I söndags kväll sprang jag trappintervaller med benböj mellan varje set. Totalt blev det 15 trappintervaller fördelade på 3 set med 5 intervaller i varje set. Mellan varje set gjorde jag 15 benböj. Jag minns fortfarande träningsvärken från en gång för länge sedan då jag la upp ett pass på ungefär samma sätt. Aj aj, alltså!
Men det var egentligen inte intervallerna i sig jag vill skriva om. Det var hur jag tänkte innan: hur svårt det var att komma ut – och hur jag löste det.
Hela helgen hade jag en plan om att jag skulle springa intervallerna på söndag kväll. Efter att ha spenderat förmiddagen ute i fantastiskt väder ägnade jag eftermiddagen åt att jobba. Timmarna gick och det blev kväll och rätt så snart även mörkt. Jag brukar ha sjukt bra träningsflow sent om kvällarna så nu var det dags!
Det var bara det att jag var totalt opepp och det kändes så otroligt jobbigt att ta sig ut. Själva intervallerna tvekade jag aldrig över men just det där att ladda mentalt, byta om, snöra på sig skorna och det jobbigaste av allt – att faktiskt ta steget över tröskeln.
Jag ojade mig lite över det hela på Snapchat, för jag tänkte att om jag snappar om att springa backintervaller där så måste jag springa dem. Lite som att skapa sig ett eget grupptryck typ.
Sedan kom jag på vad jag skulle göra för att överlista mina tankar om att det var jobbigt att öppna dörren och gå ut: jag skulle helt enkelt öppna dörren några gånger för att upptäcka att det var sjukt enkelt och inte alls jobbigt. Så då gjorde jag det: öppnade dörren och gick ut i strumplästen.
Och det var ju enkelt.
Efteråt fick jag energi och bytte om till träningskläder och stoppade fötterna i skorna – öppnade ytterdörren lite mer på riktigt och gick ut i aprilkvällen och sprang mina intervaller.
Det finns många sätt att överlista hjärnan på och det här var ett av dem. Det låter kanske knäppt och banalt men det som funkar funkar – och ibland är det mycket enklare än man tror!
Vilka fantastiska bilder! Jag ska också bo i fjällen när jag blir stor 🙂
välkommen hit!! 😀
Körde också snapchat-tricket för att komma ut igår, har man lagt upp det där så måste man ju göra det 😉
Visst är det bra!!
Så jäkla impad av detta – jag har blivit så bekväm! Men med dig i tanken gick jag faktiskt upp när jag vaknade första gången i morse och tog en promenad istället för att somna om. Alltid något!
YEEEEAAH!!!
Hej Sara
Av en slump ska jag nästa vecka få göra något helt fantastiskt! Jag ska åka till Norge, närmare bestämt Ålesund, och få uppleva havet, fjordarna OCH jag har fått möjlighet att prova på snöskor. Det ska bli en fantastisk upplevelse och jag ser fram emot det otroligt mycket, men så är det ju det där med snöskor. Jag har ingen aning om hur man gör, vad man ska tänka på när det gäller skor, teknik, kläder… Jag har ju förstått av dina inlägg att det är ett fantastiskt sätt att ta sig fram och jag skulle vara jätteglad om du kunde ge mig några tips på vägen. Vad ska jag tänka på?
Tack för en alltid lika härlig, positiv, jordnära och inspirerande blogg!
Kram, Jenny
Åh vad skoj!! Det är jätteenkelt med snöskor; dvs att gå kommer inte vara några problem! Man måste bara gå lite mer bredbent – och tänka på att man ”har snöskorna med sig” när man går baklänges, för annars snubblar man. Klädesmässigt så tänk att du ska ha ungefär samma som när du går på turskidor. Vanliga skidkläder funkar också när man går en vanlig snöskotur. Ibland kan man ju springa på snöskor, så att det blir mer träning, men jag gissar att ni ska ut och gå och då tycker jag att du ska klä dig varmt om ni ska upp på något fjäll! 🙂 Hoppas du får roligt – berätta gärna hur det var sedan när du varit där!!
På et podavsnitt snakket du med en fra Craft om vester og hvor bra de er å bruke. Hvilken type vest var det som ble anbefalt til løpning? Har sett på Craft sin hjemmeside og ser en tynn vest, men den er til sykling. Tro om den fungerer bra til løpning også?
Hej! Ja det är en featherlightväst du tänker på – den är grym för cykel och för löpning vet jag att många använder den men personligen tycker jag att den blir lite kort framtill när jag springer. Cykelplagg är ju ofta korta där fram och längre därbak… men du kan ju alltid prova – och annars lämna tillbaka den!
Vilket smart knep! Det ska jag testa nästa gång jag tappar motivationen.
Ja prova!! 😀
Haha, alltså jag älskart! Det är alltså SÅ jag ska göra, måste prova nästa gång! Eller snappa om det (ja jag såg snappen). Tack för tipsen tjejen!
Haha ja men på riktigt, det är ju en sjukt märklig grej – att liksom gå och provöppna dörren några gånger – men det hjälpte! 😀
Smart knep! Men att det ska vara så svårt visa dagar… 🙂
jag vet – så dumt!
Bra där!! 🙂
Och ja, det är märkligt hur ngt lätt kan kännas så himla jobbigt. Hjärnan är en märklig manick!
Kram M
eller hur!! bra då att man övar på det enkla!! haha.
Svar: Ja gör det! 😀 Hoppas det fungerar bra!
🙂 tipsade fler om det också, några inlägg ner!
Haha! Håller med om att själva processen att byta om och öppna dörren är svårast. Jag brukar tänka att jag får gå förbi espresso house och köpa en kaffe istället om jag ångrar mig och inte alls vill träna. Det brukar inte hända när jag väl är ute…
haha bra tänkt. EH alltså – min bästa stockholmsgrej!