Träningsglädje

Det är sportigt värre framför TV:n ibland!

Sportig lördagsförmiddag

Det var mycket sportutövande under lördagsförmiddagen (16 dec). Det fina är att ibland behöver man inte stå för utövandet och svetten själv. Nej framför TV:n kan man ta det lugnt och titta på prestationerna och framförallt – inspireras till egna. Det är just det som är så fint med sport på TV!

Skidor och Susanna

Det var längd för damer, alpint för damer, längd för herrar och så alpint för herrar. Skidfantast som jag är så njöt jag fullständigt under dessa sändningar! Och så, en överraskning – Susanna Kallur i TV-soffan. Med supersnygg frisyr dessutom! Hon är en härlig tjej och vilken längre intervju som helst med henne är värd att titta på.

Devisen är enkel: gå mer och gå ner!

Gå

Att gå är nog den enklaste motionsformen av alla. Inte nog med att man bara behöver sätta den ena foten framför den andra, det kan också göras när som helst och var som helst. Som imorse då jag var tvugnen att ta mig till banken. Jag valde fötterna framför tunnelbanan. Visst, det tog några minuter längre men jag fick frisk luft, lite vardagsmotion (dvs automatiskt bättre samvete) och promenaden fungerade som en ypperlig destresser.

Gå till jobbet

Jag skulle gärna gå till jobbet. En 40 minuters promenad skulle det bli. Men då måste jag se till att köpa en bra datorryggsäck. Att gå ska visserligen vara lite småjobbigt – men inte pga av att armarna blir en halv meter längre för att datorn väger som en telefonkatalog.

Smygnyårslöfte

Att gå mer ska nog bli ett av mina nyårslöften…

Jäklarns vad det blåste ikväll. Högst upp på Västerbron fick man verkligen koncentrera sig på att inte vingla dit vinden knuffade en.

Jobbig Jogg

Det är jobbigt att jogga i motvind, det märkte jag verkligen av igår. Jobbigast var det nog uppför Västerbron. Där tog vinden tag i en ordentligt. Men det var rätt så häftigt ändå. Jobbigt, javisst – men det blev ju i alla fall inte tråkigt.

Älskade backar

Det blev rundan kring Riddarfjären. Det vill säga en skön start nedför Hornsgatan (det sluttar fint där) och sedan uppför (och nedför också visserligen) Västerbron, min älskade bro, och hela långa (och ganska tråkiga) Norr Mälarstrand. Väl framme vid Stadshuset tar vinden tag i en igen och viner och piskar hela vägen över till Slussen. Där kommer sista och nästan jobbigaste utmaningen i form av backen från Söder Mälarstrand upp till Mariatorget. Den backen är både frän och fräck men otroligt skön på något sätt. Man vet att det är sista backen innan man är hemma och vågar ta i lite grann. Dessutom har den både en skön lutning och längd. Tillsammans med Västerbron är den en av mina favoritbackar (ja, jag gillar backar!).