Jag har haft min hund Hazel sedan i vintras (här kan du läsa mer om henne!) och trots att jag springer och tränar och håller på – så tar Hazel med mig på ett steginferno varje dag. För såhär är det: jag är en person som sitter väldigt mycket still när jag inte tränar. Jag hamnar lätt bakom skärmen i timmar på grund av jobb.

Genom min iPhone håller jag koll på antal steg jag går varje dag och statistiken är tydlig; sedan i vintras tar jag en himla massa fler steg i genomsnitt. Vilken hälsovinst!

Igår tog jag med mig både Hazel och kamera ut för att kolla in hösten på fjället. Vi åkte till Ullådalen och gick ner i dalen istället för upp på fjället som vi brukar. Färgerna hade börjat skifta redan den här gången  men nu var det ännu mer höst. Följ med på promenad vettja!

Det var rätt så jämngrått ute, men vad gjorde det

Här är stigen som vi promenerar alldeles i början

Promenadsällskap (kolla här så får ni se en galen bild från när hon är i farten på riktigt)

När jag är på fjället och promenerar brukar jag använda mina terrängskor Inov-8, eller mina gummistövlar från Stenk

Jag hade löparoutfiten på mig, trots att jag inte sprang ett steg. Alla kläder borde vara gjorda i funktionsmaterial!

Vi gick förbi massor av höst

Jag älskar dessa bommullstussar 

…för att inte tala om den mysiga skogskänslan som barrträd ger.

Vi hade siktet inställt på Ullån

Det är som ett naturligt vattenland, men idag var här ingen som badade alls

Hazel tar ibland allting på så stort allvar – som när hon ska posera framför kameran till exempel

…men sedan sprang hon över myrarna

…och jag kikade upp mot berget mellan höstlöven.

Följ med på fler promenader:

> Varje dag är en ny stig – jag älskar solglimten i den här skogen!

> En liten topptur – när det fortfarande låg snö på fjället!

> Östra Blanktjärn – en smaragdgrön tjärn i fjällen (MAGISKA BILDER)!

Efter att ha varit ute och plockat hjortron för första gången förra veckan blev jag fast. Det är roligare att plocka hjortron än blåbär tycker jag – mest för att jag gillar utsikten bättre.

Igår eftermiddags rullade jag upp till Ullådalen och gick på blöt myrmark mot Lillåstugan. Jag kunde se att många gått här före mig men jag hoppades ändå hitta bär som ingen annan hittat.

Efter att ha tagit av från stigen några hundra meter så hittade jag mina första hjortron som tryggt klamrade sig fast lite lätt dolda under en fjällbjörk.

Ibland är det svårt att se de små bären. Man ser ett alldeles gyllene hjortron snett framför sig men när man kollar ner på sin fot så har man ett helt gäng precis under näsan.

Trots att jag nästan fyllt min plastbytta så hade jag svårt att slita mig. Solen skulle just gå ner bakom Mullfjället och jag promenerade ner mot dalen igen.

Ullån porlade stilla under bron men lite längre bort hörde jag forsen. Och eftersom solens sista strålar fortfarande nådde till vattnet så tog jag en promenad neråt ån och badade myrblöta fötter i det friska fjällvattnet.

Från Ullån hörs ofta glada barntjut under varma sommardagar såsom den idag. Det här kan vara världens bästa vattenland som naturen gett oss.

När jag kom hem rensade jag hjortron och rårörde med socker. Min frukost är räddad.