganska långt ner mot foten. Så det är inte så att det är risk att jag tappar bara halva nageln liksom. Här är det för fasen fara på färde med hela nageln!!

Anledningen till att jag skriver om det just nu är att jag slog i foten imorse och liksom fastnade med nageln. Så att den ruckades till lite. Och nu ömmar den. Och jag sitter här och tycker synd om mig själv.

Friskispressen skriver att nageln är död. Men man kan tejpa fast den och vänta på att en ny nagel ska växa ut. Men att det ibland kan ta flera månader… jaha. Så det blir inga snygga sommarsandaletter för mig i sommar med andra ord. Men det är lugnt. Jag har är ingen open toe-person ändå. Jag har blivit trampade på mina tår för mycket för att jag ska utsätta mina tossingar för det. Istället kör jag med Mavalas nagellack i nyansen Nice, och ett par schyssta, svarta skor med klack och spets.>

SkoVIKTigt

När vi köper skor vill vi ofta ha de med en jäkla massa stötdämpning. Men har du funderat över att dessa skor också är de tyngsta?

VIKTigt

Ett par ”vanliga” löparskor väger runt 350 gram och har förmodligen ganska bra stötdämpning bak och ibland stötdämpning fram. De är stabila och säkert en väldigt bra sko – för de allra flesta.
En löpare i kategorin ”duktig” springer förmodligen i en sko som väger runt 150 gram. Med antingen ingen, eller väldigt lite, stötdämpning. Skillnaden? Ett ton per mil! Så mycket extra måste vi motionärer nämligen dra runt på om man ska räkna hur mycket vi lyfter vid varje steg. Ett ton är ganska mycket…

Ultralätta skor (som de gula special-Asicsskorna ovan) ska inte användas för mycket. Just för att de är så lätta och stötdämpningsfattiga så är de ju inte bra för benen. Men duktiga löpare springer ju inte heller som vi motionärer. De springer mer på framfoten och mindre på hälen. Därför behöver de ingen hälstötdämpning, utan skulle hellre önska att stötdämpningen satt där fram.

Lätta skor slits också ut fortare. En vanlig sko håller kanske runt 100 mil. Men en tävlingssko håller kanske bara 10 mil. En extrem tävlingssko, Nikes MayFly (som bland annat Cedric, som kom in som fjärde man på mara-SM, springr i), kan inte ens ”stå upp själv” utan faller ihop eftersom det bara är mjukt tyg som skon består av – förutom en tunn, tunn sula.

Ett tips är att gå in i en riktig löparbutik och känna på en ultralätt sko. Det känns inte som en sko. Den är så lätt att det känns som om man håller en bit frigolit i handen!

>

Mara

Det var 30 grader i skuggan kl 14.00 när starten gick. Aldrig har en mara sprungits så dåligt.

Eliten

Det var varmt igår på maradagen. Killen från Zimbabwe som vann förra årets mara, vann i år igen men på den sämsta tiden någonsin (drygt 2 timmar och 20 minuter). Efter målgång kräktes han och fick ur sig att detta var det jobbigaste han gjort. Sedan fick han hjälpas upp på prispallen.

Bäste svensk blev Kent Claessson på runt 10:e plats. Också det på en ”dålig tid” (men slå den om du kan!) – 2 timmar och 28 minuter ungefär. Men – att ta sig runt 42 kilometer en dag som denna är en bedrift i sig. Fast… norskan som vann – och som springer en mara om dagen i träningssyfte (galet!) – tyckte att det var en ganska lätt match. Hon vann damklassen på 2 timmar och 38 minuter och sprang sedan ut en stund på kvällen igen. Anna Rahm (förra årets vinnare) tyckte att årets mara var varm och jobbig men såg det som en träningsmara inför VM-maran i Asien senare i år.

Marahjälte

För min marahjälte gick det inget vidare. Med en mage som gick sönder efter bara 5 km tappade han tid och fart. Till slut blev det så dåligt att han var tvugnen att helt avstanna. Efter 30 kilometer. Han får helt enkelt bräcka sitt personliga rekord på dryga 2.57 vid nästa mara. Kanske blir det Berlin. Kanske blir det Växjö.

Enligt överenskommen vadslagning fick grabben nöjet att bjuda mig på middag. Det blev ju ingen tid under 3.05 (enligt statistiken har han ju inte kommit i mål än). Den avnjöts precis på Restaurang J i Nacka i solgasset. Det är förmodligen en av Stockholms schysstaste uteserveringar! Precis bakom ligger en lagomt lång trappa som man kan gå ner maten i. Om man orkar.


Inspirerad

Värmen till trots blev jag otroligt inspirerad av loppet. Även om åskådare. Så jag tar och anmäler mig till nästa års mara (igen). Den går av stapeln 31 maj. Denna gång hoppas jag att min höft håller så att inte något sådant onödigt ska sätta krokben för mig. För det verkar så totalt jäkla tokkul att springa!!>

Metro Mode Club

SE ALLT
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!