Det smattrar mot rutan och gråvädret är överdådigt. Elden i kaminen har brunnit i flera timmar och vi har bakat rödbetor, lök, potatis och lamm i timmar. Vi dricker rött vin i stora glas och livet känns rätt så härligt. Jag älskar fredagskvällar. Det kan vara en av mina absolut bästa känslor. Ungefär som den efter ett riktigt intensivt träningspass.

Och hösten i Åre är faktiskt fin även när det är väldigt mycket väder. Typ såhär.

Det finns stigar och ställen häromkring som har riktiga namn; som Solstigen som går i skogen nedanför Totthummeln och Platåleden som förutom sitt vardagsnamn har en mer officiell siffra bland vandringslederna. Men så finns det de med inofficiella namn; som Jörgens som är populär för mountainbike (och skitfin att springa).

Jag tänkte att ett sådant ställe också är #sarasfrukosttopp. Just nu har den taggen bara 1 bild på Instagram – men jag räknar med att det blir fler. Kanske för att du också hittar dit och taggar en bild därifrån! Just vyn på min Instabild är på baksidan av toppen – vid minitjärnen strax nedanför.

#Sarasfrukosttopp är ett perfekt ställe om man inte har så mycket tid eller bara vill ut på en snabb sväng. Namnet tyder på det – att det är en morgontur man kan göra före frukost och jobb (eller före frukost och alla andra vaknat – de flesta som besöker Åre är ju trots allt här på semester).

Det är en liten minitopp du ser om du vandrar uppför skidbackarna i Ullådalen. Det finns en stig på båda sidorna om liften (även i liftgatan) och när du passerat trädgränsen och fortsätter rätt upp under liften så kommer du se toppen på din högra sida. Här är den perfekta picknickplatsen, pausstället och utsiktstoppen. Det är här du öppnar din termos, rullar ut din yogamatta eller sätter dig ner för att fundera på antingen livet eller ingenting. Du har utsikt åt alla håll; mot Åreskutans branta väggar, mot de små tjärnarna vid Rödkulleliftens bergstation, ner mot Åresjön och ut över oändligheten och bort Stendalen och alla de fjäll som ligger ditåt.

Det finns flera sätt att ta sig hit på. Kommer du på grusvägen som går från VM8:an berg så är toppen inte lika tydlig, men du kommer på den om du tar dig uppåt efter Rödkulleliften. Du kan också ta stigen nerifrån Stendalen om du vill förlänga din tur och göra en liten loop från mitten av Ullådalsbacken och gå in vänster på en led (det som är en del av Jörgens, fast åt andra hållet).

Här är min mest minnesvärda morgon från #sarasfrukosttopp!

Och – en av mina allra härligaste bilder är från samma topp!

Den femte årstiden i Norrland – kanske den bästa årstiden av den alla. Den som tar vid i gränslandet mellan vinter och vår. Som vi går och pratar om redan i mars – och som vi längtar efter och pratar drömmigt om oavsett tid på året. Nu är den här – den femte årstiden. Vårvintern!

Jag gillar när det är torr asfalt och snudd på grönt gräs i byn – men fin skare och fantastisk skidåkning på berget. Det är som att få det bästa av båda världar. Det svåra är att bestämma sig för vad man ska göra!

Igår packade jag min väska med en sen frukost och packade in snöskorna i bilen. Det var sol, klarblå himmel och alldeles vindstilla.

Parkeringen i Ullådalen fylldes snabbt – men ändå är fjället så stort att tystnaden är det närmsta sällskapet. Någon gång hör man skällande hundar långt bort – eller ett skratt som färdas över gnistrande kallsnö som solen snabbt värmer.

Med mina snöskor kan jag gå var som helst. Jag promenerade upp mellan träden och vände höger och vänster lite när jag kände för det. Till slut satte jag mig på min fårskinnsfäll med utsikt mot Åreskutan och Åresjön och packade upp ostsmörgås, ägg och kaffetermos.

Jag såg små prickar swisha nedför backarna och tänkte att så snart det går i veckan så ska jag upp och ta några svängar där jag med. Det är ju nu som solen inte går ner förrän det är sen kväll och timmarna ute är milda och sköna. Efter en stund lade jag mig ner och lyssnade på pod. Och hade det så himla, himla bra.