Ett par ”vanliga” löparskor väger runt 350 gram och har förmodligen ganska bra stötdämpning bak och ibland stötdämpning fram. De är stabila och säkert en väldigt bra sko – för de allra flesta.

En löpare i kategorin ”duktig” springer förmodligen i en sko som väger runt 150 gram. Med antingen ingen, eller väldigt lite, stötdämpning. Skillnaden? Ett ton per mil! Så mycket extra måste vi motionärer nämligen dra runt på om man ska räkna hur mycket vi lyfter vid varje steg. Ett ton är ganska mycket…

Ultralätta skor (som de gula special-Asicsskorna ovan) ska inte användas för mycket. Just för att de är så lätta och stötdämpningsfattiga så är de ju inte bra för benen. Men duktiga löpare springer ju inte heller som vi motionärer. De springer mer på framfoten och mindre på hälen. Därför behöver de ingen hälstötdämpning, utan skulle hellre önska att stötdämpningen satt där fram.

Lätta skor slits också ut fortare. En vanlig sko håller kanske runt 100 mil. Men en tävlingssko håller kanske bara 10 mil. En extrem tävlingssko, Nikes MayFly (som bland annat Cedric, som kom in som fjärde man på mara-SM, springr i), kan inte ens ”stå upp själv” utan faller ihop eftersom det bara är mjukt tyg som skon består av – förutom en tunn, tunn sula.

Ett tips är att gå in i en riktig löparbutik och känna på en ultralätt sko. Det känns inte som en sko. Den är så lätt att det känns som om man håller en bit frigolit i handen!