Jag cyklar hela året, sommar som vinter, men en sak har jag alltid haft svårt för och det är det här med att fixa med cykeln. Typ byta till dubbdäck och sådant. Det är alltid en hög tröskeln mellan säsongerna. Eftersom jag bara fått punktering en gång har jag inte behövt byta slang och kränga av däck och greja, så jag är ovan helt enkelt. Och okunnig. Jag vill helst bara cykla!

I senaste numret av Utemagasinet – eller om det var tidningen Friluftsliv – sÃ¥ var det ett reportage om att cykla fatbike pÃ¥ fjället mellan fjällstugor. Det ska jag verkligen göra i vinter. Gärna pÃ¥ skare med solsken och blÃ¥ himmel! Men, det är minst lika härligt att cykla cyclocross pÃ¥ vintern, med dubbdäck pÃ¥ gÃ¥r det stadigt trots is som underlag eller hÃ¥rt packad snö. Kolla bara hur lycklig jag ser ut:

Jag fick hjälp av min kusin Conrad, som går i femman och redan är proffs på det mesta och särskilt allt sådant som har med cykel att göra, att byta till dubbdäck på cykeln. Skönt med egen mekaniker alltså! Det är egentligen inte jättesvårt att byta däck, mest lite meckigt att kränga av däcket och att få på det igen. Särskilt när jag dessutom slarvat bort min däckavkrängare.

Jag cyklar i storm tights från Craft, underställströja, en cykelspecifik lager 2-tröja (som har fickor i ryggen för saker man vill ha med, men jag har sällan med något faktiskt) och så min ytterjacka. Mina booties i neopren är ovärderliga, liksom mina hummerhandskar. Ja de kallas så eftersom fingrarna delas upp i två partier så att man lättare kommer åt växlarna.

Jag och Conrad gav oss iväg pÃ¥ perfekt snöiga vägar. Ju längre ut i skogen vi kom desto färre bilspÃ¥r var det – och istället blev det slirigare. Efter ett tag tog vägen slut och vi kom ut pÃ¥ en Ã¥ker som vi pulsade oss över – och pÃ¥ andra sidan mötte vi mina föräldrar som Ã¥kt turskidor.

Vi slog följe med dem hem på en oplogad skogsväg som var svårcyklad. Det är bra med neoprenbooties också när man måste plöja igenom snön!